När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai såg lugnt på henne "nej, det var bara ett annat sätt av tortyr" sa Fai lågt "han bryr sig helt enkelt inte"

"Du pratar om det som om det vore normalt och okej." sa Xenia "Snälla Fai det är ju hemskt, han är ju avskyvärd." sa hon upprört.

"Xenia för mig är det de, jag vet inget annat. det är en del av mitt liv vare sig jag vill eller inte" sa han lågt och såg på henne "jag vet att han är ett monster men vd vill du att jag skall göra? jag kan bara döda honom inte få det ogjort"

"Nej, jag vet men ändå. Och jag vet att det är det du vart uppväxt med." sa Xenia tyst och ryckte på axlarna. "Nej det går inte att få det ogjort."

"Oroa dig inte, jag är som sagt uppvuxen med det, men jag blir bara så arg när folk tror att döden är en lek och att Draco är snäll" sa Fai kallt

"Jag vet, men de vet inte och du kan inte klandra dem för det." sa xenia tyst.

"nej jag vet det, men ändå" sa han och suckade, han borde be dem om ursäkt men han visste itne hur

"Äsch, säg bara att du hade huvudvärk eller skyll på något annat." log Xenia lite.

"varje gång de säger något dumt?" sa Fai och gav henne en allvarlig blick

"Säg sanningen då, inte vet jag. Det är ditt beslut." sa hon trött och skakade på huvudet.