Life - Lupple & Medi PRS

Hon kunde inte låta bli att skratta.
"Jag blev sugen men jag vet att det är en hemlig klubb. Jag ska göra annat. Som att se på tv eller något liknande." Hon flinade och lyttade sig närmare.

Han skrattade. "Så hemlig. "Flinade han och lekte med hennes fingrar. " Vi ska se på, barnfilmer och leka såna här övernattningslekar. "Flinade han innan han drog henne närmare sig, nästan upp på sig. "Men men, nu är vi här. "Log han och kysste henne mjukt.

"Så oretvist." Hon log och kysste honom och log.
"Jag vill gärna prova leta efter dem. Jag kanske inte är varg men de bryr sig inte." Hon log och smekte hans kind.

"Kurragömma alltså?" Frågade han leendes och såg på henne. " Om du kan busvissla så kommer de komma. " Log han och såg på henne. " Du är ju lekledare. "Flinade han och pussade hennes kind.

Hon satte sig upp och busvisslade. Det var en hög och skarp ton. Hon tog sig upp och ställde sig upp.
"Vill du vara med?"

Gabriel flinade till, reste sig upp och såg barnen närma sig från olika håll. "På kurragömma menar du? Och gömma mig?" Frågade han med ett snett flin.

Hon flinade och nickade.
"Ja för det var väl länge sedan DU fick gömma dig." Hon log och satte händerna för ögonen.

Gabriel såg på henne och skrattade. " Det är en av mina kulor, bäst på att gömma mig. "Viskade han i hennes öra, kysste hennes kind och rusade sedan iväg mot skogen. Fick av sig sina kläder och la ut dem i ett förstrött doftspår, skiftade form och såg sig omkring och började gå lite i cirklar innan han hoppade ned i bäcken och följde den en bit för att inte göra varken fotspår eller speciellt mycket doftspår. Han gick inte direkt långt, men han gick en väldigt omväg och la snart in sig i en stor buske. Som doftade oerhört mycket, i hopp om att det kunde dölja hans doft. Vilket det gjorde ganska bra. Han kurade ihop sig långt in för att inte kunna skymtas och väntade.

Hon öppnade ögonen och började att leta. Detta skulle bli svårt och hon började se sig om. Ganska snart ittade hon några barn och efter det såg hon Rose. Lyfte upp henne och började att gå.
"Jag tror Gabriel fuskar. Han verkar göra det mycket." Hon flinade och hittade några barn till.
"Brukar ni leta efter honom?"

Rose fnissade till. " Ja han är så fuskig. "Tjöt hon av skratt och höll armarna hårt omkring hennes nacke och skakade på huvudet. "Bara de äldre, men jag är ju inte med i den gruppen så vet inte exakt vad dem gör. "Viskade hon tveksamt. Men sken snart upp. "Vi måste tänka som en varg, för han är ju varg. "Sa hon ivrigt och försökte verkligen tänka som en varg. Hon knycklade ihop ansiktet för att se ifall det hjälpte.