När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai log tacksamt "tack, jag behövde vara säker. drömmen skrämmer mig" erkände han och log mot henne "jag älskar dig" sa han

"Ingen orsak." sa hon leende och nickade. "Förstår det, annars skulle du inte skrika så." sa hon och kysste honom. "Älskar dig med"

"Jo för mig är det de. det betyder mer för mig än du kan förstå." sa han leende och nickade sedan. "Det känns bara så verkligt" sa han lågt

"Lungt det, det var väll inget." sa Xenia leende lätt.

Fai log "klart det är, jag kmr alltid vara tacksam för det du gör mot mig" sa han leende och satte sig upp "nå skall vi täa nån kaka?" fårgade han henne

"Japp, kaka" log Xenia och ställde sig upp och drog upp honom på fötter.

Fai tog emot hennes hjälp och gick bort till de andra, men han undvek att se på dem.
"Är du okej Fai?" frågade Anna oroligt och han nickade försiktigt och tog emot kakan

De satte sig vid bordet och Xenia togockså en bit. " Det här var gott, så duktiga vi är." sa hon glatt till dem för att de skulle låta Fai vara.

"Ja den var faktiskt god" sa David glatt och Fai log tacksamt mot Xenia och tog en bit av kakan. han visste inte vad han skulle säga till dem, han gillade inte att visa att han hade mardrömmar

"Hur mår tjocke munkbrodern då? hörde av Nick att han hade haft sindödsdagsfest i helgen?" sa Xenia nyfiket till Hufflarna.