PRS(Dragon Fantasy)

Nalel tog sig in i rummet och Meira var inte där. Sist hon sett henne var vid skogen......Hon tog sig ut och mot skogen. "Meira!" Ropade hon.

Meira låg blek och orörlig vid ett träd. Hon såg död ut för den som bara tittade och andades knappt märkbart och hon var iskall, hennes kropp var stel.

Nalel blev bara oroligare. Hon fann tillslut henne. "Meira!". Hon sjönk ned vid henne och skakade om henne. "Kom igen Meira...Vakna...".

Meira vaknade inte, hon försökte, hon hörde vad Nalel sa men kunde inte röra på sig, komma upp från mörkret, inte själv. Hon blev bara kallare och kallare och vitare och vitare hennes liv höll på att försvinna.

"Meira..." Nalels kinder blev våta och tårar droppade ner på den livlösa kvinnan. "Snälla vakna...Vi älskar dig så...".

Meira försökte, hon försökte verkligen, med en enorm ansträngning drog hon sig ifrån dödens kant och även om det inte syntes något på henne tryckte hon lätt Nalels hand, knappt märkbart, hon orkade inte.

Nalel grät häftigare och tog tag i Meira under armhålorma och började dra med henne mot slottet.

Några män såg henne, de som förr stod under Meiras befäl och kom skyndande fram till hoben och den tillsynes livlösa kvinnan hon släpade på.

Nalel fortsatte släpa henne. "Ni måste hjälpa henne! Hon får inte dö!" Snyftade hon.

En av männen nickade och tog upp Meira i sin famn. Det syntes oro i hans ögon, hans före detta befäl var så lätt och avmagrad, så blek och kall som om hon vore död.
"Gå före, för mig till Gandalf." sa han till Nalel och gick efter henne.