När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai undrade hur hon hade reda på det? Fai orkade aldrig ha reda på sådant och hans morfar brukade tjata om det.
"Jo han mår riktigt bra, även om han påstår att han börjar bli rund om magen, spöken kan väll inte ens gå upp i vikt?" sa Peter

"Nej, de kan de inte, det är icke exenstiella eller något i den stilen. Ja, de kan inte förändras typ." sa Xenia leende.
"Men tror mer att det är något som de mer tror, antar att de vill vara männskliga. Jag skulle inte vilja bli spöke." sa Xenia och såg på de andra.

"Jag vet inte det, tänk vad coolt att kunna skrämam folk coh vad mycket man får veta" sa David och Fai lyssnade halvt på dem och reste sig sedan upp och gick fram till fönstret och såg ut. han undrade fortfarande vad som skulle hända om han dödade Draco

"Men ändå leva i årtusenden och se alla man älskar dö. Och sen bara leva och leva, verkar långtråkigt tycker jag." sa Adina och följde Fai med blicken men satt kvar.
"Jo, men ändå." sa David.

"Du kan ju bli kär i ett spöke" sa David. Fai såg på området nedanför och sedan bort på byn och mindes att han måste skaffa ett hus där. han funderade på om något av dem var övergivet

"Ja, men tänker ändå inte bli ett spöke. Jag är inte rädd för döden. Och jag tänker inte levaför evigt."sa Xenia bestämt och såg på dem.
"Nej skulle jag nog heller inte vilja." sa Anna fundersamt.

Fai undrade om de andra egentligen ens viste vad döden var? för dem var det antagligen något som bara kom. de hade aldrig varit nära den egentligen. han blev nästan arg på dem bara för att de inte upplevt den! han slog handen genom glaset utan att tänka sig för och de andra såg på honom men han undvek deras blickar och drog ut handen, han struntade i att hela den, han kände ändå inte smärtan

Xenia ställde sig upp och gick fram till honom. "Fai, hur är det?" sa hon mjukt och med en sväng på staven laga hon fönstret och såg sen på handen och tog den i sin. "Vad skulle du göra så där för?" sa hon och rengjorde såret och fick bort allt glas med hjälp av staven.
Sedan önskade hon sig fram bandage och det kom strax fram bredvid henne och hon lindade in handen.
Det blev såklart inte lika bra som när Jezebl skulle gjort det, men hon hade en känsla av att Fai ville varken gå till honom eller Pomfrey.
"Ni bör noggå nu, vi syns imorgon." sa hon leende till de andra och de gick ut.

Fai såg på Xenia men sa inget och han reagerade inte när hon fixade hans hand, han kände ändå inte smärtan.
"Ja vi syns i morgon" sa Anna lite oroligt och de lämnade rummet och Fai såg på Xenia
"De vet ju inget alls" sa han bara irriterat

"Vet inget om vad?" sa Xenia förvirrat och drog med honom till soffan och satte sig där och drog ner honom bredvid sig.