Förändrad värld Lupple & Medi

Han studerade hennes trötta ögon och log mjukt. " Jag har jagat. " Sa han ärligt. " Djur." La han sedan till med en stillsam ton. "Det kan jag. " Lovade han ömt. " Sovit gott?" Undrade han mjukt.

Hon nickade åt hans ord medan hon betraktade honom. Hennes silverhår glänste i rummets sken.
"Ja men jag hade en sådan konstig dröm. Jag vet inte vad men den är kon stiig." Hon gäspade stort igen och gned sig i ansiktet.
"Är du klar snart?"

" Vill du berätta om drömmen?" Undrade han ömt. " Snart så." Sa han och tog tvål och tvålade in sig, sköljde av och gick sedan ut och drog en handduk runt kroppen.

Hon blickade på honom och skakade på huvudet.
"Nej det är för rörigt. Det är vitt ibland. Smärta, nålar." Hon skakade på huvudet.
"Jag minns inte varför men det är inget jag vill prata om."

Han nickade sakta och la armarna omkring henne. Han hade duschat väldigt varmt så han var fortfarande lite varm. " Då talar vi inte om det mer. Ska jag bära dig till sängen?" Viskade han leendes.

Hon kände hans kropp mot sin och nickade.
Lade armarna om hans hals och såg in i hans ögon.
"Ja tack." Viskade hon och gäspade igen.
"Och berätta inget läskigt." Bad hon.

Han bar upp henne i sin famn. Kysste henne lätt på läpparna och bar henne till sängen. Bäddade varsamt ned henne igen och satte sig på sängen och log. " Jag skulle ju sjunga. " Flinade han ömt.

Hon klippte med ögonen och såg in i hans ögon. Nu var hon väl för trött? Inte skulle han sjunga.
Men hon nickade och kände kudden under huvudet.
"Det låter lite fel dock." Viskade hon tyst.

Han skrattade lågt och smekte henne över kinden. " Det var vad du bad om." Förklarade han ömt och började sjunga en gammal vaggvisa på ett gammalt språk. Det lät vackert och både melodin och orden var sövande.

Hon nickade sakta medan hans sång vaggade henne till söms. Snart sov hon med sin hand utsträckt mot hans. Andetagen var tunga och hon verkade nu lugnt.