Sjunde året på Hogwarts

(Tror inte att han kan det, så vi bestämer att han inte kan det )

Vi andra skakade på huvudet och Hagrid log.
- Tur att vi har några hederliga personer här, sa han och såg kallt på Malfoy.
- Det var inte Malfoy som dödade Dumbledore, sa jag till Hagrid, han ignorerade mig och vi fortsatte in i skogen efter Fang som nosade i marken efter blodspåret.
- Det är faktiskt ganska mysigt här, det påminner om en skog där vi hyrde en sommarstuga på sommarlovet förr, sa jag och såg på de stora träden.
- Sålänge vi inte stöter på jättespindlarna som försökte döda Harry och Ron, sa Ginny.
Dean stelnade till och högg tag i min arm.
- Det där var väll onödigt, sa jag med ett flin till Ginny.
- Förlåt jag kunde inte motstå, sa Ginny med ett skratt.
Dean såg surt på oss.
- Det är inte så kul ska ni veta.
Jag såg på honom gav honom en puss och sa.
- Ledsen Dean, och han nickade och Ginny himlade med ögonen.
- Tyst jag hörde nått, sa Hagrid.
Och det knackade till bland grenarna på marken.

(Läser igenom hela rollspelet nu är på sid 61, gillar det verkligen. Synd att inte den där James är med han verkar vara en kul prick )

(Andreas är as kul jag vet inte vrf han slutade borde kanske fråga honom :p o jag älskar att läsa det )

Jag var just påväg att säga till Dean att inte oroa sig eftersom Aragog är död när jag hörde en gren knäckas. Jag vände mig åt hållet Fang stirrade och höjde min stav. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag hörde de tunga stegen närma sig och jag andades ut när jag såg att det var en testeral. Den såg sorgset på mig och jag antog att det var en av mammorna
"är hon inte fin?" sa jag
"jo jätte" sa Draco ironiskt och jag klappade den
"ingen fara vi ska hitta ditt föl. Fang fortsätt spåra" sa jag och han viftade på svansen och fortsatte sedan. Vi kom fram till en öppnare plats och det låg två föl där. Jag gick fram till dem och såg på dem, det var blod överallt och den ena fölets mage var uppriven och det låg tarmar och maginnehåll över allt, jag såg sorgset på den och slängde mig runt halsen på Draco. Han tröstade mig och mina tårar rann. Stoet gick fram till det andra fölet som andades svagt och puffade på det. Fölet lyfte huvudet svagt och jag såg på det, Draco torkade mina tårar och jag gick fram till det och sjönk ner på marken och började hela det och ju längta jag ko. Desto mer ville de resa på sig
"Draco kan du försöka hålla det nere?" frågade jag och han satte sig mitt i mot och försökte hålle nere det. När jag var klar släppte vi den och fölet for genast upp och sprang till sin mor. Och jag log glatt och såg sedan sorgset på det andra. Det koner aldrig springa mer och jag tyckte synd om dess mor. Stoet kom fram till oss och gnäggade svagt och jag klappade det på mulen
"vill ni klappa henne?" frågade jag de andra

(Ja det borde du, det skulle vara kul om han blev med igen )

Jag stod där mitt i skogen och såg på marken där jag trodde att fölen låg.
Cara brast i gråt, och jag gissade mig till att ett eller två av fölen hade dött.
Sedan började Cara och Draco göra helande förtrållningar.
De reste sig sedan upp och sa att den andra var död.
Det var det skumaste jag har varit med om, men jag kände hur ledsen jag blev innombords över att vi inte kunde rädda det andra fölet.
Cara undrade om vi ville klappa stoet vi hade mött först i skogen.
Jag nickade och gick fram till Cara följd utav Ginny och Dean.
- Var är hon då? Frågade jag vänd till Cara med utsträkt hand. Det här är riktigt kusligt, vet du det? Att klappa något man inte ser.
- Då är det värre att rida på dem, Sa Ginny.
- Javisst ja det gjorde ni, sa Dean.
- Ja det hade jag glömt, sa jag och nickade.

Jag skrattade lite åt Laura
"det är väll inte konstigare än något annat som hänt den senaste tiden?" sa jag o höjde ögonbrynen "hon står här" sa jag och tog hennes han och hon nuddade stoet
"så konstigt är det inte att rida dem" log jag
"inte för dig som ser dem men för oss som inte ser dem. Tänk att flyga på något du inte ser! De vet ju inte ens vad du ska hålla i!" protesterade Ginny och jag log o satte mig ner på huk och fölet kom försiktigt fram till mig och nosade på mig, jag klappade det mjukt.
"är ni klara?" frågade Hagrid och jag nickade
"jag är klar. Men vad ska vi göra med det döda fölet? Vi kan inte bara lämna det här!" jag såg på min lärare som tänkte

Cara lade min hand på stoet, hon var förvånandsvart len även om hon var lite skelettartad inte som en häst, men nästan. Jag smekte stoets mule, sedan böjde jag mig ner bredvid Cara och lät fölungen nosa på min hand.
- De är verkligen fina varelser, sa jag och log.
Jag vände mig sedan om dit jag trodde att det döda fölet låg och svarade i min lärares ställe.
- Vi kan väll begrava det här, gräver vi en tillräckligt djup grov så kommer ingen åt det.
Och det är ändå nära där testralerna lever, det är här den trives och här ska den få sin sista vila, sa jag och såg på de andra som nickade.
Vi höjde våra trollstavar och efter en stund hade vi gått en tillräckligt stor grop.

Jag log åt Lauras ide och vi grävde en grop.
"jag kan inte lägga ner den" sa jag och vände mig om. Hur kan man skada en bäbis?
"jag gör det" sa Draco och la ömnt nerden i hålet och vi la jord över. Och jag kände hur mina kinder blevvåta. Draco höll om mig
"var det så illa?" frågade Ginny och jag nickade o Draco förklarade hur fölet hade sätt ut.
"kan vi gå här ifrån nu?" frågade jag sorgset
"ja vi är klara för idag" sa Hagrid och såg lite blek ut. Vi gick mot slottet och stannade i utkanten av skogen. Jag såg på skola som såg fridfull ut men ändå kändes det som om något var fel. Kanske Car det bara inbillning? Eller? Jag såg på de andra för att se om de märkte något

Jag rös när Malfoy berättade hur fölet hade sett ut. Och var glad när vi gav oss därifrån ut ur skogen.
Jag tänkte fortsätta gå men Cara hade stannat.
- Nått på tok Cara?, sa jag oroligt och undrande.
Jag följde hennes blick mot slottet, men jag kunde inte se nått som var annorlunda.
Jag kollade på Cara med orolig min.
- Är det något fel med Hogwarts? Vad är det?, sa jag oroligt.

(Har läst allt innan jag kom innan i bilden, älskar det )

(det är som en kul saga )

Jag såg på skolan
"jag vet inte. Det känns fel. Som om det är någon eller något på skolan." sa jag tveksamt
"jag märker inget" sa Draco
"jag gör det, det känns som en rädsla i luften. Och jag vet inte varför" sa jag oroligt och gick mot skolan
"det är någon här" sa jag
"vem?" frågade Draco
"jag vet ju inte." vi gick in i skolan o eleverna såg skrämt på mig.
"han är här!" sa en elev och jag såg på honom
"är pappa här?" sa jag förvirrat. Det gick inte ihop
"vad gör han här?" sa Draco
"jag vet inte. Han kanske kollar horcruxen." sa jag fundersamt "jag tänker ta redapå det i alla fall. Ni gör som ni vill" sa jag och såg på dem

(Ja, absolut )

- Klart vi följer med Cara, sa jag och log även om jag var rädd inombords.
De andra nickade.
- Vi marodörer ska hålla i hop, sa Ginny.
- Absolut, vi följer med, sa Dean instämmande.
Vi såg på Cara och följde efter henne.

Jag nickade
"han är nog hos Severus" sa jag och gick mot min gudfars rum och in på kontoret och mycke riktigt var pappa där
"hej" sa jag och log mot honom och han såg på oss
"vad förskaffar mig den äran?" sa han lite roat
"jag skulle kunna fråga dig det samma" sa jag och såg på honom
"jag var tvungen att kolla en av mina ägodelar" sa han och jag log roat på honom
"som jag anade" sa jag och han såg på mina vänner
"du umgås med fel personer!" sa han skarpt
"vi har inte den här diskutionen nu" sa jag trött och han såg kallt på mig
"som du vill men du bör tänka över ditt val av vänner, särskilt med tanke på det kommande kriget!" sa han
"det är det jag gör. Och du har själv sagt att man bör välja sina vänner efter deras talang och skicklighet och jag har de skickligaste vänner man kan ha" sa jag och log
"jag antar att det är inget att disskutera?" sa han
"nej. Men jag vill be dig att inte komma hit och skrämma skolan?" sa jag och log
"jag lovar inget. Men jag kan försöka. Men jag antar att ni hade annat för er?" sa han vänligt
"ja. O tack och försök att inte göra något dumt." log jag "vi ses"
Jag gav honom en kram o han log lätt
"var försiktig själv. Du verkar ha en tendens att hamna i knipa" sa han lite oroligt
"jag lovar och tack för hjälpen med syskonen. Hejdå Severus hejdå pappa" sa jag och log o såg på mina vänner och vi lämnade rummet
"det gick ju bra" sa jag och log