Skriva av sig-tråden

Frivolt jag har fått samma känsla det är inte roligt

Åh så underbart, jag är såååå glad! Eller vänta...

Jag ska börja sjuan efter sommarlovet vilket innebär att min klass splittrades. Det kom elever från två andra skolor och sen delades alla elever upp i tre klasser. Jag hamnade i samma klass som henne. Henne. Och jag blev så sjuuuukt glad! Hon och jag hade pratat lite på friidrottsdagen typ förrförra veckan. Enda sen dess har hennes leende suttit fastetsat i mitt minne. Hon är helt perfekt och underbar! Hennes vackra hår, hennes underbara leende, perfekta tänder, vackra ögon, långa ben.. Åh, hon är så underbar! Först var det en fantastisk känsla, jag tror att jag är lite kär i henne. Men sen kom jag på att hon inte ens pratar med mig. Eller, vi har pratat och vi har väll ganska trevligt men jag vågar liksom knappt hälsa på henne.

Men vi fick träffa våra blivande klasser idag och varje gång vi fick välja vart vi ville sitta så satte hon sig bredvid mig. Troligtvis inte med avsikt men det kändes så mysigt att hon var så nära. Och när vi satt i klassrummet (hon satt nästan mittemot mig) så log hon mot mig då och då. Troligtvis inte heller med avsikt men det kändes ändå alldeles varmt i mig. Jag vill så gärna prata med henne men jag vågar inte!

Jag längtar tills när vi börjar i samma klass, hur jag kan träffa henne i skolan varje dag. Jag vill försöka komma henne närmare på något sätt.

Jag borde bara sluta läsa pro ana bloggarna. Det är ju trots allt bara destruktivt, jag blir bara stressad och det blir bara så mycket ångest över hur mycket jag gått upp sedan jag tvingades sluta. Men framförallt fylls jag av saknad. Saknad till svälten. Jag mådde väll kanske inte bättre då, det tänker in ens jag påstå, men det kändes nånstans bättre.
Fast jag kanske borde satsa på att släppa det. Jag äter trots allt nu. Fast nu låter det som att jag påstår att jag var sjuk, jag hamnade aldrig i någon direkt ätstörning, bara i "ett oroväckande beteende som riskerar att leda till ätstörningar ifall jag fortsatte och som var ohälsosamt för att jag knappt åt nått" som kuratorn och psykologen formulerade det.
Det känns nu enklare att släppa det fysiskt sätt. Inte i början dock, men nu senare känns att släppa det i det mentala mer jobbigt. Som sagt, jag kanske borde satsa på det, att släppa allt det och bara bli av med allt.
Men jag vill inte släppa det. Jag vill så gärna igen. Jag fantiserar och drömmar om att inom en framtid, när folk inte är oroliga längre, att fortsätta. För jag vill så gärna bli smal. Jag vill så gärna.
Eller när jag låter mig drömma bort längre drömmer jag om att inte behöva ha nån som har med maten att göra, att inte ha någon som bryr sig om det så jag slipper äta. Så jag kan bara dricka vatten.

Fast jag kanske borde satsa på att släppa allt. Men det är inte så lätt.

Mitt tips:
Sminka dig naturligt om du vill ha smink. Det är snyggt enligt mig. Toner som är nära din hudfärg och lite glittrig ögonskugga lite mörkare än din hudfärg, lagomt med mascara och
ett läppstift som är nära färgen på läpparna. lycka till!

OMG JAG FYLLER ÅR IDAG, OCH HAR SKOLAVSLUTNING!!!

Grattis! Hur många år blir du? ^^ (Du behöver förstås inte säga om du inte vill)

13

Om betyg

såååååå
jag är inte speciellt nöjd med mina betyg
oh well
jag blev godkänd i alla fall

Önskar jag var bättre på allt.
Kände mig jätteirriterad hos psykologen idag. Jag kan inte lösa den sociala biten i skolan, det går inte, sluta bara försöka, lösningen är typ att flytta till Stockholm och det går inte. Blä.