The cold in our bodies [PRS]

Hon reste sig och såg på honom.
"Men du vet inte vart min by är. Så hur vet du att vi är närmare senare?" Hon såg nu arg ut och backade undan. Vände sig sedan och lyfte sin klänning lite för att ta stora steg ifrån dem.

"Du har ju gett oss en riktning.." Maurice tystnade och såg efter Alice. Det var ingen idé att förklara ändå. Hon verkade ha bestämt sig.
När Alice var tillbaka i vagnen och Maurice också satt sig tillrätta vad vagnarna strax i rullning. Lämnade tillslut platsen de stannat på för att vila.

"Ja för att vi är på den platsen! Jag tänker inte låta er veta vart vi måste vara!" Sa hon och såg arg ut. Men såg sedan bort och torkade bort tårar som kom fram. Sedan började hon röra den vita slingan och viskade tyst för sig själv.

Efter att de hade rest ett ganska bra tag hade det börja skymma ute. Solen låg lågt ner på himlen och kastade ett oranget sken.
Olivia hade somnat till då och då. Kollat till Alice och sett till att de fått i sig mat och dryck.
Plötsligt stannade vagnen. Det hördes ett ljud av hästarna som frustade något, en av de gnäggade ogillande högt.
"Varför har vi stannat?", frågade Olivia osäkert och sträckte på sig för att lyssna efter om det fanns något som kunde förklara deras ankomst.

I sin ilska hade Alice somnat efter ett kort tag men vaknade av att de hade stannat. Nu hade solen börjat lägga sig? Hade de rest i timmar utan att stanna? Hästarna måste ha varit så trötta. Hon såg på Olivia och ryckte på axlarna.
"Jag har ingen aning. Hennes hår var som eld runt hennes ansikte och hon strök bort en slinga från sitt ansikte.
"Vi kanske har kommit fram till något ställe vi ska sova på?" Frågade hon och dörren öppnades av deras kusk.
"Mina damer.." Sa han och sträckte ut sin hand mot dem, redo att hjälpa dem ner.

Olivia gav tecken till Alice att kliva ur vagnen först.
Hon kunde höra Ivans röst. Han sa något till Ceciia. Och så.. en annan röst.
"Välkommen, välkommen. Det var längesedan.." Olivia blev nyfiken. Var hade de hamnat?
När hon tillslut kom ut ur vagnen och stod i gräset med andra blickade hon upp mot ett stort slott som sträckte sig både brett och högt. Hon blev alldeles vimmelkantig över hur högt tornen nådde. Kändes som någonstans uppe i den stjärnklara himlen. "Oj..", mumlade hon och letade efter Alice och Lottie med blicken för att se efter deras reaktion.
Rösten som Olivia hade hört tidigare tillhörde en man. Vid första ögonblick påminde han något om Ivan. De var lika långa och stod lika rakryggade och höll sig på ett sätt som att de var personer med auktoritet. Vilket de säkerligen båda var.
Mannen var tjusigt klädd i kostymkläder och det honungsblonda, vågade, håret var kammat. Han var skäggig och hade ett stort leende. På det sättet var han olik Ivan. Han hade en glädjande utstrålning. Ivan var mycket mer anonym.
"Hugo. Äntligen." Ivan log lika brett tillbaka. Kunde det här vara en kär vän till honom? Olivia hade inte sett Ivan såhär glad. Det var en märklig syn.
"Låt mig få presentera, hedersgästen- Alice." Ivan svepte med armen åt Alices håll. Hugo tittade åt hennes håll och verkade ha en hunger i blicken. Även han förstod vilken särskild person det här verkade vara. "Vad kul att du har hittat hit.. Alice. Välkommen."

Lottie hade hoppat på en av vagnarna när de hade kommit in till staden och hade stod nu vid Alices sda. Hon blickade på mannen vars namn var Hugo och ryste. Något kallt verkade vara bakom hans leende.
Alice hade även samma känsla och ryste till. Hon kunde känna hans hunger och drog armarna om sig, detta skulle dock inte hjälpa henne. Hur skulle hon svara? Vad skulle hon svara?
Hon kastade en blick runt sig och allt kändes... fel. Det kändes som allt såg henne. Väggar, tak, rutirna.
"Vart är vi?" Frågade hon till slut och vände sig mot Ivan.

Ivan såg besvärat mot Alice. Var hon tvungen att ifrågasätta? Maurice såg Ivans besvärade min och ryckte in. "Vi tänkte att det var bra med en mellanlandning. Och dessutom kan Hugo..-", sa Maurice, men Ivan avbröt honom genom att höja sin hand. "Så, det räcker, Maurice. Vi ska stanna hos Hugo ett tag. Han är vänlig nog att låta oss bo hos honom någon dag eller två." Han log mot Hugo som log tillbaka. "Och du, Alice. Du är min hedergäst, vi ska ta väl hand om dig här. Hoppas att du ska trivas." Hugo visade med armen mot slottets ingång. "Damerna först." Olivia var snabb att kliva bredvid Alices sida och gå med henne in i byggnaden. "Håll dig nära mig.", viskade hon och visades in i byggnaden av Hugos tjänare.

Alice såg med trotsig blick på Ivan och ville till en början säga emot. Hans blod hade för länge sedan slutat att fungera inom henne. Det var för länge sedan borta ur hennes system men hon sa inget. Hon tog Olivias arm och drog henne till sig. Gick sedan in i det mörka slottet och man hörde stegen eka. Hon såg även hur Lottie hade smugit sig upp vid hennes andra sida och hon kände sig mer lättat.
"Hej Lottie." Viskade hon.
Cecilia log mot Hugo och såg mot Alice.
"Visst är hon intressant tös? Vi har en hel del att berätta om Ivan är så villig att ge dig informationen?"

"Se till att Alice får det bekvämt.", hörde Olivia Hugo säga åt tjänarna. "En stund för att fräscha upp sig. Hon behöver återhämta sig för morgondagen." Tjänarna nickade som svar och ledde Alice bort från korridoren, genom en av de väldiga salongerna och vidare till ett par dörrar som var grandiosa. De skvallrade om att det där skulle vara ett särskilt rum. "Hedersgästen.", förklarade tjänaren som såg Olivias undrande blick. De klev in i det väldiga rummet. Det första Olivia fick syn på var sängen. Sedan spegelbyrån och det stora fönstret med gardinerna fördragna. Det påminde om Ivans slott. Hugo var förstås vampyr, därav de fördragna gardinerna.
"Lottie, du kan väl fräscha upp Alice? Jag ska gå till köket och se efter de andra tjänarna- om ni inte vill ha mitt sällskap förstås. Jag menar.. vad är det här för ställe egentligen? Och vad gör vi här?"

Hugo såg efter Alice och verkade nöjd, med tanke på sitt uttryck. "Jag har meddelat Hugo, men vi ska gå igenom detaljerna.", förklarade Ivan.
"Över ett glas whiskey? Cecilia, vad får det lov att vara?" Hugo gick före dem. Hugo ledde dem bort till en av allrummen där en brasa brann välkomnande värmande.