PRS(Dragon Fantasy)

Stefan kramade om hennes hand och åt snabbt upp sin mat men höll kvar handen.

"Vi kan börja planera imorgon!" sa Selina ivrigt till Ina innan de gick och hon tog Ians hand. "Jag är så glad för deras skull!" log hon.

Ina åt upp även hon, hon åt mindre. Hon skulle bli smalare, snöra sig till bröllopet. Sedan fick det vara, sedan skulle hon leva. Men nu skulle hon visa alla fina damer.

Då Ina nickat bifall gick de ut i trädgården.
"Jag med, Ina har aldrig varit så glad. Jag känner det här." säger han och lägger hennes hand på sitt hjärta.

"Så...När vill du ha bröllopet? Den här månaden? Om ett år?" undrade han sedan. Själv ville han nästan ha det så fort som det gick, han ville att de skulle kunna vara lagligt itllsammans.

Selina kände hans jämna hjärtslag och log. "Och jag har inte sett Stefan så glad på länge...". Daniella hade brytit ner honom i så många år.

"Gärna denna månad." sa hon menande och satte sig i hans knä och la hans hand på den än platta magen.

Ian ler, "De är som gjorda för varann, som du och jag." sa han och kysste henne.

Stefan såg först förvånat på henne, sedan lyckligt. "Menar du att...?". Han avslutade inte meningen men med handen på magen förstod han.

Selina nickade och besvarade ömt kyssen. "Och det är underbart att Stefan har något till dig att arbeta med..." mumlade hon sedan.

Ina nickade med ett stort leende på läpparna.
"Därför måste du lära mig rida innan jag blir för stor." säger hon bestämt.

Ian nickade, "Jag är bara glad att få arbeta, hjälpa inte bara få." sa han leende.

Stefan nickade och kysste henne ömt. "Jag lovar, den här veckan ska jag göra det!". Han hade kvar handen på hennes mage, försökte känna det därinne.

Selina förstod inte hans glädje för det, men var bara glad att han var glad. "Så bra...".

"Bra, tack." sa Ina med glittrande ögon av glädje. Att kunna rida skulle ge henne den frihet hon saknat. Hon la sin hand över hans.

Stefan kysste henne ömt. "Det här är underbara nyheter...". Han satt kvar med handen ett tag innan han tillslut reste sig. "Ska vi gå och lägga oss?".

Selina gäspade plötsligt till. "Är du trött? För det är jag" log hon till Ian. Hon kramade om hans hand.

"Sova...." sa Ina tvekande men kom på fötter. Hon såg ut, det var mörkt, så sova var en god ide.
"Visst." svarade hon sedan och tog hans hand.

Ian skrattade roat och nickade.
"Lite kanske, men är du trött så." sa han ömt till henne.