Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Optic
Elev 
|
Spoiler: Tryck här för att visa! 26 jun, 2014 14:59 |
|
Pixie
Elev 
|
jag orkar verkligen inte, det är så mycket på samma gång och jag känner hur jag faller tillbaka precis som i vintras, och jag vill verkligen inte men det går inte att stoppa
26 jun, 2014 15:01 |
|
Epiphany
Elev 
|
Hm finns det inget annat du kan försöka distrahera tankarna med? Försöka hitta något roligt du kan göra under sonmaren? Någon ny aktivitet eller något. Tex gå på marknader, affärer och loppisar och ha som projekt att göra en kul makeover av sitt rum, Måla en massa tavlor och limma ihop dem till en jättestor tavla, Plocka fjädrar och bygga drömfångare osv. Det finns aå mycket man kan göra! Skrivet av Pixie: jag orkar verkligen inte, det är så mycket på samma gång och jag känner hur jag faller tillbaka precis som i vintras, och jag vill verkligen inte men det går inte att stoppa Det går att stoppa! Tänk dig att sakerna som tynger ner dig är ett torn med klossar och fundera på vad är det som får tornet att gunga? Det kanske känns som om allting svajar, men i själva verket kanske det är en liten kloss som gör att tornet svajar och att plocka bort eller fixa till den kan göra tornet stabilt igen! Skriv ner det som tynger dig och försök rangordna, vad är värst till vad är lindrigast och vad i det här tornet går att göra någonting med?  Ps: jag skriver med min mobil så det blir lite konstigt här och var. Jag hoppas det var till någon hjälp. - Epiphany 26 jun, 2014 15:12
Detta inlägg ändrades senast 2014-06-26 kl. 17:36
|
Borttagen
|
Spoiler: Tryck här för att visa! 26 jun, 2014 16:10 |
|
Ginny00
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Spoiler: Tryck här för att visa! ♥ En miljon kramar. Jag har ångest-ångest-ångest mest hela tiden och jag skriker inombords och jag är trött och det får mig att må ännu sämre, vill bara må bättre 26 jun, 2014 16:25 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Ginny00: En miljon kramar till dig med ♥Skrivet av Borttagen: Spoiler: Tryck här för att visa! ♥ En miljon kramar. Jag har ångest-ångest-ångest mest hela tiden och jag skriker inombords och jag är trött och det får mig att må ännu sämre, vill bara må bättre Om du någon gång vill prata så kan du alltid skriva till mig, ok? 26 jun, 2014 16:30 |
|
Borttagen
|
jag vet inte vad man kan göra när föräldrar bråkar.
alltså inte för att få dem att sluta bråka. det går inte. jag försökte det någon gång och det slutade med att jag också hamnade i ett bråk. men om det är en kväll som denna och jag inte vill gå ut pga. kyla och sånt. den senaste timmen har jag luggit och lyssnat på musik och vet inte vad jag ska göra. kan inte riktigt lämna mitt rum för det känns konstigt. alltså musiken hjälper ju att stänga ute rösterna men jag måste göra något för att komma på andra tankar... det är inte så att jag börjar storböla om jag inte blir distraherad, som jag gjorde när jag var typ fem. jag är äldre och jag är van vid det här laget. men det är fortfarande inte direkt höjdpunkten av varenda jävla dag. det värsta är nästan att de ibland beter sig som om de är sams och glada och man börjar tro att det inte blir fler bråk. dessa stunder kan ibland hålla på i dagar, veckor, kanske till och med månader. men så plötsligt händer något och de bråkar igen. 26 jun, 2014 20:16 |
|
Epiphany
Elev
|
Skrivet av Borttagen: jag vet inte vad man kan göra när föräldrar bråkar. alltså inte för att få dem att sluta bråka. det går inte. jag försökte det någon gång och det slutade med att jag också hamnade i ett bråk. men om det är en kväll som denna och jag inte vill gå ut pga. kyla och sånt. den senaste timmen har jag luggit och lyssnat på musik och vet inte vad jag ska göra. kan inte riktigt lämna mitt rum för det känns konstigt. alltså musiken hjälper ju att stänga ute rösterna men jag måste göra något för att komma på andra tankar... det är inte så att jag börjar storböla om jag inte blir distraherad, som jag gjorde när jag var typ fem. jag är äldre och jag är van vid det här laget. men det är fortfarande inte direkt höjdpunkten av varenda jävla dag. det värsta är nästan att de ibland beter sig som om de är sams och glada och man börjar tro att det inte blir fler bråk. dessa stunder kan ibland hålla på i dagar, veckor, kanske till och med månader. men så plötsligt händer något och de bråkar igen. Jag vet för lite om din situation i övrigt för att komma med några bra lösningar. Det jag dock rekommenderar är att inte ställa dig mellan deras bråk så att du blir inblandad. Det är inte ditt ansvar att lösa deras problem. Du ska tänka på dig själv i första hand. Se till så att din säkerhet går före allt annat. 26 jun, 2014 20:53 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Epiphany: Skrivet av Borttagen: jag vet inte vad man kan göra när föräldrar bråkar. alltså inte för att få dem att sluta bråka. det går inte. jag försökte det någon gång och det slutade med att jag också hamnade i ett bråk. men om det är en kväll som denna och jag inte vill gå ut pga. kyla och sånt. den senaste timmen har jag legat och lyssnat på musik och vet inte vad jag ska göra. kan inte riktigt lämna mitt rum för det känns konstigt. alltså musiken hjälper ju att stänga ute rösterna men jag måste göra något för att komma på andra tankar... det är inte så att jag börjar storböla om jag inte blir distraherad, som jag gjorde när jag var typ fem. jag är äldre och jag är van vid det här laget. men det är fortfarande inte direkt höjdpunkten av varenda jävla dag. det värsta är nästan att de ibland beter sig som om de är sams och glada och man börjar tro att det inte blir fler bråk. dessa stunder kan ibland hålla på i dagar, veckor, kanske till och med månader. men så plötsligt händer något och de bråkar igen. Jag vet för lite om din situation i övrigt för att komma med några bra lösningar. Det jag dock rekommenderar är att inte ställa dig mellan deras bråk så att du blir inblandad. Det är inte ditt ansvar att lösa deras problem. Du ska tänka på dig själv i första hand. Se till så att din säkerhet går före allt annat. den gången jag "gick emellan dem" så sade jag åt mamma att gå och skrika någon annanstans (vilket var en överdrift för de skrek verkligen inte) och hon blev arg på mig. men direkt efter vårt bråk kramade hon mig och sa att hon inte alls är arg på mig utan på pappa. vilket inte direkt fick mig att känna mig bättre men oh well. men ja, det är nog bäst om jag inte blir inblandad. men efter den där ena gången har jag aldrig ens orkat tänka tanken på att göra något åt det och jag känner nästan inte alls att jag vill reda upp det längre. det har helt enkelt ingenting med mig att göra. 26 jun, 2014 21:32 |
|
Myling
Elev 
|
Är det okej att bli arg på folk som motarbetar en och beter sig respektlöst och omoget mot en för skitgrejer när de VET att man mår dåligt?
Jag är så splittrad nu. Det är så mycket. Jag känner mig sjukt arg och sårad över att mina kusiner är skitsura och vägrar svara mig... bara för att jag SA IFRÅN och DROG när de skrek på varandra i bilen och vägrade lyssna när jag bad dem sluta och vägrade släppa av mig. De klarar inte av när folk ifrågasätter dem eller säger ifrån. De är för fan 32 år gamla! Och de VET att jag är på bristningsgränsen igen. Deras beteende tar min hjärna som hundra tecken på att de inte bryr sig trots allt, att de aldrig gjort det och bara är intresserade av att gynna sig själva.... precis som 99% av alla andra i den här jävla världen. 
27 jun, 2014 22:29 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen