Skriva av sig-tråden

Jag flyttar snart. Bort från tryggheten och familjen. Så långt kan jag ändå klara av. Jag klarar att ta det steget nu. Vad jag däremot inte klarar är att lämna HONOM. Inte nu, nu när vi äntligen hittat tillbaka till varandra igen. Inte nu när allt är så perfekt och underbart. Inte nu när det enda jag vill är att få spendera all tid i världen med honom. Jag vill stanna kvar. Men om jag inte flyttar kommer jag ge upp min dröm. Och det kan jag ju inte bara göra... Jag vet inte vad som kommer hända med oss nu. Om vi kommer klara av det. Om vi kommer orka. Om vi borde försöka. Jag vet ingenting. Jag vet inte ens om jag kommer komma tillbaka. Jag har ingen aning om vad som kommer ske framöver i mitt liv och det gör mig så rädd. Jag vill bara ha honom vid min sida för alltid. Och nu måste jag flytta ifrån honom. Jag klarar inte av det...

Okej, nu är jag säker. Jag är kär i honom.

Jag är så kär i honom så jag tror att jag kan avlida.

Men jag fattar inte,

under hela den här perioden som jag har funderat,

jag fattar inte,

Jag stod vid hans sida när han ville berätta för en av mina bästa vänner om hans känslor för henne. Och när han blev nekad så stod jag fortfarande bredvid honom.

Är det för att jag mest av allt bara vill se honom lycklig? Eller stöter jag omedvetet bort honom för att jag vet att det ändå aldrig kommer att kunna bli någonting?

ਇਸ ਸੰਸਾਰ ਵਿੱਚ ਹਰ ਕੋਈ ??? ਇਸ ਮੂਰਖਤਾ ਕਰਨ ਲਈ ਕਰਦਾ ਹੈ ਇਹ ਸਾਨੂੰ ਵਿੱਚ ਰਹਿੰਦੇ ਬੇਕਾਰ ਬੁਧੀ ਦੁਨੀਆ ਦੇ! ਭਿਆਨਕ.

Om 1054 dagar tänker jag flytta till England. Sådetså.

Jag blir typ ledsen när jag ser det här:

Alltså, visst, jag håller med om att det kan vara häftigt och ibland fint med smala midjor. Men om hon fortsätter så är det troligt att hon snart kommer dö. Jag såg i en video att hon var tvungen att äta 10 små måltider för att hon inte kunde äta ordentligt. Sen kan hon inte heller stå utan en korsett.
Hennes mål är att bli smalare än hennes idol:

ag tycker bara det är äckligt!Förstår inte hur man kan vilja förstöra sin egen kropp sådär. Men alltså ofta så får de som korsetterar sig sådär en jättebullig mage som sticker ut under eftersom kroppsdelarna förskjuts, så smal på ena hållet men inte på andra...konstigt.

Alltså med det jag sa menade jag att det kan vara lite fint med korsett men när man spänner den så extremt mycket blir jag lite illamående.

Jag förstår inte heller varför man vill göra så mot sin kropp... Det är lite som töjningar (med piercingar) bortsett från att detta skadar din kropp mycket mer. Men jag antar att det blir en slags besatthet. Man ska helt enkelt inte börja...

Snart börjar skolan. Jag vill att tiden ska gå (till 19:e september för då åker jag till Stockholm) men jag vill inte gå till skolan. Jag vill inte träffa min klass (men undantag för två personer) och jag vill inte behöva ha lektioner eller passa tider och gå upp tidigt och bry mig om mitt utseende.

Strängade om min gitarr. Det har behövts göras i flera år tyvärr.. I fodralet hittade jag ett papper med en låt. "Don't worry, be happy". Brukar inte tro på tecken men detta är fan ett.