prs yehet & kkaebsong

"Du var rätt duktig på hot förut, konstigt." Påpekar Joshua med ett leende och burrar ner huvudet ner i kudden. "Är jag ju inte!" Muttrar sextonåringen, visst har än nafsat på Zihao, men inte lika mycket som sjuttonåringen själv. Efter en stunds tystnad gräver Joshua ner ansiktet hos bröstkorgen istället med ett litet leende, och kramar om honom. "Jag längtar också."

Ögonen var fortfarande riktade bort mot fönstret när Joshua borrade ner huvudet i Zihaos bröstkorg. Han log snett för sig själv och lade frånvarande armarna om sextonåringen.
”Är du visst, du vill bara inte erkänna det”, mumlade han och följde en specifik regndroppe som fann sin väg nerför rutan med blicken. ”Jag ska slänga så mycket snö på dig”, fortsatte han och flinade till. Snöbollskrig var aldrig fel. Det enda som var bättre var att komma tillbaka in i slottet och kura ihop sig framför en varm brasa med en kopp te i händerna.

Joshua ler svagt och lutar sig tillbaka för att kunna se ut i fönstret han också.
"I såna fall kommer jag kasta mer på dig." Hotar sextonåringen och sluter ögonen. Snö har han inte varit särskilt förtjust i, eller ja, snöstormar i alla fall. Vintertiden är alltid väldigt mysigt, bortsett från kylan.

”Visst, du kan ju alltid försöka”, bet Zihao tillbaka och föll ner mot kudden. Han blickade upp i taket med samma sneda leende på läpparna. Vinter, det var en av hans favorit årstider. Visserligen hade ju alla årstider sin charm, men snön och mörkret förde med sig någonting alldeles speciellt. Man kunde åka skridskor på den frusna sjön, dricka varmchoklad framför brasan och mycket annat härligt. ”Jag tycker vi ska hänga en mistel över varje säng vi tänker sova i när julen närmar sig, eller vad säger du om det?”

Joshua låter blicken vila upp mitt taket med ett svagt litet leende. Det är alldeles för bra för att vara sant. Och för att höra det ännu bättre hoppar en fluffig Mimmi upp på sängen och läger sig tillrätta på hans mage, som alla kvällar innan.
"Jag lovar, hon blir bara tyngre och tyngre.." Mumlar sextonåringen och låter fingrarna klia bakom hennes öron. Blicken glider dock tillbaka till Zihao, och kinderna får en mer rosa färg. "Det verkar som en toppen idé."

Zihao drog försiktigt fingrarna genom Mimmis päls, vände de mörka ögonen mot Joshua.
”Katter ska bli tyngre och tyngre, det är inte hennes fel att det finns så mycket mat att lägga tassarna på i det här slottet”, sade han och log fånigt vid sextonåringens nästa ord. ”Bra, för jag tycker också att det var en väldigt bra idé”, erkände han. Att sitta och klappa en katt som inte fräste åt honom var väldigt befriande, speciellt eftersom till och med hans egen kissemisse hade börjat väsa och klösa mot ögonen på honom. Dumma kattskrälle.

"Fast Zihao, det finns hälsosam tjock och icke hälsosam tjock hos katter precis som hos människor. Visst brukar jag skämma bort henne, och hennes päls är fluffig som satan. Men hon är fortfarande tjockare nu än för två månader sen." Påpekar Joshua och vänder lite på sig så att han kan kontrollera Mimmi ifred. Med stora ögon lyser ansiktet upp på den sextonåriga gryffindorelevens ansikte. "Det var på tiden.. vem har du min lilla tös flirtat upp?" Viskar han fortfarande alldeles glad med ett leende på läpparna. "Och vilka sängar ska vi sätta upp dem då? En här, såklart, sjukhusflygeln och din sovsal?"

”Vad fan snackar du om?” Frågade Zihao och såg hur dum ut som helst. Han lutade sig lite närmare Joshua och och sneglade på den tjocka katten. Men trots det förstod han fortfarande inte ett smack av vad sextonåringen babblade om. ”Har katten raggat upp en riktigt stor måltid eller va?” Spånade han sedan och rynkade på ögonbrynen. Nej, det var inte ens någon idé att försöka förstå sig på vad den andre talade om. Sjuttonåringen var på tok för korkad för att kunna få tankarna att vara ens en gnutta vettiga.

Joshua tittar stumt på sjuttonåringen innan ett skratt sipprar ur mellan läpparna.
"Raggat upp en man katt." Rättar sextonåringen och skakar roat på huvudet innan han bär upp den tjocka katten i sin famn. "Kattungar, hon är gravid."

Även om Joshua uppenbarligen precis förklarat situationen för Zihao, såg sjuttonåringen precis lika korkad ut som för några sekunder sedan.
”Du menar att de..?” Började han frågande och slog ihop händerna tillräckligt hårt för att det skulle klappa till. ”Nej förresten, jag vill inte ens veta”, skyndade han sig sedan att säga och gömde ansiktet under täcket, som fortfarande saknade påslakan.