Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Azum

Omg!!! Är han en ?!?!?
Ps superbra som alltid!!

Varulv

Bra Meer snälla

Jaha! Man vet ju aldrig Ska bli spännande att läsa fortsättningen!

Cassia Lestrange

Jag pratade inte mer med Lucus. På lektionerna satt han och tittade diskret på mig och Vanessa frågade jämt varför. Vanessa var inte sur på mig längre men det gjorde mig ledsen att hon vägrade berätta varför hon varför hon blev sur från första början.
”Har det hänt något mellan er?” frågade Vanessa. Jag stelnade till och kände hur kinderna hettade till.
”Mellan vilka?” frågade jag dumt. Vanessa tittade konstigt på mig.
”Mellan dig och Leroy såklart.” sa hon och jag slappnade av.
”Vi är inte direkt tillsammans än men han är jätte snäll.” sa jag och jag lade märke till hur Lucus blick mörknade. Självklart satt han och tjuvlyssnade på oss.
”Men hur långt har ni gått?” frågade Vanessa nyfiket. Jag log och mötte diskret Lucus blick.
”Vi har inte gjort det än men efter allt hånglande tror jag att det är dags nu.” sa jag tyst så att ingen förutom Vanessa och Lucus skulle höra det. Lucus reste sig snabbt upp och stegade ut från lektionssalen. Vår lärare stoppade honom inte och vi jobbade vidare under tystnad. Jag fick lite dåligt samvete. Egentligen hade bara jag och Leroy kysst varandra några gånger och jag hade definitivt inte planerat att at ett steg längre. Jag hade bara sagt så för att göra Lucus svartsjuk. Vanessa fortsatte att ställa frågor om mig och Leroy och jag svarade så gott jag kunde utan att ljuga.
”Vad ska du göra under julen?” frågade jag och avbröt Vanessa mitt i en mening.
”Jag ska stanna här på Hogwarts med pappa. Mamma är i Afrika med sin nya kille.” mumlade hon. ”Kan inte du också stanna?” frågade han hoppfullt.
”Jag har lovat mamma att komma hem.” sa jag. Vanessa såg lite besviken ut. Lektionen tog slut och vi lämnade klassrummet. Vi skildes åt utanför dörren för Vanessa skulle gå till biblioteket. Precis när Vanessa hade försvunnit bakom hörnet fick jag syn på Lucus som stod i skuggan av en stor staty. Jag visste att det var oundvikligt så jag gick fram till honom. Vad det än var han ville kunde det inte vara positivt.
”Vi måste prata.” sa han lågt.
”Säg inte så! När du säger att vi måste prata slutar det alltid med att du kysser mig, säger något helt obegripligt som gör att jag inte kan sova på kvällarna för att jag kan inte låta bli att tänka på det eller så kommer du att förvandla dig till en varu…” Han avbröt mig med att kyssa mig. Jag backade undan från honom och försäkrade mig om att korridoren var tom.
”Jag sa ju det! Du kysste mig som vanligt.” muttrade jag. Han log snett och drog handen genom håret.
”Jag kysser dig bara för att jag vet att du gillar det.” sa han självsäkert. Jag himlade med ögonen och vände ryggen åt honom.
”Ska du åka hem under julen?” frågade han.
”Ja det ska jag. Förresten så angår det inte dig.” muttrade jag och gick iväg med långa steg utan att titta bakåt.
”Bra, jag ska också åka hem.” sa han efter mig. ”Det angår visst mig, syster.” ropade han efter mig. Jag hatade verkligen när han kallade mig det. Det påminde mig så mycket om att jag inte ens vet om ifall jag är en syster eller inte. Är det verkligen så svårt av en mamma att berätta för sin dotter vem hennes pappa är?

----------------------------------------------------------

För er som gillar Draco/Ella så kommer det att dyka upp mer om dem snart

Helt awsome är det

as grymt kap.!!

Totally Awesome!!!!!!

braa