(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Julian såg ut att sova tungt ännu utav morfinet, men han verkade kunna behöva det ocskå.
Alice log mot Adam och la ena armen om honom.

Adam log mot Alice han kramade henne försiktigt de skulle behöva förklara allt för Julian när han vaknade
Sam flinade och tog ner en till flaska
" snälla inge mer sa Arvid

"Du ska bli som oss" upprepade han. Han fyllde en spruta med mörkrött medel och stoppade det i Arvid.
"Jag förstår inte hur då orkar ta hand om mig hela tiden, och trösta" mumlade Alice.

" Det är för jag tycker om dig sa Adam och log mot Alice
Arvid gnällde han ville inte bli som hans pappa och mamma
" Vad var det där? frågade Arvid då han började bli yr

"Du får se" sa Sam. Han höll på så några minuter, tvingade i honom nya vätskor som skulle förändra honom, göra honom till ett användbart redskap.
Alice log större. "Jag tycker om dig med".

Arvid ville inte ta mer men sam tvingade i honom olika vätskor
" Snälla sluta försökte han
Adam log och höll om Alice

"Jag kan bara sluta om du gör allt frivilligt, vilket du inte kommer göra" sa Sam medan han hällde upp en till sked.
Alice blundade och lutade huvudet mot Adam. Det var skönt ute i skogen, svalt och skuggigt.

Arvid började känna sig väldigt konstig alla medel började ta sin verkan inom honom han försökte andads för att håla sig lugn

"Det är inte så illa nu..." mumlade Alice. "Vi är åtminstone fria här ute...och inte allt för skadade".

" Vi är iallafal fria och vi har varandra sa Adam
Sam kom emot honom med skeden
" Vad är det där? frågade Arvid