Skriva av sig-tråden

Hat.
Det ordet, vare sig det är på svenska, engelska eller ryska, har nog alltid varit det ord jag föraktat mest av alla. Det är så tungt och svart.. så väldigt näringsfattigt men samtidigt så väldigt starkt. Och det skrämmer mig att människor använder det så lättvindigt. Att människor, istället för att söka information eller på något sätt försöka lära sig mer om någonting alls, väljer att hata. Att blunda, vägra se och inse - att de står fast i sina inskränkta tankar, att de är rädda för att ge upp sin stolthet och att det inte leder till något ljust eller gott alls.
Jag har sett så mycket hat. Det växer sig allt större, och jag är rädd.
För ett kort tag sedan sa en person i min närhet; "vissa människor kommer tyvärr inte så långt i sina liv, vad gäller självinsikt", och jag har tänkt så väldigt mycket på de orden sedan dess. Hur sant det är, och hur sorgligt det är. Det värsta är att hatfulla personer, som bara säger sig hata sådant som inte är dem kärt, inte inser att de kan skada människor som är så mycket närmare än vad de har kännedom om. Vänner har tagit sina liv för att deras fäder, under hela deras uppväxt, predikat över hur fel deras sexualitet är utan att veta att det gäller sitt eget blod, utan att veta att deras barn, som inte vågar säga sanningen, vittrar sönder mer och mer för varje hatfyllt ord som sägs över middagsbordet i hemmet - som ska vara ens absoluta fristad, där man ska känna sig som mest trygg. Vänner har tagit sina liv för att deras skolkamrater mobbat dem för deras kroppsvikt. Vänner har tagit sina liv för att deras religion anses hotfull mot världen. Vänner har tagit sina liv för att de känner sig oönskade, värdelösa, förtryckta, spottade på och trampade på.

Hat dödar. Och inskränkthet likaså.
Och det dödar inte bara de personer du säger dig hata.
Det dödar även de personer du säger dig älska.

Åh, vad jag känner igen mig i det där. Ett tag trodde jag faktiskt att det var jag som hade skrivit det.
Men om du vill prata så finns jag här, det vi säger stannar mellan oss.

Helvete och skit. Har tappat min legitimation och skall åka och fixa ett nytt på måndag. Men det tar ju sin lilla tid också. Är det någon som vet om det finns provisoriska id-handlingar eller något som styrker min ålder. Känns ju bara bajs just ju då jag åker på semester och måste ha ett. Har ej körkort/pass.

FAN FAN.

Mor min talade om att man kunde skaffa ett sådant, ett provisoriskt pass, på t.ex Arlanda. Men det är relativt dyrt.

Finns mer information om det här:

http://polisen.se/Service/Pass-och-id-kort/Provisoriskt-pass/

Asså..jag skall åka till Gotland några veckor xD

Den 6:e juli är det "Straight Pride Day" och jag kommer ha en tyst protest som den rebellen jag är. Eftersom en av sakerna som "stödjer" Straight Pride Day är att bära svart så kommer jag anstränga mig lite extra för att se ut som en regnbågsspya. Jag blir så förbannad på den här dagen. Jag har inget emot heterosexuella men fy att det ska finnas en speciell dag (det finns till och med en speciell månad, det är då juli, för det) som är till för att lyfta upp heterosexuella, samt trycka ner homosexuella. Usch, varför varför varför?

Jag har alltid svart på mig alla andra dagar så varför inte färga till det lite den 6:e!

jag blir så jävla trött på sambon.
jobbar arshlet av mig, varenda jävla dag i veckan o när jag inte jobbar plockar jag, handlar, diskar o packar upp efter flytten.
Sen när jag inte reser mig upp direkt han ber mig mata hundarna så säger han till tre ggr till o när jag säger att jag ska gå strax så kontrar han med att jag blivit så förslappad på sistone.

Fan vad trött jag blir på dig karljävel.

Tack.. Så väldigt mycket. För att du ser. Och för att du skrev tillbaka. Jag uppskattar verkligen det.

Kvällar och nätter är som värst. Jag får såna plågsamma inre smärtor att jag kurar ihop mig under täcken och gråter. Det gör så ont och jag kan knappt andas. Det känns som om jag kommer dö när jag ligger där och kämpar för att inte bryta ihop. Usch. Jag vet inte om det ska föreställa någon slags ångest.