Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och gav honom en kyss. Hon reste sig och höll filten närmare sig och såg på honom.
"Jag vill ringa dig men det går ju inte. " Hon såg på honom och tog hans hand.
"Ska vi gå?" Viskade hon mjukt.

Gabriel nickade lite men skakade sedan på huvudet. "Förlåt hjärtat, jag är inte helt här. "Viskade han urskuldande innan han reste sig han också och kramade hennes hand. "Självklart, jag följer dig. "Viskade han och såg sig omkring. Vargarna strövade fram och tillbaka. Barnen hade svårt att sitta still.

Hon såg på dem och började att gå.
"Det ser jobbigt ut. jag hoppas de inte lider." Hon vinkade hejdå och virade filten om sig.
"Du får tillbaka den sen när vi är hemma." Viskade hon mjukt.

Han suckade tyst. "Detta är ingenting emot imorgon, när månen verkligen är full. "Viskade han tyst och la en arm omkring hennes midja och suckade. " Beror på hur man ser det, om du inte kan förvandla dig så märks det på andra sätt om du kan så måste du nästan. " Suckade han och skakade på huvudet. "Behåll den du. "Sa han och ledde henne igenom skogsstigen.

Hon såg sedan över axeln.
"Barnen verkade vara så stissiga." Hon såg upp på honom.
"Jag åker iväg på dagen men lovar på heder och samvete att vara hemma innan mörkret faller. Ska jag göra något för att hålla er borta ordentligt?" Viskade hon och kramade hans hand.
"Hänga silverskedar i fönstret?"

Gabriel nickade sakta. "Åh det är de, de kan ju inte få utlopp för sin inre varg som vi. Det är smärtsamt, frustrerande. "Sa han med en suck. "Därför brukar jag försöka hålla mig mänsklig, för deras skull för att de ska veta att de inte lider själva typ. "Viskade han och nickade. "Innan mörkret faller, och rör dig inte i skogen. "Bad han och skrattade sedan mjukt. "Magin runt ditt hus låter oss inte attackera, vi typ jag kanske strövar runt för att vara nära dig men jag kan inte röra dig för att skada dig. "Viskade han.

Hon såg på honom och smekte hans kind.
"Var inte här. Skicka hit Sammy det blir bättre. Du måste vara med de små. Jag klarar mig en natt. Jag kan alltid läsa en bok eller något." Hon log och lutade sig mot honom.
"Och efter det så kan jag alltid få dig hit."

Gabriel såg på henne med ett snett leende. "Jag stannar så länge jag behövs hos dem, och Sammy stannar hos mig. Även jag behöver stöd under fullmånen. " Viskade han och pussade hennes kind. " Allt kommer lösa sig, oroa dig inte. " Bad han.

"Det låter bra. jag kan annars ha någon annan. Mi och Ethan kanske? Så du slipper oroa dig." Hon klev över en rot och såg mot honom.

Han log och smekte hennes midja lätt. "Du kan ringa vem du vill älskling. De kommer att komma. Men Mi är stark. "Log han och kramade om henne.