Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag hörde från barägarns fru att du gick till huset och tog henne helt enkelt." Han flinade och såg sedan på John.
"Men varför jag blev läkare är för att jag kunde magi. Det är en bra förmåga som läkare och de är ju dyrbart u." Han log och pekade på rummet där Kiliah låg.

Han trodde inte att han någonsin skulle tycka om Cun helt, det hade gjort en del att han helat Kiliah, men när han fällde kommentaren om hur han och Kiliah träffats skrattade han. Ethan insåg att Cun var säkerligen lika förtjusta i vackra kvinnor som han själv. "Så var det.". Ethan höjde sitt glas mot Cun och smakade av romen.
"Du borde vara mer varsam, Cun. Om fel person får veta att du kan magi, då är det kört för dig.", sa John och tittade allvarligt mot sin vän.

"Alla på ön vet om att jag kan magi." Han flinade och nickade.
"Men du har helt rätt." Han drack och lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
"Hon får sova här i natt. Hon är för svag för att bäras till skeppet."
Han såg oroad ut.
"Vi får se hur hon mår i morgon."

"Hon kan inte sova på bordet, Cun.", sa John och nickade åt Kiliahs håll. Ethan nickade. "Jag borde också stanna.", sa han och svalde. Han var inte så säker på att han kunde lämna Cun ensam kvar med Kiliah. Eller så ville han bara inte.

"Jag vet att hon inte kan sova på bordet John. Jag har en säng hon kan sova i." Han skakade på huvudet.
"Men jag måste sy sen linda om hennes arm sen är hon klar." Han såg oroad ut.
"Tack för hjälpen med henne. Jag tar inte betalt för denna tjänst John. Detta är en gåva från mig"

"Det låter bra. Låt det inte dröja för länge bara. Lille Sammi saknar sin mor.", sa John och reste sig. "Glöm det. Du ska ha betalt.". Han grävde i fickan efter mynt. "Som du vet är vi jagade och om fel personer har fått nys om oss kan de göra skada för våra vänner. Det vill vi inte. Det är fint att du vill bjuda oss på denna tjänst, men det är för din egen skull. Här.". Han droppade några guldmynt i Cuns hand.
"Så, Cun, bäst att vi sätter fart med Kiliah igen."

"Så hon är mamma?" Han såg häpet på John och flinade.
"Så är sonen jobbig? " Han tog emot mynten och nickade.
"Ja jag ska se till att hon blir klar." Han reste sig och såg på Ethan.
"Kommer du?"

"Ja, berättade jag inte det?" Han såg stolt mot Kiliah och sedan på Cun igen. "Jag svär, Cun, Sammi kommer att bli den mest fruktade piraten i historien.". Han skrattade och gick efter Cun ut ur rummet för att gå fram till Kiliah som fortfarande låg kvar på bordet.
"Ja, jag kommer." Ethan följde efter.

Han skrattade mjukt.
"Jasså varför tror du det? Han kanske vill bli fiskare?" Han gick in och såg på Kiliah som hade vaknat till och Cun tog upp en böjd nål och råd.
"Så vi ska nu sy ihop huden här." Han pekade på hennes axel.

"Komigen, Cun, föräldrar som Kiliah och Ethan och seglar under Min flagg.. Såklart pojken blir pirat.. och en sådan bra en.". Han såg mot Ethan som nickade instämmande innan han gick fram till Kiliah för att greppa hennes hand i sin. "Så, älskling."
John gick fram för att se på såret och sedan lägga sina händer om hennes arm för att hålla henne nere. "Säg till om du vill att vi ska hjälpa."