Skriva av sig-tråden

Skulle någon kunna säga till min mamma att det inte hjälper när hon säger "det finns andra som har det värre än du"? För jag vet redan det och det får mig inte att må bättre precis.

Började gråta av att gå in på Instagram idag.

Jag är inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt smal, inte tillräckligt muskulös, inte tillräckligt vältränad, och på toppen av det är jag inte tillräckligt smart eller bra på någonting
Och ingen av mina vänner pratar med mig och hon som var min bästa vän förut har slutat prata med mig och det gör ont fastän det inte borde göra det

Snälla du, du är inte den klokaste människan i världen. Jag säger inte att jag är klokare än du, men du får väl i alla fall fatta att det du sade förolämpade mig. Jag ångrar inte ett dugg mitt beteende mot dig.

Kattuggla

Jag känner igen mig i det du skriver och jag vet mycket väl hur det känns när ingen vill lyssna. Jag är också en komplex person. För mig har det blivit en livsstil som jag numera är van vid, och jag har hittat sätt att fylla ut den tystnaden genom att spendera kvalitetstid med mig själv. Givetvis fungerar det inte alltid, och ibland slår det mig plötsligt att jag egentligen är ganska ensam, men man lär sig att hantera det. Det beror också på hur man ser på ensamhet. Ensamhet enligt mig kan finnas även om man har folk omkring sig.
Det är när de inte lyssnar som det blir till en sorts ensamhet.
Jag hoppas att du också har sätt att hantera att få lyssnar om inte redan har hittat någonting som kan kompensera för det.

Förut talade jag öppet om mig själv och mina tankar och känslor, men att tala om hur jag har mått har på sätt och vis stött bort alla som har kommit i närheten av mig, som om jag bara är till besvär (vilket bara är inbillning egentligen). Därför har jag slutat tala öppen och har gett upp att hitta något som jag skulle kunna kalla för vänner.

Jag pratar just nu om mig själv för att ha någonting att jämföra med, även om det ser ut olika. Jag har också ett behov att folk har lyssnat på mig, men det är få som någonsin har gjort det, så viljan att någon sitter bredvid, håller käften och lyssnar känner jag verkligen igen mig vid, men det är ingen som gör det. Nu är jag snart 18 år gammal, mår inte alldeles bra men jag klarar mig hyfsat ensam utan någon att prata ut med. Men det fungerar inte i längden. Om du inte tycker om att prata, men att få lyssnar på dig, försök hitta nya sätt att kommunicera på, främst med dig själv.
Att försöka bli sin egen lyssnare är en bra börja

Kontentan i just detta är att det är vanligt att folk inte lyssnar på andra, och just fastnar i sig själva. Det kan finnas många olika orsaker till det, men min gissning är att det ofta kan bero på att de inte kan se förbi sig själva. Många döljer ju hur de mår och vill gärna använda andra som energikällor till att bli roade och glada och vill inte umgås med människor som på något vis känner någonting som påminner om deras egna känslor. Andra saknar förmågan att sätta sig in i andra människors känslor. Det finns som du nog vet redan en mängd olika faktorer som spelar in, men
dessa är nog de vanligaste.

Om du vill skriva av dig om allt mellan himmel och jord - uggla mig gärna. Det spelar ingen roll vad det är. Jag är visserligen ingen expert, men har samlat ihop väldigt mycket personlig erfarenhet som är användbar.

Ha det gott, Kattuggla!

- Epiphany

Okej. Jag mår också dåligt av sånt där. Jag känner mig aldrig fin, är väldigt noga med vad jag sätter på mig. Fast innerst inne vet jag att jag är vacker, mycket bättre en vad dem säger. Och det är du också. Du är vacker, du är underbar.

Vilka dummisar Men jag förstår att du mår dåligt. Du kanske kan skriva till henne?


Kram ♥

Fick ett plötsligt anfall av saknad. Gaaah varför ska Sverige vara så avlångt för. Kan man inte få bo nära någon?D:

Tala inte då, skriv. Det är ju du bra på, bevisligen, så skriv ner allt du vill ha ut och skicka det sen till någon om du vill dela med dig, annars så skriv det bara så får du ut det. Det är ingen som kan avbryta dig då heller

Kan du snälla börja prata med mej när du mår dåligt, det gäller er alla tre. Att skriva ut hur ni mår på instagram och sen räkna med att jag ska ringa är jobbigt. Ring mej på en gång och berätta hur ni mår så kommer jag och tröstar er. Ni fattar väl att jag blir orolig när ni skriver att ni vill dö och sedan inte svarar när man ringer.

Jag vill inte att det som hände i september med XXXX ska hända igen, det var en av dom värsta dagarna i mitt liv. Jag trodde att du mådde bättre men nej. Och istället för att prata med mej valde du att försöka.....

Jag bryr mej om er, och vill ni inte prata med nån av oss tjejer kan ni ju prata med typ Victor.

En dag så kommer vi inte finnas där för er, ni tar oss bara för givet men vi kommer inte alltid att kunna finnas för er.

Skit. Dumma skitsak. Varför [i] måste [i] det vara så just idag. När uag ändå kände mig lite glad.

Idag har jag fått reda på varför jag har en sådan brännande smärta i närheten av högra armhålan, varför jag är så trött och ibland väldigt lätt irriterad och varför jag har ett stort fult utslag på ryggen som kliar förskräckligt. Jag har fått Bältros!
Som tur ar lär det inte vara farligt, och jag har en ganska lindrig form, jag fick botemedel mot det och det känns faktiskt skönt att veta vad det är