Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av LolFeelings:}
Min hamster dog igår, men jag känner ingenting. Jag blev inte ens överraskad, inte ett dugg ledsen över att han dog, ungefär som när en fisk dör.

Fast ja, han var nästan 3 år och på den sista tiden låg han bara och sov och dog i sömnen, men ärligt talat. Borde jag inte känna något om detta??

Det jag däremot känner just nu är en enorm hopplöshet, eller något, på grund av detta. Inte för att han dog, utan för att jag inte bryr mig. Jag kommer aldrig att klara mig i den sociala världen, jag är inte normal, jag borde gå och gräva ned mig i ett hål. Jag är hemsk.

_{Skrivet av Epiphany:}


Jag minns när jag var 11 år gammal och min kanin stampe dog. Jag reagerade inte alls. Det är inget fel på dig för att du inte reagerar på att din hamster dog, tro mig. Ibland kommer ingen stor reaktion. Känslorna kan visa sig på annat sätt, ibland utan att man märker det. Jag vet att det låter lite invecklat, men tro mig, att sörja genom att gråta är bara ett sätt att reagera på, endel reaktioner kan se ut på ett helt annat sätt.
Ibland kan det även vara så att reaktionen kommer med en så kallad "försening", alltså att det dröjer innan man reagerar och börjar sakna det som har gått bort långt efteråt. Så tro mig, det är inte fel på dig.

Epiphany

_{Skrivet av Epiphany:}
LolFeelings
Kanske faktumet att du har gått och väntat på att han skulle dö är orsaken bakom att du inte har reagerat så starkt? Att du har väntat på det betyder nödvändigtvis inte att du har velat att den ska dö, utan har förberett dig på att det ska hända och därför inte reagerat så starkt på det?
Starka reaktioner brukar ju bero på dels chocken man får, men var döden väntat blir det inte mycket av en chock egentligen.

_{Skrivet av the marauder:}
Min psykolog pratade för ett tag sedan om att vara aktör i sitt eget liv (hennes ord) – det vill säga, att man gör saker. Att man är aktiv istället för passiv. Och sedan dess har jag insett att det nog är något jag måste jobba på. Jag måste sluta vara passiv hela tiden, jag måste ta egna initiativ. Men grejen är att jag alltid känner att om jag gör något så kommer det bli fel eller dåligt, och då vågar jag inte.

Mina föräldrar har båda pratat om hur de flesta människor – när de ligger på sin dödsbädd – inte brukar ångra det de
gjort, utan snarare det de inte gjort. Jag vill inte dö med kunskapen om att jag missat en massa saker, att jag hade chansen att göra dem, men inte vågade. Jag vill göra saker. Men jag är så rädd för konsekvenserna. Jag tror att bara jag skapar en ny tråd här på Mugglis, då kommer jag på något sätt göra det dåligt för alla andra. Jag kommer vara jobbig, störig, irriterande, bara helt hopplös. Jag kommer förstöra alla andras Mugglis-experience, eller något. Och om jag säger något till någon IRL, om jag försöker bli vän med någon, så är det likadant. Någon del av mig tror att jorden
kommer gå under bara för att jag slutar vara passiv. And I don’t like that.

_{Skrivet av Epiphany:}
LolFeelings
Hm.. jag förstår inte riktigt vad du menar. :-) Förklara lite mer så förstår jag bättre!