Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ser upp på Thalia. Det borde vara omvänt. Att Thalia, på grund av en av Johannas rädslor, skulle bli orolig för henne tyckte inte Johanna var rätt. Det var ju Thalia som folk skulle bli oroade för, inte henne.
"Jag mår bra. Bara en rädsla jag måste bli kvitt med", sade Johanna och försökte låta som om det skulle bli enkelt. Trots att hon visste att så inte skulle bli fallet.

Thalia nickar, men förstår att det var svårt för Johanna och önskade att hon kunde hjälpa henne. "Jag finns för dig." säger hon bara och ler svagt mot Johanna, men leendet når inte upp till ögonen och det syns att det är ett av hennes numera vanliga tillgjorda leenden för att folk skulle tro att allt var bra med henne.

"Och jag finns för dig", säger Johanna och ler svagt emot Thalia. Sedan ser hon Cato resa på sig, tydligen smått otålig för att få lämna det här rummet.
"Vad ska vi göra nu då?", frågar Johanna Cinna, för att hon vill inte gå tillbaka till de där sängarna för att göra ingenting.

"Ja, vad vill ni? Paylor säger att ni får åka, gå eller vad ni vill." säger han men ser allvarligt på Finnick och Thalia, "Men inte allt för långt från ett sjukhus, helst ska ni stanna tills ni är återställda." säger han och ser nu på alla fyra, då ingen av dem var väll särskilt bra.

"Ja, jag mår tillräckligt bra för att kunna gå till vilket distrikt som helst. Men jag stannar så länge de stannar", sade Johanna och såg på de andra. Hon hade inte några bestående skador längre. Armen hon fick läkt av någon sorts medicin var lite öm, men det kunde hon leva med om hon blev tvungen. Eftersom hennes problem inte riktigt var så fysiska som till exempel Finnicks, även om han hade psykiska också, så kunde inte läkarna hjälpa henne med den psykiska delen.

"Jag mår utmärkt jag med." ler Thalia, vilket stämde, fysiskt i alla fall. Psykiskt sätt så var hon inte alls återställd med det döljde hon bara för var och en för att hon inte ville att någon skulle fråga och påminna henne.

Cinna skakar på huvudet. "De kommer vilja göra något sorts test innan ni åker, så att ni vet", sade han innan han var tvungen att gå därifrån. Johanna förstod inte vad han menade med test. Fysiskt eller psykiskt? För hon visste att hon mådde bra, åtminstone så bra hon kunde må vid det här laget. Hon hade förlorat vänner och sett dem lida. Man kan inte undgå att bli påverkad av det.

"Test?" sa Thalia chockat och ser efter Chinna och ser sedan frågande på dem andra. "Vad för test? Jag vill inte göra något test." säger Thalia nästan panikartat, de fick inte göra något läskigt test på henne.

Johanna rycker på axlarna. "Antagligen ett blodprov. Säkert inte något farligare", sade hon med en lugn ton. Men hon var inte särskilt säker på det. Det kunde vara vad som helst.

Thalia lugnar sig vid Johannas ton även om hon inte visste om det stämde, tänk om det var något hemskt? "Vad ska vi göra nu då?" säger Thalia och ser på dem, för allt i världen ville hon inte förlora någon av dem.