Rollspelare & Wolfy prs

Jason kollade på henne en stund, övervägde det, innan han nickade. Han ställde sig upp och kysste henne snabbt innan han lämnade rummet. Det dröjde en stund innan han kom tillbaka igen.
”Du är ute imorgon.” Sade han och ryckte på axlarna.

Att Jason faktiskt skulle göra som hon föreslog hade hon inte förväntat sig. Lite nervös över vad som skulle hända var hon, vilket visade sig vara onödigt då han kom tillbaka med goda nyheter. Hur hade han lyckats med det?
"Vad sa du till dem?" frågade hon nyfiket.

”Att du ska ut härifrån, vare sig dom vill eller inte och om dom inte ger mig en rimlig tidpunkt så kommer jag bära ut dig härifrån för att att vara här gör ingen nytta ifall du dör av tristess.” Log han smått och satte sig ner på sängkanten igen. Han tog hennes hand i sin och kysste hennes knogar.

Leah strök tungan över sina läppar och skrattade hjärtligt till.
"Och de bara gav med sig?" Jason kunde visserligen vara väldigt intimiderande så innerst inne skulle hon kanske inte bli så förvånad om de relativt snabbt gått med på att skriva ut henne redan följande dag. "Tack." Hon var glad över att hon bara behövde stå ut en dag till.

”Kan va så att jag gett några donationer till sjukhuset också.” Log han och kysste henne lite snabbt. Han levde för att höra hennes underbara skratt, det värmde hans hjärta något enormt. Han log smått och smekte hennes kind.

"Mutade du dem med pengar?" Leah hade nästan kunnat se framför sig Jason som argumenterade med någon läkare. Det hade varit en sexig syn. Men det fanns knappast ett endaste tillfälle då hon inte såg honom som just det.

”Jag mutade inte, jag gav en väldigt generös donation för deras otroliga hjälp. Du lever, du får gå hem imorgon, allt är bra.” Log han och ryckte oskyldigt på axlarna. Han hade ändå för mycket pengar för att någonsin kunna göra sig av med så det spelade ingen roll vart han la dem.

"Jaha, du är på ett generöst humör," nickade hon och log åt hans oskyldiga min. Hon tyckte det var en fin gest av honom att donera pengar till sjukhuset. "Nu får du underhålla mig resten av dagen, så jag inte hinner dö av tristess till i morgon." Hon räckte busigt ut tungan mot honom.

”Mmm jag vet ett och annat sätt att underhålla dig på.” Sade han och fuktade sina läppar med ett stort leende på läpparna. Han la sig halvt över henne och började kyssa hennes hals.

Hon särade aningen på läpparna och slöt ögonen i samma ögonblick som hon kände hans läppar mot hennes hals, öppnade dem nästan genast igen för att snegla mot skärmen som visade hennes hjärtslag. Vilken effekt han hade på henne. "Jason," andades hon och tryckte lätt in sina naglar mot hans axel, ville inte säga åt honom att sluta trots att det här inte var rätt ställe och tidpunkt.