(PM)Albus Potter

Hihi, det komer serru.. det kommer
Jag har planer på vad som ska hända om ett tag..

Haha, det stämmer



Planer som du vill dela med dig av..??? Typ, NU? *förvantansfull*

hAHA, NEJ, SÅKLART. jag avslöjar INGENTING i förtid Men ni kommer att få veta.. OM ni fortsätter att läsa den här förstås.

Det vet du att vi gör ♥

Bara för det så ska ni få ett minikapitel här..

-----------------------------------------------------------------------------------

”Vad är det med honom egentligen?” utbrast Albus så fort de kommit utanför försvar mot svartkonstklassrummet.
"Va? Vem?” frågade Sco.
”Men professor Roper såklart, din pappskalle” sa Ellie irriterat.
”Åh, javisst ja”, mumlade Sco lätt generat.
Väl tillbaka i uppehållsrummet fortsatte de att diskutera saken. De slog sig ner framför den sprakande brasan. Uppehållsrummet var tomt, sånär som på Rose och hennes två kompisar Emily och Juliane, men de försvann snart ut genom porträtthålet.
”Det måste finnas någon anledning till att han beter sig annorlunda nu jämfört med förut”, konstaterade Albus. Ellie bet sig i läppen. Hon såg verkligen ut att fundera på något.
”Tänk om han faktiskt har blivit hotad?” sa hon fundersamt. Hon hade tydligen inte släppt den tanken. Men Albus hade svårt att tro att en sådan person som professor Roper kunde bli hotad. Han var ju så stark. Eller? Var han verkligen det? Albus funderade. Det kanske bara var något han hade fått för sig.
”Jag vet inte Ellie…”, började Albus, ”Du kan ha rätt, men jag tycker inte att vi ska förlita oss för mycket å det. Det kanske inte stämmer.”
Ellie nickade. Nu var det Scos tur att bita sig i läppen. Han rynkade på pannan då och då och kliade sig i huvudet ibland.
”Vad tänker du på Sco?” frågade Ellie. Sco lyfte upp huvudet. Han såg ut som om han tvekade på om han verkligen skulle öppna munnen, men han gjorde det tillslut.
”Alltså…Jag har funderat lite”, sa han, ”Tror ni att professor Roper har någonting med Lypusen att göra?”
Albus ryckte till. Lypsen. Han hade inte tänkt på den på evigheter nu. Inte sen de var på besök i Hagrids stuga, och det kändes faktiskt som evigheter sedan, trots att det bara var några dagar sedan.
”Men Sco…” sa Ellie.
”Vad? Varför skulle det inte kunna vara så? Han har ju varit helskum på sistone!” utbrast Sco.
”Men, lyssna nu. Vad har vi för bevis på att han skulle ha någonting med Lypusen att göra?” sa Albus. Sco blev tyst. Han lutade sig återigen tillbaka i fåtöljen och kliade sig i huvudet.
”Äsch, det var ingenting. Det var bara en tanke som slog mig. Du har rätt, vi har faktiskt inga bevis”, mumlade Sco.
”Nej. Men du har rätt i att han har betett sig annorlunda på sistone. Det vet vi alla. Men varför han beter sig så annorlunda kommer vi antagligen aldrig få reda på”, sa Albus.
”Nej”, sa Ellie instämmande. ”Och om vi verkligen vill ha reda på mer blir vi ju tvungna att ta oss förbi inferierna igen…”
”Glöm det!” utbrast Sco, ”Jag går aldrig in där igen. Aldrig! Vad tusan tänkte vi med egentligen? Vi har inte det mista med den där Lypusen att göra. Jag förstår bara inte varför vi överhuvudtaget lade oss i från allra första början.”
Albus gav till en suck. Sco hade rätt.
”Det är mitt fel”, mumlade Ellie, ”Om inte jag hade berättat för er om Lypusen hade vi inte behövt lägga oss i alls. Förlåt…”
”Det är inte ditt fel, Ellie. Vi är bara för nyfikna”, suckade Albus.

Kanoners, vilket kapitel! När kommer nösta? Kan knappt bärga mig!!

Åhh, sååååå bra kapitel!!!!!!!!!!!

ååhh mera! super bra ♥

”Alltså…Jag har funderat lite”, sa han, ”Tror ni att professor Roper har någonting med Lypusen att göra?”

Duuuktigt Sco! Så stolt ♥

Waaaooowww!! Tack! Jag börjar bli bortskämd här.. Är detingen som har lite kritik..?