Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna upptäcker att Thalia stannar efter att de kommit ut från scenen. Och därför gick hon också tillbaka till henne.
"Jag vet att det är en dum fråga, men jag frågar ändå: hur är det med dig?" frågade hon. Egentligen visste hon ju att hon mådde dåligt, men hon ville höra det ifrån Thalia själv. Johanna ansåg att Thalia måste prata om det, och inte stänga inne allt som Johanna en gång i tiden gjort.

"Jag mår bra." säger Thalia och drar efter andan för att komma åter i balans och ler mot henne för att visa att det var okej. Det var det dock inte och det visste Thalia, och hon visste att Johanna visste det. Men Thalia hade ingen lust att tala om det bättre att låtsas att allt var bra. Thalia ställer sig upp men sparkar först av sig klackskorna och tar de i handen, det var mycket skönare så.

Johanna skakade på huvudet. "Ljug inte för mig. Jag vet att det mildaste uttrycket för dig just nu skulle kunna vara att du mår dåligt", sade hon och följer efter Thalia emot omklädningsrummet.

Thalia svarar inte utan bara ser på Johanna som naturligtvis hade rätt. Sedan går de mot omklädningsrumet och Thalia drar av sig klänningen och studerar sin kropp, mest för att få annat att tänka på. Den hade magrat, hon såg nästan ut som när hon kom från 11an till 14, men med fler ärr över kroppen.

Johanna drog av sig sina kläder och slängde dem på golvet framför stylisterna som snabbt plockade upp dem. Hon bad Cinna att hämta de kläderna hon haft på sig innan. Men han löd henne inte riktigt utan hämtade några kläder som hon kände igen. Det var några utav plaggen ifrån Johannas och Thalias lägenhet i Huvudstaden, som de fått av president Snow.

Thalia som verkade vara i en annan värld ibland och ja....inte med de andra gavs ett par jeans och en blå tröja till. Som hon nästan frånvarande drog på sig och ett par blå sneackers till sedan lät hon håret bara vara fallande och naturligt men orkade inte göra något åt sminket utan lät det bara vara.

Johanna spenderade nästan tjugo minuter med att bara stirra på vattnet som skulle få sminket att gå bort. Hon hade inte tänkt på att hon skulle behöva använda vatten för att ta bort det äckliga sminket utan bara skruvat på kranen och sedan blivit paralyserad av rädsla. När hon väl rörde vattnet kändes det som om någon stack henne i sidan, där hon fått de där stötarna för ett bra tag sedan. Johanna tog ett djupt andetag och började tvätta ansiktet, sakta då hon var tvungen att försöka lugna ner sig flera gånger innan hon kunde fortsätta.

De satte henne framför en skål så hon kunde tvätta av allt smink, långsamt som om varje rörelse var ansträngande fick hon tillslut av sig allt smink. Och då är det tillslut som att hon vaknar och hon ser bort till Johanna, stackarn hon hade fortfarande svårt med vattnet.

Det tog ett tag att få av sig sminket, och när det väl var borta kände Johanna hur hon skakade. Hon tvingade sig själv att klä på sig de kläder Cinna lagt ut åt henne, ett par mörkblåa jeans med ett lila linne.
När hon är klar ser hon att Thalia och de andra redan är klara och väntar på henne. De hade väl inte väntat länge? Hon visste att det tagit tid, men de kunde ju ha gått istället för att vänta på henne.

Thalia går fram till Johanna då hon är klar, "Är du okej? Hur mår du?" säger hon oroat då hon såg hur jobbigt Johanna hade det och istället för att bry om sig själv gjorde hon det om Johanna istället.