The cold in our bodies [PRS]

Hon nickade och såg sedan mot glaset. Det var så vackert utformat och hon slöt ögonen.
Efter en stund så kom hon ur badet och Lottie torkade henne varsamt och såg att det låg en enkel men mycket vacker klänning redan på sängen.
Alice fick hjälp att få på sig klänningen och hon såg sig i spegeln. För några månader sedan hade hon trasor på sig och nu bar hon detta? Hon kunde inte tro något.
"Jag tror det är middag. Vi får nog leta lite." Lottie log svagt och tog hennes hand och gick mot dörren som ledde till hallen.
När hon öppnade stod en man där. Han log kallt.
"Jag är här för att leda fröken till middagenn." Han såg på Lottie och spände blicken i henne.
"Så du behöver inte komma med." Hon släppte taget om Alice och backade undan.
"Vi syns senare." Viskade hon och mannen lade en hand på hennes axel och började föra henne mot salongen.

"Det skulle det göra. Hur är det med din son igen? Jag har inte hört från Tristan på år och dar." Cecilia log varmt mot honom.
"Jag antar han är ute på strövartåg som vanligt?"

Olivia stannade vid Lotties sida när mannen kom för att hämta Alice. "Men..!", började hon, men det var förgäves. De var redan borta. Hon kastade en osäker blick åt Lotties håll. "Vi kan inte stanna här. Jag går till köket. Det kanske finns någon där som jag kan prata med. Jag måste få veta mer om vem den här hertigen är och vad han vill med Alice." Olivia såg bestämd ut.

Ivan och Maurice följde med Hugo och Cecilia från salongen.
"Hm. Vem vet? Han är i den åldern- låter mig inte veta allting han gör, han vill klara sig själv." Han skrattade. Orden fick Tristan att låta som bara barnet, fastän han var fullvuxen. "Han dyker nog upp snart. Han har säkert stött på Rion och Leo skulle jag tro."

Lottie nickade och såg på Olivia.
"och jag stannar här. Jag är hennes kammarjungfru trots allt.." Hon såg sorgsen ut men sedan såg hon efter Alice.
"Jag tror vi inte kan få reda på en sådan sak.."

Genom trappor och korridorer kom det till slut fram till salongen och mannen bugade sig.
"Låt mig få pressentera fröken Alice." Han hade släppt taget om hennes axel och gett henne en lätt knuff in.
Alice snubblade in och ramlade nästan ner golvet. Bet sig hårt i läppen för att inte gråta. Denna man var så otrevlig. Om hans namn var Edgar skulle det inte förvåna henne. Lika obehaglig som kall.

Maurice var snabbt fram för att hjälpa Alice upp på sina fötter. "Hur gick det?"
Hugo tog ett andetag. "Sebastian, det är är min hedersgäst. Behandla henne som en.", sa han varnande åt tjänaren och vände sedan blicken åt Alice för att se efter att hon var okej. Men hungern i honom fanns kvar, han fick tygla sig för att inte slänga sig över Alice och smaka hennes blod.
"Välkommen Alice. Vacker som en blomma.", sa han smickrande och ögnade henne uppifrån och ner. "Hoppas du är hungrig, middagen serveras alldeles strax."

Hon såg på Maurice och såg över axeln på mannen. Hon hade inte rammlat utan hunnit ta balansen.
"Jag är okej... tror jag." Hon såg på Maurice och lade huvudet sorgset på sned.
"Det är bara...." Hon hann inte svara när Hugo hade kallat henne blomma.
"Jag är utsvulten men fruktansvärt trött. Så det blir bara något litet innan jag tar mig tillbaka."

Dörren öppnades och en ung man med svart långt hår kom in. Han var klädd med juveler.
"Jag fick höra att vi väntade gäster. Ivan det var länge sedan! Cecilia, lika vacker som alltid och...." Han hann inte fortsätta innan han såg Alice. Något tändes i honom och han tog ett steg mot henne.
"Och vem har vi här?" Sa han med en öm röst, nästan kletig av lust.

Maurice backade ett steg när han var säker på att Alice var okej. Han nickade och gick för att ställa sig hos Ivan och de andra igen. "Ah, vi börjar med något att dricka, kanske? Vin, gillar du det?" Hugo gav en gest till en av tjänarna att servera Alice ett glas. Tjänaren hällde upp och serverade glaset på ett silverfat framför henne.
"Vi tar vår plats vid bordet. Alice, din plats är här, vid min sida. Jag tar kortsidan, givetvis...-"
Han avbröts när dörrarna till salongen öppnades på nytt.
"Tristan! Ah, du kom ändå." Hugo log halvt. Han lade märke till samma hungriga blick han själv bar när han såg på Alice. "Hälsa på Alice, det är min hedersgäst ikväll och några dagar framöver."

Allt gick så fort och hon skakade på huvudet.
"Jag avskyr vin tyvärr. Har alltid gjort det." Sa hon och verkade glömma vart hon var för stunden. Hon ville inte sitta vid hans sida utan helst i skym undan.
"Jag vill inte vara till besvär. Kan jag inte sitta här?" Hon visade på stoen närmast dörren och såg lite hoppfull ut.

Tristan ryckte till av sin fars röst. Verkade komma tillbaka till verkligheten och nuet. Snabbt var han framme vid henne. Han sjönk ner på ett knä, fattade hennes hand med sin behanskade och kysste hennes handrygg.
"Ett rent nöje miss Alice. Jag hoppas min far inte är allt för tråkig." Han såg på henne och log svagt men med något hungrigt i blicken. Hon doftade så gott. Han var snabbt upp och såg på sin far. Han visste med blicken vart hon skulle sitta och ledde henne till platsen.
"Här är det även nära elden. Du ser lite kall ut." Sa han och nickade sakta.
"Om du vill kan jag även hämta en filt som du kan ha över benen."

"Hm, inget för dig alltså?" Han viftade med handen åt tjänaren att lämna Alice ifred. Tjänaren avlägsnade sig i tid för Tristan att närma sig henne.
"Sitt vid bordet med oss andra, var inte löjlig, Alice." Det var Ivan som talade. "Förolämpa inte hertigen i hans egna hem. Han har ansträngt sig för att vi ska ha det så bra som möjligt.", fortsatte han. Maurice såg från Ivan till Alice.
Men Tristan var redan hos henne, verkade se efter henne.
"Ah, Rion! Leo!" De båda vampyrerna visade sig i dörröppningen. De hade kommit dit bara strax efter Tristan. Rion och Leo hälsade på Hugo med en nickning, men stannade sedan upp när de såg Alice i sällskap av Tristan. "Såja, du skrämmer henne.", sa Rion och gick närmare för att flytta undan Tristan med handen. "Jag hjälper dig, Alice.", erbjöd Rion sig och sträckte ut sin hand mot henne.

Hon gav Ivan en blick men sa inget. Vad hon en skulle säga skulle han säga att hon gjorde fel.
"Men jag är inte sugen på att dricka vin. Är det så svårt att förstå?" Hon såg sedan Rion och Leo komma in. Hur Rion motade bort den unga mannen som visat henne vart hon skulle sitta.
Vad skulle hon göra? Ta hans hand? Han verkar ha ändrat sitt sett att se henne de senaste timmarna och hon kände klumpen i magen snöras åt.
"Jag...." Viskade hon och sträckte ut sin hand för att ta Rions.

Rion drog nöjt på mungiporna när Alice fattade hans hand. Han ledde henne till bordet där de andra vampyrerna väntade på dem. Leo följde efter. Hugo bekräftade hennes plats vid bordet genom att nicka åt samma riktning där stolen stod.
Rion drog ut stolen åt Alice. "Varsågod, Alice.", sa han och höll i hennes hand en extra sekund innan han släppte henne. Ivan stod på platsen mittemot Alice. Rion och Leo skulle sätta sig bredvid Ivan. "Dåså, varsågoda att sätta ner till bords.", sa Hugo åt de andra och slog sig ner på kortsidan.