De utvalda

Ethan nickade långsamt och gick fram till mannen. "Får vi göra dig sällskap?". Mannen nickade och drog av sig luvan. Ett härdat och skäggigt ansikte visade sig, med ett grönt och ett blått öga.
Ethan satte sig ner. "Så du är också särling" sa han så lågt att bara mannen och Eletha kunde höra.

Uppenbarligen, tänkte Eletha och satte sig ner vid dem och mannen nickade som svar, "Ja, liksom ni." sa han och såg på dem båda med något mystiskt i blicken.

"Ni borde vara försiktigare med att dölja vilka ni är" sa mannen och fingrade menande på sin luva. "Det finns mycket folk här, de flesta är bara rädd och nyfikna, men jag har hört några som till och med pratat om att ta hand om er...även om de nog aldrig gör det".
Ethan stelnade till av den informationen och tryckte automatiskt Elethas hand.

"De gör de alltid, pratar men ingen vågar göra något åt det." sa hon lugnt och såg på mannen hon hade varit på uppdrag förr men det gällde alltid att sova med ett halvt öra öppet.

Mannen ryckte på axlarna. "Jag säger inte detta för att jag inte tror att ni kan försvara er, men ibland kan människor vara listiga och hemska då de är rädda" sa han.
Ethan nickade långsamt, det var sant. Han fick väl vara lite vaksammare, han brukade ju annars sova rätt så tungt.
"Så Eletha, ska vi bege oss upp igen? Jag tror Tristan blir ensam" sa han sedan då han inte trivdes så värst med mannen.

"Jag vet, men tack för dina råd." sa Eletha vänligt och nickade åt Ethan som inte verkade gilla mannen. "Visst vi går." sa hon och reste sig upp och började gå, hon kände blickarna förföljde dem upp för trappan.

Ethan ignorerade blickarna även om han gillade de lika lite som förut. De kom tillslut upp till sitt rum igen.
Han plockade upp Tristan i sin famn och började kela med honom. "Du är nog världens gosigaste katt" mumlade han.

"Så du har träffat alla världens katter? Intressant." Sa Eletha med en road glimt i ögonen och stängde dörren bakom sig. "Visste inte att du var så berest, är du någon slags kattskådare." flinade hon mot honom.

Ethan flinade till och släppte ner Tristan som gick och la sig framför brasan. "Nepp, men jag gör bara en gissning".
Han gick fram till henne och kramade om henne bakifrån och kysste henen i nacken.

Eletha skrattade till, hon var glad att han var som vanligt, att man kunde tala med honom. "Tråkigt, hade vart kul om du varit kattskådare till yrket." sa hon roat åt honom.