The cold in our bodies [PRS]

Alice gick efter Hugos tjänare och såg sig om. Allt påminde henne om Ivans slott men ändå inte. Detta verkade mer kallare, mer obehagligt. Inne i det rum hon tydligen skulle sova i så höll hon Olivias arm.
"Nej gå inte.." Viskade hon och såg på henne, allt mod hade lämnat henne och hennes ben skakade.
"Alice hur är det med dig?" Lottie höll om hennes axlar och hon såg sig om.
"Kom vi letar efter badrummet. Ett hett bad skulle nog vara bra för dig." Sa hon ömt och såg på Olivia.
"Snälla stanna. Du kan hjälpa mig."

Cecilia log ömt och lade huvudet på sned.
"Vin skulle nog vara gott. " Sa hon och såg sig om.
"Ivan vart tog dina söner vägen?" Sa hon och log ömt.

Olivia stannade i en rörelse. "Självklart. Det är klart jag stannar." Olivia kramade om Alices händer. Märkte att dem skakade. "Lottie har rätt. Ett bad skulle göra dig gott." Olivia höjde blicken för att se mot tjänarna som förstod hennes fråga. De visade henne en dörr till badrummet. Det var mindre än sovrummet Alice hade, men ändå stort tyckte Olivia. "Jag tappar upp vatten åt dig, Alice. Lottie, du kan väl borsta hennes hår? Det ser tovigt ut."
Olivia gav Alice ett leende och gick sedan iväg för att tappa upp vatten i karet. De andra tjänarna tittade osäkert på varandra- skulle de hjälpa till? "Vi säger till om vi behöver er hjälp. Tack, men nu tar jag och Lottie över det här.", förklarade Olivia tvärsäkert. Tjänarna nickade och försvann därifrån.

"Javisst, det ska vi ordna.", sa Hugo och satte sig ner i en av fåtöljerna vid bordet. Ivan sjönk ner i en annan. "Rion och Leo behövde göra ett ärende. De kommer snart.", förklarade han. "De har varit här tidigare, de kan platsen.", tillade han.
"Vill du börja, Cecilia, du som har lärt känna Alice mest av oss?"

"Ja okej.." Alices röst var låg och hon följde Lottie och de andra. Badrummet var otroligt vackert och hon såg sig om.
"Det är vackert." Viskade hon och hon såg på tjänarna när de gick. Andades ut och såg mot Olivia.
"Det är tur att de gick... Det känns som de kommer säga åt Hugo om mig..... Jag litar inte på honom... Något är fel." Lottie strök henne över håret och log ömt.
"Nu är du väl hård? Du är säkert utmattad efter färden... Du är fortfarande svag efter en tids sjuka. Lugna ner dig:" Hon började med att snöra upp klänningen och såg på hennes rygg. Lottie höjde blicken och såg på Olivia.
"Kan du kanske hjälpa mig?"



Cecilia slog sig ner och harklade till innan hon såg sig om.
"Jo det kan man väl säga..." Hon drack lite av vinet och nickade.
"Jo jag har varit med Alice tidigare. Som en kvinnlig hand mot alla män i hennes närvaro. Förutom att hon knappt visste var en man var så har ju hon dessa märken på sin kropp. Tungan, ryggen och så vidare. Nu när hon vaknade i morse så hade hon även den vita slingan i håret." Sa hon och blickade mot Hugo.
"Hon verkar inte ha samma respekt mot sin herre som de andra. Hon verkar vara mer... vild?" Hon såg mot Ivan med ett flyktigt leende.
"Hennes blod har tydligen smakat ruttet?" Sa hon sedan med en nick mot Maurice innan hon drack av sitt vin. Verkade fundera på nästa utläggning i sin historia.
"Hon verkar bara speciell...... Jag vet inte vad men ni såg det med... Inte sant? Säg Ivan har du bitit henne sen du bet henne senast? " Hon såg på honom innan hon vände uppmärksamheten mot Hugo.
"Säg mig Hugo.... Vad blir kvällens festmåltid? För jag antar att ni tänker ställa till med en sådan?"

Olivia lämnade hinken, hon hällt över det varma vattnet med, på golvet och gick sedan tillbaka till Alice och Lottie. Hon började snöra upp klänningen Alice hade på sig. "Så, du ska få komma i några rena kläder sedan. De här behöver tvättas. Jag ska se till att det blir gjort.", försäkrade hon och var noggrann när hon snörade, men van, det märktes på hur snabbt hon jobbade.
"Det luktar godare här- känner ni? Såg ni buketten av rosor i sovrummet? Det är så speciellt när en kommer till en ny plats.. en ny doft..", tänkte hon högt.

Hugo lyssnade intresserat på Cecilias historia. Maurice trodde att han aldrig skulle blinka, så uppslukad han var av orden. "Jag ser att Alice verkat ha trollfört dig med, Hugo. Hon verkar ha den förmågan på många." Han kastade en blick mot Ivan, men Ivan låtsades som inte om honom. Han verkade mera intresserad av var Hugo skulle säga.
Hugo satt framåtlutad med fingertopparna vilade mot varandra. Han hade inte rört sitt serverade glas.
"Intressant.. mycket intressant.. Det är lustigt. För det påminner mig om något. Som en historia, eller något jag läst.." Hugo sänkte händerna tillslut och lutade sig tillbaka i stolen. "Hennes blod.. jag vill..", började Hugo, men Ivan klippte av. "Jag har inte smakat hennes blod sedan sist du var med, Cecilia. Det stämmer.", svarade han och vände nu blicken mot henne. "Det är något speciellt med henne. Och du, Hugo.. Jag tänkte att du kanske hade en aning?"
Hugo nickade långsamt samtidigt som han verkade försjunken i tankar. Han hade några aningar. "Ja. Jag.. Vet inte helt säkert.", sa han. "Det kan bara bekräftas genom att dricka hennes blod."
"Vad menar du?", sa Maurice som spänt hade hört på.
"Jag menar att hon är nattens nyckel."
Maurice såg oförstående ut. Hugo pausade och tittade sedan mot Cecilia. "Angående festmåltiden.. Så blir det en sådan för en kunglighet."

Hon log svagt trots den olustiga känslan hon hade inom sig. När hon var helt naken klev hon i det varma vattnet och satte sig. Det var något så otroligt skönt efter den långa resan och hon slöt ögonen. Det doftade något så ljuvligt från vattnet av de oljor som hade droppats i och hon öppnade ögonen och såg nu lite skamset på Lottie.
"Förlåt.." Viskade hon men Lottie log.
"Var inte ledsen... Du är speciell varför vet vi inte.." Sa hon och såg på Olivia för att se vad hon skulle säga.
"Men du är fortfarande en vän. Tror du inte skulle anse Rion eller Leo som vän helt ärligt."

Cecilia lyssnade på Hugos ord och hostade till.
"Nattens nyckel? Nu förstår jag inte riktigt. Vad är det du pratar om?" Hon vände sin blick mot Ivan.
"Ska du låta honom bita henne? Tänk om hon.... smakar lika dant som tidigare? Kanske det dödar honom?" Sa hon och lät blicken flacka mot Maurice och sedan Ivan. Sedan lugnade hon ner sig. Det kändes som hon blev alldels för nervös.
"Om så är fallet Hugo..... Kan vi verkligen lita på henne? Vad ska vi säga till henne?"

"Leo gör ingen förnär. Han är i Rions klor bara. Förblindad av deras relation. De har hållit ihop i åratal. Han vet inget annat.", stämde Olivia in. Hon mindes att Leo hade varit så snäll med henne när hon kommit till Ivans slott för första gången. Han hade ansträngt sig för att försöka lära känna henne. Det var kanske ett sätt för att gå Olivia att känna sig mer bekväm, hon hade varit orolig första tiden där. Det hade varit en alldeles ny plats för henne. Sedan hade hon funnit sin plats och till och med fått vänner. Hon tyckte om de andra tjänarna hon jobbade med.
Olivia gick fram till Alice i karet och vilade händerna på kanten av det. Hon log vänligt. "Skönt va? Här blir du också omhändertagen. Njut. Iallafall just nu. Så kommer det att kännas bättre. Jag ska se till att du får i dig någon mat i magen också. Då sover du bättre sedan."

"Jag ska berätta mer vid ett senare tillfälle.", förklarade Hugo. "Det är något jag har läst om. Och hört om." Han nickade åt sina ord. Ivan var tyst, men såg nyfiket på Hugo. Han förstod att de kommit till rätt person. Hugo kanske var den som satt på alla svaren.
"Jag skulle inte döda henne, inte om hon är den jag tror. Men hennes blod.. för forskningens skull.. jag kan inte låta en sådant här tillfälle glida förbi.." Hans blick såg drömmande ut.
Han vaknade upp av Cecilias sista fråga. "Ja, jag tror ni kan lita på henne. Behandla henne, för nu, bara som vanligt. Så kommer allting klarna för er snart."

Alice nickade och slöt ögonen. Sjönk ner lite mer i karet medans Lottie hjälpte Olivia.
"Det är helt annorlunda från Ivans ägor. Det doftar otroligt gott som det är som om det skulle vara en fest..."

Cecilia nickade och såg sig om. Fortfarande förbluffad över det vackra rummet.
"Jag har en fråga Hugo...... Har du det som krävs om det behövs? Har du boken här så jag kan få läsa?"

Olivia nog nöjt när hon såg Alice så bekväm. Det gav henne frid.
"Jag är glad att du är på bättre humör.", sa Olivia och klappade henne på axeln. "Jag ska se till att sängen är klar för dig sedan. Njut av ditt bad." Olivia rätade på sig och gick tillbaka till det stora sovrummet för att se efter sängen.
"Vad hade du velat äta, Alice? Finns det något jag kan laga åt dig? Jag är säker på att herrn har ett stort kök, om han har ett sådant här stort slott."

Hugo smakade av vinet och satte det försiktigt ner på bordet igen när han hörde Cecilias fråga. "Vad som krävs? Hm. Jag kan försäkra dig om att jag är påläst på ämnet. Jag hoppas att du inte tror för lite om mig." Han gav henne en skämtsam blick och lutade sig tillbaka i fåtöljen. "Jag ska se om jag hittar den där boken jag tänker på, så ska du få se." Hans ton visade tydligt på att han hade talat klart om saken. "Nå, berätta om er resa- gick den bra?"

Hon öppnade ögonen igen och skakade på huvudet.
"Nej stör honom inte. Stör ingen det är okej..." Viskade Alice och tog upp sina händer och såg på dem innan hon lät vattnet ta dem igen. Hon såg sedan på Lottie som hade hittat någon flaska och tagit lite i sin hand. Det doftade gott och hon började gnugga in det i Alices hår.

Cecilia hade druckit upp sitt vin och nickade.
"Såklart du har." Hon såg mot klockan.
"Jag tycker resan gick bra förutom den där hemska varulvsattacken i byn påväg hit. Gräsliga varelser." Sa hon och grimaserade.
"Dessutom så har vi ätit väldigt lätt så jag är utsvulten och det doftar redan ljuvligt."

"Jag ska inte störa herrn.", lugnade Olivia. "Jag vill bara se till att du har fått i dig något att äta. Du åt knappt på resan hit. Faktiskt är det så att vi alla skulle behöva få i oss någonting." Hon nickade sakligt åt sina ord och strök bestämt över överkastet för att jämna ut det redan perfekt lagda tyget.

"Varulvar? Det var tråkigt att höra." Han skakade ogillande på huvudet. "Men då passar det att det alldeles strax är middag." Han log större då och visade med handen. "Det var så längesedan det var så många gäster här- jag har sagt åt köket att bjuda på en riktig festmåltid." Han reste sig upp. "Ska vi gå till salongen?", föreslog han.