Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och såg sig om.
"Så om du var varg vart skulle du gömma dig då?" Hon pekade på en buske.
"Där kanske?" Frågade hon och log. Det var en buske med stora blommoroch hon log.
"Det ser ut som en stor buske." viskade hon mjukt.

Rose funderade länge. " Eller en grotta. "Viskade hon tankfullt. "Men skogen är också bra. "Log hon medan en av de äldre barnen, pojken som vunnit kurragömman dagen innan (glömt hans namn) började vädra och fann något annorlunda med just den busken. Det luktade inte bara blommor, men han visste inte exakt vad det var för lukt som var avvikande.

Hon såg på busken och nickade.
"Vi kollar busken först. Sen kollar vi skogen och sen grottorna. Jag tror han inte är så dum att han gömmer sig i sin grotta." Hon såg på Rose.
"Det är som att gömma en kaka för dig på din huvudkudde. Du kommer hitta den så fort."

Gabriel stirrade ut genom grenarna på dem. Han skulle tagit en buske längre bort, de fann honom enbart på gissning. Men han låg helt stilla, som en staty och stirrade. "Finns fler än en grotta. "Kontrade Rose innan hon hoppade ned från hennes famn och störtade in i busken och landade rakt på Gabriel och skrattade. "Hittad!" Tjöt hon.

"Jo jag vet att det finns fler än en grotta. Precis lika väl som att det finns fler Rose i världen." Hon skrattade och såg på Gabriel.
"Som sagt.. Hittad." Hon log mjukt och lade huvudet på sned.
"Så vad vill ni göra nu? Ohhh Ska vi berätta sagor kanske?"

Gabriel gick irriterat ut från busken med Rose hängandes över sig. Han stirrade omkring sig men vid Olivias leende så blev han lugnare, de hade vunnit. Han kunde ge dem det. Han gick fram och pressade nosen mot hennes ben innan han vände om efter att ha skakat av sig Rose så varsamt han kunde för att hämta sina kläder. "Om vi ska berätta sagor så måste det göras på rätt ställe. " Förklarade en allvarsam flicka och de andra barnen instämde.

Hon såg efter Gabriel och log instämmande.
"Klart vi måste ha det. Vi kanske kan göra en lägereld och ha det mysugt?" Hon log och såg på dem.
"Kanske ha lite läskiga sagor? Om troll eller sådant?"

Rose såg på henne och skakade på huvudet. " Det finns riktiga berättelser om väktaren och vårt folk och dem andra. " Viskade hon hemlighetsfullt och försökte dra med henne bort mot den rätta platsen. Gabriel var snart där, hos dem med kläderna på. " Om vi ska ha en sådan stund så behövs också de rätta sakerna, filtar och kuddar och sånt. " Sa han mot barnen som nickade och sprang genast iväg för att hämta det. Han såg på Olivia och smekte hennes kind. Kysste henne lätt på läpparna. " Du kan välja något annat också. "Viskade han mot henne i ett mjukt leende.

"Men jag kan inga. Du kanske någon?" Hon log och satte ner Rose och såg upp mot Gabriel.
"Hur menar du?" Hon lade armarna om honom och smekte hans hår.
"Du gömde dig bra och du fuskar som vanligt enligt barnen. Jag kan ju inte känna din doft."

"Du behöver inte sitta och lyssna på urgamla sägner. "Viskade han leendes. " Du kan göra något annat med dem. De vill bara umgås med dig. "Log han och skrattade till. "Jag fuskar inte, jag är bara smart. "Viskade han med ett flin.