Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna hade nästan inget emot den utstyrseln hon skulle få ha. Ett par militärfärgade jeans och en vit tröja som hade en urringning som var ganska hemsk, den gick alldeles för långt ner enligt henne, och med ganska lite tyg på ryggen. Knappt något, då hon visade mer än halva ryggen och ärmarna på tröjan gick bara ner en liten bit på överarmarna. Men förutom urringningen så var den ganska bra. Dock var de höga klackskorna alldeles för höga, och därmed fick hon ett par mycket mindre av en skrämd stylist. Så det var därför hon fått en såpass normal outfit medan Finnick visade nästan hela kroppen och Thalia fått någon sorts prinsessklänning. Det var stylistteamet hon hade gapat och skrikit på så mycket under spelens gång efter hon blivit segrare. De var rädda för att hon skulle bli missnöjd.

Cinna la en lugnande hand på Thalias axel och ser in i hennes ögon, "Svart?" säger han lugnt och Thalia nickar. "Porca." sa han och pekade och hon kommer fram med en svart klänning helt gjord i spets men som skyddade de mer intima delarna med ett tätare mönster. Klänningen var lång och var utan ärmar med djup urringning. "Bättre än så kan jag inte erbjuda." säger han med en ledsen underton och hon får på sig ett par höga klackskor till.

Finnick får byta till mer.. täckande kläder. Turligt nog, för Johanna orkade inte se det där ärret som gick rakt över bröstet på honom. Hade hon bara stått lite mer åt höger hade inte det varit där nu, utan han hade sett ut som hon gjorde nu. Medan hon skulle haft något liknande istället. Hon vidrör ett gammalt ärr på sin underarm, det som stack upp lite över den resterande delen av huden. På något sätt så lugnade det henne lite. Vissa ärr kunde hon inte se på utan att komma ihåg orsaken till det.

Thalia är något förvånad över att de inte sminkar över ärren. Visst Finnick får byta om så det värsta inte syntes men det fanns så många fler på dem alla fyra. Hon sattes i en stol och fick en mörk sminkning som gick i svart och med långa ögonfransar. Hon gillade det, hon var inte gulligt prinsessaktigt söt det hade hon aldrig vart, hon förstod inte varför folk ville göra henne sådan.

Johanna fick endast en lätt sminkning. Lite puder där, något svart vid ögonen, läppstift och så var det nästan klart. Förutom att hon fick någon sorts mascara som verkade göra ögonfransarna minst en halv centimeter längre. Fast antagligen var det bara en illusion. När hon såg sig själv så såg hon ganska normal ut, men det kändes som om den sade något om henne.. typ något som 'jag kan mörda dig med mina bara händer om du gör mig arg'. Så kändes det i alla fall . Eller så var det bara hennes sura ansiktsuttryck som fick det att se ut så.

"Du är så söt." säger Thalia och går fram till Johanna på sina höga klackar och ler lite, eller ett försök till ett leende som inte nådde till ögonen. Hon såg ut mer någon som sörjde, vilket hon gjorde, mer en heder till dem döda. Hon är nu mycket längre än Johanna nästan ett huvud och gör en grimas åt det hela, hon var så lång att hon enkelt skulle synas.

Johanna avskydde att vara kort. Eller hon var väl inte riktigt kort. Normallång. Men hon avskydde att vara kortare än alla andra. En gång i tiden hade hon uppskattat det, men inte nu. Hon tyckte inte om det.
"Som om söt skulle vara det rätta ordet", muttrade Johanna. Nej, söt hade hon knappast blivit beskriven som. Hon förknippade alltid söt med oskyldig, vilket man absolut inte kunde kalla Johanna.

"Därför jag sa det." säger Thalia och ler halvt mot henne. Men hon tyckte att Johanna var söt, ibland åtminstone vacker var hon, men det skulle hon inte säga då Johanna skulle ta illa upp. Finnick rullar sig fram till dem och även Cato gör dem sällskap och Thalia är orolig för honom, den Cato hon hade känt var inte där.

Johanna flinar. Såklart var det därför. Hon hör stylistteamet i bakgrunden be Finnick att använda kryckor om han klarade det. Men det gjorde han tydligen inte, och snart kommer han fram till dem, i sin rullstol. Cato gjorde dem också sällskap, vilket gjorde stämningen lite värre än tidigare. Han verkade mycket mer sorgsen än Thalia. Men hon försökte ju åtminstone sätta upp en ridå av glädje .

"Bra ni är klara" hörs en röst och det är Beetee som har på sig en svart ny kostym, "Vi ska alla vara på scen för direktsändning över hela Panem. Den nya presidenten skall väljas." ler han stort.