Sjunde året på Hogwarts

- Inte så många Cara, du har ju mera hållt dig utanför det mesta. Det märkligaste var väll att du var ihop med Draco, sen har du ja alltid varit annorlunda, sa jag fundersamt.
- Ja jag håller med, jag har ju kännt dej, ja eller trodde jag gjoorde det innan hemligheten kom fram, sa Dean.
- Mig och Dean då? de flesta verkar ju inte vilja hamna i Hufflepuff och sen är ju vi mugglarfödda, sa jag nyfiket, när det ändå var på tal.
Vi gick in på lektionen och satte oss, jag suckade ut. Det var första gången jag hade blivit glad över att se Snape inne på en lektion. Men hellre honom än syskonen.

Jag såg på mina kompisar
"ska jag vara ärlig visste jag inte vem du var Laura. Jag visste bara dit namn" sa jag lätt "och dig Dean så tyckte jag du verkade vara en sån där fotbolls människa. Men att ni var mugglare störde mig aldrig" sa jag med en axelryckning
"samma här. Egentligen har jag väll inget i mot mugglare men jag hade ett ryckte och en far att tänka på" sa Draco ursäktande och vi gick in i klassrummet. Jag log mot Snape när vi gick in och satte oss. Resten av klassen kom och Severus såg med sina svarta ögon över klassen
"nu ser han så där hatisk ut." sa Draco
"jag ser värmen i hans ögon. Men eftersom de är svarta antar jag att de flesta tycker att han är arg" sa jag lätt
"har du pratat klart Cara?" sa Sev
"ja jag tror det" sa jag roat
"du är hopplös. Men eftersom du är klar Cara kan jag tala om för er att jag har lektionerna tills syskonen är tillbaka och idag ska vi öva på patronusar och de oförlåtliga förbannelserna" sa han och klassen började. Jag trollade fram min patronus och Draken flög genom rummet och Severus log
"10 poäng till Gryffindor" sa han och jag log och gick vidare och jag väntade på att vi skulle fortsätta med förbannelserna

- Jag förstod att ni inte visste vem jag var, att ni ens visste namnet är jag fövånad över. Jag var inte precis nån som drog uppmärksamheten till mig, sa jag och log, jag var glad att den tiden av mitt liv hade förändrats.
- Men om du har ett ryckte och din far att tänka på Draco, varför umgås du med oss då?, sa Dean.
Vi satte oss ner och vi skulle trolla fram patronusar. Jag viftade med staven och min silverfärgade Brun björn kom fram. Dean trollade fram sin patronus och vi fick 10 poäng var av Snape.
Vi satte oss att vänta och jag hoppades på att vi skulle träna förbannelserna på dockor och inte andra.

"för att jag lärde mig att jag inte kan leva mitt fars liv utan mitt eget liv! Jag menar titta vart hans liv förde honom! Jag älskar min far, men jag tänker inte göra samma misstag som honom" sa Draco och trollade fram sin patronus som var en, varg (jag vet inte vad Draco har för patronus egentligen :p) Severus gav honom tio poäng o h såg sedan otåligt på resten av klassen och flera stycken hade problem.
"jag orkar inte vänta på er, ni får i läxa att klara det tills nästa lektion. Nu får ni öva på förbannelserna och ni får spindlar att öva på" sa han och trollade fram tre spindlar till oss var. Jag drog min stav utan att tänka, jag drog min stav dödade den första utan att tänja, torterade den andra tills de dog och tog kontrollen över den tredje och den hoppade tillslut ut genom fönstret. Klassen bara stirrade påmig, de var mållösa.
"20 poäng till Grffindor! Och ni andra sluta stirra och sätt igång själva." sa han kallt och såg på klassen

Jag kollade på spindlarna, vad skulle jag göra jag visste att jag skulle klara av de, iaf de två första. Men skulle jag göra det? Vad skulle resten av klassen tänka?
Jag riktade staven mot den första och suckade sedan började jag. Det var hemskt att se spindeln rycka i kramper, så jag avslåtade förbannelsen efter ett tag. Imperius förbannelsen gillade jag bättre eftersom att spindeln inte skadades och jag fick den att göra lite piruetter på bänken. Sen stirrade jag mot den tredje och viste inte vad jag skulle göra. Jag hade klarat av det på dockan, tänk om den skulle dö.
Jag vände mig mot Dean för att se hur det gick för honom. Han satt på bänken, långt från spindlarna med en förskrämd min.
- Kom igen nu, du kan ge spindlarna vad de förtjänar, ge dig på din rädsla, sa jag stöttade mot honom.
Dean nickade och skickade imperiusförbannelsen på en spindel och han fick spindeln att gå ifrån honom.
Jag stirrade på den sista spindeln och kastade den sista förbannelsen över den, men det funkade inte. Jag visste att det berodde på att jag inte menade det.

Jag såg på mina vänner och log åt Dean som skickade iväg spindeln från honom och log sedan mot Laura
"var glad att du inta klarade den!" sa jag och såg sedan på Draco som hade torterat den ena spindeln och kastat inperius över den andra och han såg på den tredje suckade o kastade den dödliga förbannelsen på den o den ryckte till och dog. Han såg förvånat på den och jag log. Severus gav honom 20 poäng och jag såg sedan på mina vänner och log

Jag gav upp och struntade i den tredje spindeln. Snape såg på mig men sa inget om det utan gav mig 15 poäng.
Dean försökte med att torterade sin spindel men klarade inte av det.
- Till och med i det här överglänser du mig, sa han surt och såg på mig.
Jag himlade med ögonon.
- Och du tycker det är något att vara stolt över?
- Nä, kanske inte, sa Dean lite mindre surt.
Jag vände mig om och såg på resten av klassen, det var blandade resultat. De flesta klarade det inte och vi fick i läxa att träna på dem till nästa gång innan klockan ringde ut.

Jag skrattade åt Dean
"oroa dig inte du lär dig nog. Om det nu är något bra?" sa jag när vi gick ut. Severus gav mig ett snabbt leende o jag log lätt tillbaka
"mat?" sa Draco
"mat!" sa jag och vi gick ner och satte oss vid hufflarnas bord
"tycker ni jag är ett monster som dödar utan att blinka utan?" frågade jag o såg ner i tallriken

- Vet inte, det är ju bara en spindel, eller hur? Du har lärt dig detta ända sedan du var liten, så då är det inte så konstigt att du klarar av det. Och du dödar ju ingen som du inte vill ska dö, du kan kontrolera dej och de är ju huvudsaken, sa jag och log mot Cara.
Sedan började jag äta och tänkte inte på så mycket annat än det.
Försen jag såg Crab och Goyle komma in i salen och stirra elakt mot oss.

(Måste sova nu, ska upp 6 i morgon)

(natti nati ♥ )

"tack" sa jag och log. Jag var glad över att de inte tyckte det. Ibland kände jag mig som ett monster när jag kunde döda utan att blinka. Jag log sedan elakt när Crabbe och Goyle kom in. De såg hatiskt på mina vänner men vände bort blicken när jag stirrade på dem. Sedan vände jag mig mot de andra
"snart har vi lov." sa jag glatt "hur känns det för er?"