PRS(Dragon Fantasy)

Med mörkret i sig var Nalel mycket starkare än sitt vanliga jag. Hon kämpade emot och lyckades armbåga en vakt i ansiktet och en annan i magen och försökte ta sig loss helt. Hennes ögon var helt svarta nu.
En av vakterna slog hårt till henne i huvudet så hon svimmade av.

Meira befann sig fortfarande i mörkret, i det onda på randen till dödens rike hon stod ännu på kanten och tvekande ville hon hoppa, dö. Det var då hon kände det närvaron av en annan i mörkrets rike, närvaron av Nalel. Men hur mycket hon än ville kunde hon inte kliva bort från stupet, vända sig om och se om det var Nalel.

Nalel såg ryggen av en bekant person. "Meira?" frågade hon och hennes röst lät otroligt dimmig och slät. "Meira...jag försökte döda kungen...Mörkret tog över...".

"Du gjorde?" sa Meira med en likgiltig röst, hon orkade inte vända sig om, kunde inte. Det kändes som hon inte brydde sig längre. "Hur gick det?" frågade hon, men var inte intresserad.

"Dåligt, mitt vanliga jag hann ta över och gav kungen tid att kalla på vakterna och gå därifrån". Nalel tvingade sig själv närmare Meira. "Och hur är det med dig? Du verkar inte vilja vakna".

Meira såg med längtande blick ner i stupet, ner i det svarta, ner till dödens outforskade rike. Hon rynkar på pannan åt Nalels ord men svarar inte med en gång, "Jag kan inte och vet inte om jag vill." sa hon och med stor ansträngning vände hon bort blicken från stupet mot Nalel med grå färglösa ögon.

Nalel kände en smärta i huvudet, hon höll på att vakna upp och blev då mer vanlig. "Meira! Du måste vakna! Snälla..." bad hon innan hon försvann och öppnade sina ögon och såg rakt upp i en vakts ansikte.

Nalel försvann och en stor saknade fyllde Meiras hjärta. Valet genom att återvända eller finna de döda var stort och svårt, men hon klarade inte av att lämna mörkret.

Nalel kunde inte sätta sig upp då vakterna tog tag i henne igen. "Ni behöver inte hålla så hårt" sa hon med trött röst. "Mörkret är borta för tillfället...". Hennes huvud bultade något förfärligt, det blödde lite från det.

Tillslut bestämde Meira sig, döden skulle komma och ta henne någon dag men hon hade bara ett liv. Äntligen började hon lystra till Gandalfs maning och snart såg de något livstecken från henne.