prs med ingetledigt

(vi får väl se... )

Det var tur att det var mörkt så att inte Beca kunde se hur kraftigt jag rodnade.
- Eh, Beca är inte det lite för tidigt? Jag har aldrig ens gjort det innan. Och du har väl inte kommit över M-Marcus än?

Jag reste mig besviket upp från sängen.
- God natt, sa jag besviket och gick till dörren.

- Beca vänta! Sa jag och satte mig upp.
- Förlåt, men jag är rädd, mumlade jag.

- Du behöver inte vara rädd, sa jag.

- Men det är jag, mumlade jag.
Egentligen var orsaken att jag inte ville att hon skulle se mina ärr. Antalet hade ökat markant på bara några dagar. Det var som en drog, när man väl hade börjat gick det inte att sluta.

Jag satt mig ner framför dig.
- Lucas om vi har sex kommer du att se att du inte behöver vara rädd, sa jag.

Jag tog ett djup andetag, någon gång skulle hon ändå få veta.
- Beca, det är något jag måste berätta, mumlade jag och petade på min tjocktröja.

- Visst berätta men vi kan väl ha sex sen snälla, sa jag.

(Någon är desperat ;P)

- Öh, vi får se, mumlade jag och tog av mig tjocktröjan vilket gjorde de flesta av mina ärr synliga.

( Japp)

Jag ryggade tillbaka när jag såg ärren.
- Lucas vad har hänt? Frågade jag oroligt.