Skriva av sig-tråden

Vet inte hur jag gjort för att få så här mysiga katter. Den ena låg precis en bit ifrån mig i soffan men så tittar jag på henne och säger "Komsi hit då kisse!" och då jamar hon och kommer och lägger sig på min bröstkorg och spinner sönder. Nära nära nära ska hon vara och det är så mysigt att jag inte vet var jag ska ta vägen..

Jag ler och alla ser.
En flicka som är glad.
Hah är det enda jag ska säga till dem.
Ni tror att jag är dålig på att ljuga.
Men hela jag är en lögn.

Åh usch nej usch den är så irriterande :-:

Orkar inte.

Jag har ingen som helst lust att leva längre.

Det gör ont i mig att du mår såhär. Jag bryr mig om dig. Jag hoppas att allt blir bättre för dig snart, massor med kramar ♥

Blir alltid oerhört besviken när jag upptäcker att vuxna som jag ser upp till röker. Lärare till exempel. Min aktning för dem sjunker direkt. Vill bara kommentera deras rökning och säga något trist, men kan ju inte. Jag borde kunna acceptera deras val, inte bli så himla b e s v i k e n. Hjälp.

yerAwizardThea
Även fast jag inte känner dig tror jag inte att du är någon lögn på riktigt. Ingen är så bra på att låtsas att man alltid "lever i en lögn". Jag tror helt enkelt att det skulle bli för jobbigt i längden. Du kanske är glad ofta, men visar det inte när du är ledsen men är ofta glad på riktigt skulle jag kunna tro. Jag gissar bara utifrån egna erfarenheter att när man är nedstämd så känns det som om man aldrig har känt någon riktig glädje. Du kanske måste fundera på varför det känns som att du låtsas vara glad och om du låtsas ibland inför vissa människor, vad är det som gör att du inte kan visa det du känner?
Är det värt besväret att umgås med människor som du inte kan visa vad du känner? fundera på dessa saker :-) det är inte bra att stänga inne känslor.

Det kommer aldrig bli bättre, jag får helt enkelt lära mig leva med det.

Jag blir också besviken och tro mig, jag kommenterar det.
Men någonstans måste man sätta en gräns för hur mycket man ska engagera sig i den personens rökning och må något sätt förstå att du inte kan ändra på det alldeles ensam. Det kräver mycket motstånd från personen själv och den fungerar i det här fallet om den kommer inifrån.

Våga säg vad du tycker men bli inte för engagerad i deras ovanor.

Tack så mycket för svaret, Epiphany ^