Sjunde året på Hogwarts

- Blir så lagom kul, för oss, sa Dean stött av Caras glada röst.
Jag såg på honom, jag visste att han var rädd och att han hade problem med att visa det.
- Ja, det beror på, det känns bra att komma tillbaka till mitt hus om det finns nått kvar.
Sen ska jag besöka graven, jag såg deras begravningsannons i mugglartidningen.
Sen resten är ju inget jag precis längtar efter, man vet inte vad man ska förvänta sig.
Vissa snappare kan inte ens utföra expeliermus, medans andra är som dem vi mötte.
Det kan ju till och med hända att vi blir tillfångnatagna av dödsätare.
Jag är egentligen livrädd för det vi ska göra, men jag tänker göra det ändå, sa jag fundersamt.
- Ja jag känner precis likadant, sa Dean och såg på mig.
- Och för er då? Ska det bli kul att fira påsken med familjen?, sa jag och log för att jag skulle tänka på annat.

"förlåt det var inte meningen att låta så glad över det. Men jag vet att ni kommer klara det." sa jag uppmuntrande
"jag vet inte om jag skulle kalla det kul. Även om jag kommer hyfsat bra överrens med dem och sen är Bella där" suckade Draco och de såg på mig
"jag vet inte hur det känns. Jag o pappa är kompisar just nu men man vet aldrig. Det kan hända mycket på en vecka. Och jag ska försöka ordna så ni slipper möta honom. Jag tror inte ni har så stor lust med det" sa jag lätt och log uppmuntrande mot dem
"ni får säga till om ni inte vill längre. Jag kan inte tvinga er! Jag vill inte att något ska hända er" sa jag lätt oroligt

- Det var inte så vi menade, självklart vill vi hjälpa till, sa jag och Dean nickade instämmande.
- Sen har jag alltid velat se din herrgård Draco, du har ju alltid skrytit om den. Förr iaf, så vi kommer ju att få se den från insidan med. Vilket kan läggas på sidan för det possetiva, sa Dean och jag himlade med ögonen åt Cara.
- Och vi kan försvara oss, du har ju lärt oss Cara och vi var inte så dåliga förr heller, sa jag med ett flin. Och det ända de kommer att göra är att skada eller tortera oss, eller hur? Och sånt kan man altid överleva, sa jag och log mot Cara och Draco.

Jag nickade uppmuntrande
"jag antog det. Jag ville bara att ni skulle vara säkre och inte tvinga er" sa jag lätt
"den är fin men överdriven. Mina folk har en tendens att göra det" skrattade han och jag nickade. Huset var fint men ja, överdrivet. Lucius och Narcissa hade verkligen gjort det pampigt men ja lite överdrivet
"ja ni kommer klara er utmärkt. Jag vet det. Och ni har ju lärt er av den bästa. Och jag ska försöka att få iväg pappa annars håll bara låg profil" sa jag lätt

- Hålla låg profil, ja det är väll det bästa. Vi får väll låta oss lätt bli tillfångnatagna, så de tror att vi inte kan något, sa jag lätt och log.
- Mitt folk? Menar du att du har tjänstefolk med?, undrade Dean vänd mot Draco.
Jag såg på Draco, vilket annorlunda liv han hade levt, även om det inte alltid verkat lyckligt, men ändå.

Draco nickade
"ja några. Förvisso är det väll mest hysandes men det finns några människor med" suckade han och jag tog hans hand
"det är lite jobbigt. De vill hela tiden passa upp en. Jag fick tillslut hota dem för att få dematt lämna oss ifred" suckade jag
"de gör det i stället för mina föräldrar" sa Draco sorgset och jag kysste honom innan jag vände mig mot de andra två
"ja det är en smart plan. Och pappa är inte så farlig egentligen." sa jag lätt
"men bio får röra på oss om vi ska hinna till kvarsitningen" sa jag och reste mig o inväntade de andra

- Nä, din pappa är en liten trädgårdsmästare, som bara håller på med sina rosor, sa jag med ett flin åt Cara.
Vi reste oss upp från bordet, och gick ut ur salen där vi mötte Ginny. Alla stirrade efter oss när vi gick.
Jag log glatt till hälsning mot Ginny.
- Måste de stirra på oss? Det dtör mig verkligen, är inte van med sånhär uppmärksamhet, det går mig på nerverna, sa jag frustrerat.
Vi fortsatte ut genom portarna till den kyliga kvällsluften där vi mötte en högrest gestalt som var Hagrid.

"det var inte så jag menade Laura, men vi kan ju se människor som rosor" skrattade jag och vi stötte snart ihop med Ginny och Laura var frustrerad över att alla stirrar
"strunta i dem. Låt dem stirra om de nu inte har något bättre för sig. De tröttnar snart" sa jag och log när vi steg ut i kylan. Jag drog manteln tätare runt mig
"fryser du?" frågade Draco och jag nickade och han la en arm runt mig och drog mig till sig. Det hjälpte lite. Vi kom fram till Hagrid och Fang
"Fang" sa jag glatt och han lyfte huvudet och hoppade på mig. Jag satt snart på marken och han slickade mig i ansiktet, han la sig på mage och jag klappade honom
"han gillar dig verkligen Cara, oftast tycker han inte om eleverna. Du måste ha förhäxat honom" sa Hagrid roat och jag hälsade på honom
"ja hon kanske är en häxa" sa Draco skämtsamt men Hagrid bara såg hatiskt på honom innan han log mot de andra. Även om det inre syntes viste jag att det sårade Draco jag ställde mig upp och gav honom en kram och vände mig sedan MIT Hagrid för att få reda på vad vi skulle göra

Hagrid log mot oss, och jag log tillbaka. Jag hade alltid gillat Hagrid och han var inte alls så skräckinjagande som han såg ut.
- Ikväll ska vi leta reda på två skadade testralungar, de har förmodligen blivit skadade av en varulv. Ni ser spåret där, det leder rakt in i skogen. Vi ska leta reda på dem, hjälpa dem och ta dem tillbaka till sin familj, sa Hagrid och kollade på oss.
- Och innan vi är på vag in, ha trollstavarna redo man vet aldrig vad som gömmer sig i skogen under dessa märka tider, sa Hagrid och vi började gå in i skogen.

Jag log glatt och drog staven. Draco såg på mig
"kom nu, och du med Fang" sa jag och båda följde motvilligt med. Vi gick in i skogen och jag såg mig glatt omkring
"du verkar nästan lite väl glad Cara" sa Hagrid och såg på mig
"jag älskar skogen, älskar kvällar och nätter o så testeraler, kan det bli bättre?" frågade jag och han skrattade lätt
"jag hörde vad ni gjorde och jag måste berömma er för det." sa han lågt och jag log
"det var bara kul" sa jag och såg sedan på marken och blodet, det blev svårare att följa och jag satte mig ner på marken och kände efter det. Fang ställde sug bredvid
"sök" sa jag till honom och han började nosa sig fram
"är det någon av er som kan se dem? Jag kan nämligen inte" sa Hagrid (eller kan han det)
"jag kanse dem" sa jag
"det förvånar mig inte. Du måste ha sätt en del hemskheterna va?" sa han men jag svarade inte "du kan det också Malfoy" spottade han nästan hatiskt fram och jag visste att han skyllde Dumbledores död på Draco. Jag tog hans hand
"det var inte hans fel!" sa jag till Hagrid som bara ryckte på axlarna innan han vände sig till de andra tre