Pirates! PRS Medi & Vidomina

Han såg i hennes sår innan han satte den bränheta metalen mot det öppnade såret och ett fräsande hördes. Kiliah skrek rakt ut i tygbiten och försökte frida sig men hon kunde inte röra sig. När han tog bord kulan så han i såret och såg på John.
"Jag såg att hon hade hål på andra sidan med." Han såg oroat ut och lade huvudet på sned är han såg henne hulka.
"Älskade vän jag vet att det gör ont." Han såg oroad ut.
"Jag ska fixa ill dig jag lovar"

"Kiliah!" Ethan sträckte sig efter henne för att hålla henne nära, men John stoppade honom igen. "Låt doktorn kolla henne, Ethan." Ethan backade undan och nickade. Han visste ju att kaptenen hade rätt. "Så, hjälp mig flytta Kiliah så att läkaren får se över hennes andra arm också."
Ethan tog då tag runt Kiliah för att försiktigt flytta henne så att hennes skada var synlig för Cun. "Så.", sa Ethan och pustade ut. Han bad tyst att det skulle vara över fort.

Cun brände andra sidan av hennes sår och bad en tyst bön. Hennes skrik var så hjärtskärande.
"Jag kan u undersöka och behandla hennes sår bättre." Cun smekte henne över pannan och tog bort tygbiten och lade den ifrån sig.
"Så vi kan fixa hennes arm med lite magi. Jag kunde inte det när det bara blödde." Han tog bort plattan och började mixa ihop någon smet.
"Sen ska hon sova i detta hus över natten."

Ethan kände sig lite stött över alla läkarens val han tagit, men valde ändå att knipa ihop och nicka mekaniskt när han såg Johns blick. Kapten John ville själv att det snabbt skulle vara över. Det var hemskt att se Kiliah i sådant här tillstånd.
"Magi? Vad är det för magi, Cun?", frågade John för att få Ethan på andra tankar. "Bara hon blir hel.", tillade han sedan när Cun berättade att han skulle behålla Kiliah kvar över natten.

"Om jag inte använder magi kommer hennes arm att ruttna. Det kommer inget blod till armen." Han log och började smeta på e massa vid hennes sår och lät handen glida över hennes sår och mumla ramsor. När det var klart såg han på John.
"så varför är hon i detta tillstånd?"

John nickade av hans svar. Han sneglade på Ethan när Cun ställde frågan. Det var ju hans ensak hur hon gjort sig illa, men så bestämde sig kapten för att svara ändå. "Vi blev anfallna, du vet, dåliga affärer. Kiliah hade otur, vi andra är bara ytligt skadade."
De båda såg på Kiliahs arm och smeten, hoppades på att magin hade gjort susen.

Han suckade och tog ett steg tillbaka.
"Så jag skulle behöva sy men hon måste få vila lite. Hon är så svag och utmatad så hon få vila lite."
Cun såg på dem båda och såg sedan mot dörren.
"Och varför blev det dåliga affärer?" Han flinade svagt och skakade på huvudet.
"John du är dig lik."

"Cun, var så inte så..", sa John och gav ifrån sig ett skratt samtidigt som han höll ut armarna i luften. "Du känner mig, oss..", började John kikade på Ethan för att få medhåll, men Ethan stod böjd över Kiliah för att se till henne. Oron hade tagit över.
"..Vi är simpla pirater, Cun, vad trodde du?"

Han log och såg på dem.
"Vill ni ha rom?" Han tog fram en flaska och log mot dem. Han såg sedan på Ethan med en lugnande blick.
"Lugn hon kommer att klara sig."
Kiliah hade vaknat till och såg på sin make och log svagt.
"Hej" Viskade hon fram.

John skrattade. "..Och du är dig lik, Cun!"
John höjde en arm och gick fram till honom för att klappa hans rygg. "Ja, tack. Ett glas vore fint.", skrattade John och följde efter Cun.
När Ethan mötte Kiliahs blick andades han ut i glädje och kom på sig själv igen att inte andats fullt ut. "Kiliah..!", utbrast han och lade sina händer om hennes ansikte för att möta hennes blick. "Älskade. Jag är här. Vila."