När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai log mot henne och funderade på om han skulle berätta eller inte, men han visste inte ens vad han skulle säga. han såg ner i koppen och rörde runt lite. hon förtjänade en förklaring vad den nu var

Xenia sa inget utan såg bara in i elden och försjönk i egna tankar.

"jag trodde du skulle fråga varför?" sa Fai bara lågt och säg på henne

"Klart jag vill veta, men du ville inte säga något och jag tänker inte pressa dig." sa hon mjukt och såg på honom. "Men visst, varför Fai?" sa hon undrande.

Fai såg på henne
"när Draco höll mig fången så lyckades han döda mig några gånger" sa Fai lågt och stirrade in i elden "så jag vet hur detr att vara därför tycker jag inte om att folk säger respektlösa saker om döden" sa han lågt

Xenia stirrade på Fai. "Döda dig några gånger, hur lever du då?" sa hon chockat. "Förlåt jag visste inte." sa hon sen.

"du kan återuppliva folk" sa Fai likgiltigt och såg rakt fram "det är ju inte ditt fel, jag har ju inte sagt något"

"Men ändå, hur kunde han?" sa hon och kramade om honom. "Det är ju hemskt Fai." sa hon sorgset.

"nån trollformel som han hittat på" sa Fai bara lågt "jag frågade inte direkt" sa han neutralt "mm men inte värre än något annat egentligen" sa han lågt

"Är det visst, hemskt är vad det är. Fattar inte hur han kunde göra så." sa Xenia tyst och såg på honom.