Skriva av sig-tråden

Får försöka med någonting sånt där någon dag! Men blir lätt tokig på att bara sitta och göra absolut ingenting.
Men tack så mycket!

Varsågod!

alltså livet är ju skit och så, men just nu känns det okej.

det är fridfullt och jag lyssnar på bra musik och sitter vid datorn och det känns okej. okej är bra. jag gillar det.
och det känns som att mitt liv kanske kommer kännas okej i framtiden. och det är en trevlig känsla och jag vill hålla kvar den.

allt är bara... okej.

Väggen är nära nu.




Jag är livrädd.

Alltså, hjälp jag är så stressad. Måste hitta någon att gå med på 5sos konserten och jag känner hur jag bara skjuter upp det hela tiden p g a orkar inte stressa över det. Men kommer bara sistaminuten stressa istället sen, jag vet det... Det är på onsdag (Om typ 1 dag) och jag börjar seriöst få ångest över det. Kommer inte få gå utan någon men samtidigt har jag helst med någon som faktiskt gillar 5sos och inte bara kommer för att jag ska kunna gå, typ?

Jag önskar så mycket, vill och undrar om.
Men jag vet inget. Inte du heller. Ingen vet. Vi vet ingenting.
Tänk om jag bara kunde få alltid somna i din fina mjuka famn och vakna trygg vare dag istället för livrädd och kallsvettig. Rädd att somna om.
Tänk om du tänkte likadant.
Tänk om vi kunde känna vad som kravs för att orka alltid ha det så.
Det hade varit så mycket enklare då. Med dig. Som jag aldrig gömt mig för. Dig som kan sitta och gråta med mig i timmar. Som skrattar med mig som ingen annan kan.
Fy vad enkelt det hade varit om vi kände att det skulle vara vi två.
Men ingen av oss känner nog så.
Men jag önskar att det var så.

Jag får inte gå på konserten. Jag vet inte ens. Jag hade bara velat se dem så mycket.

Jag måste lämna mitt förflutna bakom mig, måste sluta gråta över sådant som är borta nu. Det som inte längre är
verkligt, jagar mig om natten och får mig att bryta ihop under dagarna. Jag måste gå vidare från alla krossade drömmar som jag aldrig kommer att kunna laga. Det är dags att jag börjar ett nytt liv nu, och lämnar mitt förflutna som jagar mig med drömmar som aldrig kommer att slå in.

Vi ska bada i morgon. Jag, min bror och pappa. Vi ska till havet där de har simskolan och ta oss årets simborgarmärke. En enkel match, jag älskar att simma! I havet. Jag älskar havet. Eller gör jag det?

Jag har ont i magen. Jag känner mig lite för svettig och darrig för mitt eget bästa när jag tänker på det. Min hjärna förstorar upp allt igen, tack så mycket för det hjärnan!

Maneter. Det kommer finnas maneter i vattnet. Och finns de inte där så finns de ändå i mitt huvud. Överallt. I mängder. Kommer jag ens våga gå i vattnet? Eller våga simma den långa långa läskiga sträckan mellan bryggorna? Öppet vatten. Fritt fram för maneter.

Jag sitter här och har typ... alldeles för nära till min ångest. Jag älskar ju att simma och bada i havet! Hur kunde det bli såhär...?

Jag ska åka till Göteborg imorgon. Min bästa vän bor där och jag bor några timmar ifrån. Anledningen till att jag ska dit är för att hon försökte begå självmord och är på sjukhus...blev så rädd...