Sjunde året på Hogwarts

Jag följde med Cara in till Snapes kontor och där satt Voldemort, jag stelnade till och kände att de andra gjorde likadant.
Men Cara och han hade ett ganska normalt far och dotter samtal. Ungefär som det jag och min pappa brukade ha.
han verkade inte vara lika hemsk som jag föreställt mig, ja inte mot Cara iaf.
Och inte mot oss heller eftersom vi var med Cara, även om han inte tycktes uppskatta vår närvaro.
Vi gick ut ur rummet, utan att någon av oss hade blivit det minsta skadade.
Jag log mot Cara.
- Din pappa verkar vara som en helt normal pappa, det där skulle lika gärna kunna ha varit min de låter ganska lika, sa jag och log.
Och tack för att du tycker att vi är skickliga och att du vill vara med oss fast din pappa inte vill, sa jag med ett leende till henne.
De andra nickade instämmande och log mot Cara.

"jag säger ju att han är normal och snäll" sa jag och log
"normal o snäll skulle jag nog inte säga" sa Draco och jag gav honom en puss
"och enligt mig är han det och precis som Laura så så är han som en normal far för mig. Och ni är ju skickliga och han må bestämma över halva världen men inte mig och jag är gärna med er" sa jag glatt och de nickade
"men vad sägs om att vi sover? Det har varit en lång dag" sa jag och vi gick in i uppehållsrummet
"god natt och dröm inga mardrömmar nu" sa jag roat och gick upp med Draco och vi la oss

Jag sa godnatt till Cara och Draco och vände mig sedan om till Ginny och sa godnatt.
Sedan gick jag och Dean upp till vår sovsal och vi la oss.
Men jag kunde inte få en lugn minut jag låg och tänkte på min far och våra samtal, alla gånger vi hade brakat och jag skämdes. Att jag aldrig mer kunde säga att jag älskade honom eller resten av min familj. Jag somnade tillsist i en orolig slummer.
Jag vaknade tidigt nästa morgon och kände mig trött men kunde ändå inte somna om. Jag gick upp och klädde på mig. Dean såg sömnigt på mig och undrade hur jag mådde. Jag satte mig ner på sängen och jag berättade om mina drömmar medans jag grät och han höll om mig.
När min gråt hade upphört och jag kände mig bättre, fast inte alls bra. Gick vi ner och satte oss framför brasan och väntade på de andra.

Jag vaknade av den där dumma kråkan och gick upp och klädde mig. Draco sov och jag bestämde mig att låta han sova. Jag slängde på mig en klänning och gick ner till uppehållsrummet och såg de andra två. Laura såg inte ut att må så bra
"vad är fel?" frågade jag mig oroligt och satte mig bredvid henne

- Jag såg på dej och din far igår. Och sen drömde jag om mig och min pappa alla de gånger vi har bråkat. Och när jag bråkat med resten av familjen. Jag fick aldrig chansen att säga hur mycket jag äldkade dem, sa jag och gät floder med ansiktet gömt bakom händerna.

Jag såg på Laura och kramade sedan om henne
"jag är ledsen" var allt jag kunde säga
"jag vet inte vad jag ska säga..." jag bara såg på henne och väntade tills hon lugnat sig och jag log
"känns det lite bättre?" frågade jag henne försiktigt "förlåt att jag gav dig mardrömmar" sa jag sorgset

- Det känns bättre Cara, sa jag med ett svagt tårdrängt leende.
Och det är inte ditt fel att du gav mig mardrömmar, jag skulle säkert ha fått det om jag sett vilken familjesituation som helst.
Dean höll om mig, det kändes bra att sitta där mellan de jag älskade mest och veta att de var där för mig.
- Vad har du Draco föresten Cara?, sa jag och såg mig om.

Jag log lättat och såg på mina vänner
"törnrosa sover" skrattade jag men just då kom han ner och och såg trött på oss
"det var ovanligt att du inte fixat håret" skrattade jag och såg på hans rufsiga hår
"jag orkade inte" sa han trött och jag log
"ovanligt. Men ska vi äta eller?" frågade jag och kände hur hungrig jag var

Jag reste mig upp ur soffan och tog Dean i handen.
- Ja kom så går vi, jag är vrålhungrig. Vi kanske hittar Blaise jag har saknat honom, sa jag medans vi gick ner.
Jag såh Blaise vid Slytherin bordet och vi satte oss vid honom.
- God morgon Blaise, sa jag till honom.

Blaise såg upp på oss
"ne men titta vilka som hittat ut från den håla de gömt sig i" skrattade han
"kul o se dig med" skrattade jag och slog mig ner och började äta
"tycker ni två inte det är lite tidagt att göra sånt det första på morgonen?" sa han och såg på oss och jag skrattade
"nej! Men idag har jag bara inte orkat fixa håret" sa Draco ursäktande
"jag hörde vad ni gjorde med Snigelhorn och Crabbe o Goyle. Bra jobbat!" sa han och vi log
"tycket ni vi ska göra idag då? Vi måste hitta på nått skoj" sa jag glatt