PRS(Dragon Fantasy)

Nalel nickadr och började gå, så snabbt som hennes ben tillät. Hon kände sig konstig, som om sorgen triggat igång något. Ondskan. Hon bet ihop och stod emot.

Vakten bar Meirasov varken rört sig eller gett nått livstecken från sig, han följde efter Nalel och snart var de framme vid trollkarlens dörr och knackade på.

Trollkarlen öppnade upp. "Ni måste hjälpa Nalel! Snälla...annars kommer hon dö!". Han nickade och släppte in dem.

Meira lades på en bädd och Gandalf undersökte henne allt mer oroligt för att försöka få livstecken från kvinnan.

Nalel försökte lugna ner sig, men hon grät tyst och häftigt. Mörkret smög sig lätt in i hennes svaga sinne. Hon slutade gråta och ställde sig rak i ryggen, tyst började hon gå ut ur rummet, mot sitt egna.

Ingen märkte Nalel som försvann. Gandalf var upptagen med att få tillbaka Meira, han mumlade sina kraftfulla besvärjelser över henne.

I sitt rum öppnade Nalel sin ryggsäck och plockade fram kniven och stoppade den i bältet innan hon försvann ut igen. Hon gick mot kungens sal och knackade på, några vakter öppnade. "Jag måste prata med kungen" sa hon och lät som den vanliga Nalel.

Aragorn nickade, det var inget han kunde göra för Meira och Gandalf la all sin energi för att väcka henne. Kvinnan som för hans ögon redan var död. Dock rynkade han lätt på pannan till hoben, hade hon inte gråtit nyss?

Nalel steg in och hennes hand las på kniven i hennes bälte. Hennes ögon skiftade till i svart och hon drog kniven då hon var tillräckligt nära kungen. Precis innan hon tänkt höja kniven återfick hon för några sekunder sitt vanliga jag. "Spring kung! Jag kan inte kontrollera mig sjävl!".

Aragon såg på henne och tillkallade vakten och fyra man tog tag i henne. Kungen försvann utom synhåll och de avväpnade henne.