Skriva av sig-tråden

Du har ett riktigt fint namn! Tror minsann att jag har sett dig skriva om det förut och har alltid tyckt att det är riktigt vackert! Men blir det jobbigt att rätta stavning och uttal (antar att det ofta blir fel), om man får fråga?

Namnet jag har funnit är Ashley. Könsneutralt och inte helt okänt. Men, som sagt, så har "alla dessa amerikaner" fått det att kännas som ett halvdant flicknamn.

SLUTA TRÄNGA DIG PÅ ALLT!
det du håller på med nu kommer jag inte gå med på!
du ska inte förstöra en av de viktigaste dagarna i mitt 16 åriga liv genom att bjuda in dig själv.
Nej.
f*ck you.

Den här dagen har varit så skrämmande intensiv. Jag har nog aldrig känt mig så arg på en annan människa. Tack och lov kunde de andra se det ur mitt perspektiv och inse hur fel det blev och framförallt så hanterade han det väldigt bra.

Är redo för att skolan ska börja nu.
Är samtidigt så jävla inte-redo.

Jag behöver gå till skolan nu, jag måste ha något att göra, men det kommer inte bli roligt. Jag har inte pluggat under sommaren (vem gör det), men snart måste jag börja igen och jag är rädd för att jag inte ska plugga tillräckligt mycket, jag är rädd för att resultaten inte ska vara tillräckligt höga eller bra.
För det kommer vara det enda jag har.
För jag kommer vara ensam, övergiven av någon som flyttade 50 mil och bestämde sig för att helt och hållet sluta prata med mig, sluta svara på meddelanden, sluta bry sig. Hon har inte pratat med mig sedan skolavslutningen. Jag vet inte om jag vill veta vad hon gjort med mina presenter. Slängt dem? Det är ju inte som att hon bryr sig om mig längre i alla fall, hon har sina vänner där och de älskar henne och hon kommer ha det bra.

Jag kommer vara ensam.
Ensam varje lektion om det inte är grupparbete - då är jag jättebra att ha för jag gör allting, jag hamnar aldrig någonsin i grupper där alla är involverade, det blir jag som styr upp och ja, det är bra för betygen men det är skittråkigt.
Jag kommer vara ensam i matsalen och jag känner bara att jag kommer inte gå dit, jag kommer inte kunna sitta där själv och äta.
Jag kommer vara ensam varje rast.
Jag kommer vara ensam efter skolan, jag kommer aldrig att bli inbjuden till fester, jag kommer inte ha någon att ta en fika på stan med.
Jag kommer vara helt jävla lämnad till mig själv.
Igen, fast värre den här gången.

För vem vill vara vän med mig, hon den smarta som alltid räcker upp handen, vem vill vara vän med nörden, vem vill vara vän med hon som hellre läser och skriver än sminkar sig i timmar. Vem vill vara vän med någon som kanske, eventuellt skulle tycka dåligt om en för att hon råkar vara lite smartare? Och lite annorlunda?
Jag ogillar inte människor med sämre betyg än mig, jag ogillar inte människor som inte är smarta och för övrigt hatar jag det ordet ibland
Jag har aldrig varit inkluderad, varför skulle det börja nu? Folk förutsätter att jag klarar mig själv.

Och det gör jag ju.
Jag överlever.
Är jag själv kan jag skippa måltider och träna, för ingen bryr sig.
Är jag själv kan jag plugga hela rasterna och lägga ner all min själ i diverse arbeten.
Är jag själv kan jag göra vad jag vill.
Jag kan tycka om att vara själv.

Men jag slutade på min första skola när jag kom hem hes i halsen och kraxade fram de första orden sedan 07.30 på morgonen.
Och allt jag ber om är att inte ha den vardagen, för det blir tråkigt och det blir så jävla enformigt.
'
Jag vill ha vänner, vänner som pratar med mig, och bjuder mig på fester eller filmkväll eller vad som helst
Det är allt jag någonsin önskat mig.
Och jag har vänner, jag har vänner men de bor alla 25 eller 50 mil ifrån mig.
Och det är så himla roligt när jag kan åka och träffa dem.

Men det är så otroligt mycket ensam tid där emellan

Den här gången kommer ingen trösta mig när jag bryter ihop efter idrottslektionen för att jag inte lyckades höja mitt betyg trots att jag kämpat hela terminen, den här gången kommer jag få gå hem själv.

(at least I have my cat)

Ginny00 Det är så sorgligt att höra att du mår dåligt. Jag skulle mer än gärna vilja vara den som äter lunch med dig och bjuder dig på filmkvällar, men tyvärr så bor jag nog också typ 25-50 mil från dig. =( Stay strong.

Jag hatar att vara på såhär dåligt humör under semestern. Jag är bara sur, arg och bitter hela tiden. Är jättetaskig mot min pappa speciellt. Jag menar det ju inte, men jag stör mig på honom hela tiden. Varför ska det alltid bli så??

Försöker intala mig själv att det bara är PMSn, men jag vet ju att det inte är den enda anledningen. Mitt dåliga mående är påväg tillbaka, jag oroar mig för att bli lämnad ännu en gång och jag blir skitförbannad när han inte svarar. Inte ett enda vettigt svar har jag fått på en hel helg. Jag är så rädd för att han ska göra något dumt. Fan, jag orkar inte!

Vill bara lägga mig i en hög på golvet och skrika. Men jag vill också må bra, gå ut och se den vackra naturen. Ta kort. Njuta av resan. Man ibland så går inte det. Jag vill bara må bra och ha trevligt, varför kan jag inte bara få det? Varför måste jag må skit just nu?

Jag mår så jävla bra.
Sedan 2013 någon gång har jag lidit av en mild depression (har dock inte fått det diagnotiserat).
Jag var irriterad hela tiden, gnällig och trött. Trött på den smärtan jag bar i bröstet hela tiden. Trött på livet. Jag mådde till och med så dåligt att jag skadade mig själv två gånger - även om jag lovat mig själv att aldrig göra det.

Men nu i juni så släppte jag det som fick mig att må så dåligt. Jag har inte varit så här lycklig på år, känns det som. Tack vare tre nya vänner som jag under en väldigt kort tid fått starka band med och en kär vän IRL (diamantsorg). Jag känner mig som en helt ny människa. Nu i augusti börjar jag sjuan, vilket jag är sjukt taggad inför. Jag ska komma dit som en ny person, en stark person med bra självförtroende som inte är lika osocial som hon var förra terminen. Jag ska även bli bättre med läxor och höja mig i ett antal ämnen, jag ska kämpa som fan. Dessutom så ska jag färga håret rött, vilket känns riktigt najs.
Jag är också jätteglad över mig själv över att jag tänker mer positivare och att jag inte bråkat med min mamma på veckor. Jag har verkligen saknat att ha en bra relation med henne.

Innan min mens brukar jag alltid få hemska magsmärtor. Men på senare tid har jag börjat få en hemsk huvudvärk och feberfrossa. Och mitt humör är hemskt. Detta påverkar mitt liv väldigt negativt på många sätt. Borde jag prata med nån ungdomsmottagning om att få något för att lindra mina besvär?

Vi har haft en helvetesnatt.

Kattuggla Kramar till dig och er. ♥ Det är så sorgligt när sådant händer, oerhört, och jag kan nog inte föreställa mig hur det måste kännas för er. Jag vill ändå ge hopp..!