Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon såg på honom och log svagt medan hon sjönk ner i något mörke innan hon vaknade till när hon hörde Johns röst.
"Pappa ska vi åka?" Mumlade hon innan hon kved av smärtan från axeln.
En man i kanske 30 års åldern kom ut och såg upp på dem och log mot John.
"John!" Han gick fram och fick en orolig blick i ansiktet.
"Kiliah vad i all världen har du gjort?"

John tog av sig hatten för att fläkta sig med den. När mannen kom ut log han besvärat, mest för att han fortfarande hämtade andan. "Cun!"
Ethan kikade på Kiliah och sedan på mannen som verkade gå under namnet Cun.
"Vi..", började Ethan när mannen frågade om Kiliah, men John fyllde i. "..Hade dåliga affärer, du vet, ibland går det sämre.", sa han och ställde sig bredvid Ethan för att se på Kiliah. "Hon är illa skadad. Vi behöver din hjälp. Kan du hjälpa henne?"

"Kom med in så ska vi se efter henne." Han gick in förväg och visade dem till ett bord som var högre och han såg på dem.
"Så varför bråkar du Kiliah?" Han såg på henne med en dömande min.Hon vaknade till och vred bort huvudet och fnös.
"Har du inget med att göra."

Ethan och John följde efter. När de kom in lade han ner henne på bordet och ögnade skeptiskt läkaren. John upptäckte det, och innan Ethan hann säga något öppnade han munnen för att prata. "Vi var flera som blev attackerade, men tyvärr blev vår Kiliah mest skadad.", suckade John och Ethan svalde. "Hjälp henne.", sa Ethan kort och blickade upp mot mannen. Han kände inte för att dröja kvar där onödigt länge.

Han nickade och klippte bort det tillfälliga bandaget och blodet började rinna igen och han suckade. "Kan du hålla här?" Han pekade på hennes sår och såg oroad ut.
"Jag kan ordna detta men hon kommer hata os." Han skakade på huvudet.
"

"Gör det du måste.", flämtade Ethan och såg oroat på sin fru. Han höjde en hand för att stryka henne över ansiktet. "Det kommer att gå bra.", sa Ethan till henne, viskade nästan orden.
John tog ett steg närmare. "Kiliah och Ethan här har nyligt blivit föräldrar. Till en liten Sammi. Sammi behöver sin mamma hel."

Cun log medan han hämtade en stenplatta med lite brinnande kol på och et kula med en stav på. an hade även plockat fram en tygbit. Han så sedan på John med ett leende.
"Jag ska göra mitt bästa." Han tog stången i ena handen och såg på Ethan.
"Håll henne nere. Samma gäller dig John. Det här kan göra ont."

När Cun förde den heta stenplattan närmare de spärrade han upp ögonen och hans första instinkt var skälla på läkaren att ens komma nära Kiliah med den, men när John upptäckte det hade inte Ethan någon chans. "Ethan, vi lyssnar på läkaren. Håll i henne.", sa John lugnt och Ethan svalde samtidigt som han såg skeptiskt mot läkaren. Han andades ut och satte sina händer om Kiliahs armar för att på så sätt hålla nere henne. "Jag är här, Kiliah. Jag är med dig.", viskade Ethan åt henne. John placerade också en hand om hennes arm.

"Hennes ben måste hållas i. Hon är så känd att vara kvick." Han log och tog upp tygbiten och öppnade hennes mun varsamt och placerade den i hennes mun och såg sedan oroad ut.
"Jag kommer att bränna såret och sedan sy. Du måste ha detta Kiliah" Viskade han.

Hon hade inte märkt vad de gjort och hon försökte spotta ut tygbite och vred på huvudet.

"Jag har henne.", bekräftade Ethan och kastade en blick åt läkarens håll innan han såg på Kiliah igen. "Kom ihåg vem det var, det inte jag..", sa Ethan i försök att skämta med henne. han syfte på att läkaren strax skulle bränna hennes sår.
John flyttade sig för att kunna hålla hennes huvud still. "Lyssna på Cun, Kiliah."