Förändrad värld Lupple & Medi

Han flinade lite och såg på honom. " Jag antar att vi får ställa frågan och de som vill och kan får följa med. " Log han.

"Men jag tror han vill vara med. Ingen snack om saken." Sa han ömt. Fälde sedan en älg.

Han flinade lite. " Det tror jag också. Och då kommer även Ashley med. " Log han.

"De måste komma med. De är ju deras kammarjungrur." Han såg upp på honom och flinade.
"Eller vad tror du?2

Han funderade lite. "Felicia har familj men hon är kanske ändå villig att följa med. " Log han. Fällde en egen älg.

"Jag tror hon följer med. Vi kan alltid prata med hennes familj om de vill följa med. De vet trots allt om vad vi är." Han reste sig och borstade bort lite smuts från sina byxor.
"Jag skulle behöva dricka från en människa snart. " Han såg upp mot himlen.
"När månen inte syns. Hur blir det då för Rhiannon? Om vi flyttar till ett land där det inte blir mörkt och månen inte kommer fram?"

Han nickade sakta. " Sant sant. " Sa han tankfullt och tömde älgen. "Jag också. Jag överväger en givare. " Sa han ärligt. " Rhiannon är som...inte alltid lätt att dricka från. " Förklarade han. " Jag vet inte. Men däremot vet jag att Vinther och Claremo har kontakter med många väsen. Kanske kan de hjälpa?" Sa han ärligt. " Men jag tror vi måste låta vår vän dö här först. Det är hans önskan." Viskade han ärligt och reste sig han också och tänkte på den gamla mannen som lärde upp Finn. Han hade många mycket goda minnen av honom.

Han nickade och lade huvudet på sned.
"De blev inte så mycket till givare. De små liven är mer som nyfikna barn." Han log och nickade.
"Ja vi kommer inte att flytta förens Oliver har lämnat denna jord. Det är nog bäst för oss alla." Han gick fram och lade en hand på sin brors axel.
"Om du kan läsa Rhiannons minnen kanske svar finns där?"

Han skrattade lågt och såg på sin bror. " Detta är så rätt broder. " Log han roat. " Men jag tror Rhiannon skulle gå i taket om jag skaffade en givare. " Flinade han tankfullt. Men blev genast sorgsen igen. " Jag längtar inte till den dagen Theodore. Den mannen betraktar jag som nära vän. " Viskade han ärligt. " Men nog är han sämre än någonsin." Suckade han. " Det tror jag nog att det gör. Men hennes medvetande är underlig. Som tidlös men ändå helt ovetande." Viskade han ärligt.

"Jag tror Aurora skulle bli samma, avundsjuk om något." Han nickade sorgset.
"Ja vi får ge honom det han behöver." Han betraktade sedan älgen och började att gå.
"Men om hon kan få en artifisiell måne. Går det då? Blir hon sämre?"