PRS(Dragon Fantasy)

"Vad bra." log Ina och skrattade åt hans svar.
"För du vill inte att jag ska ha något alls på mig." flinar hon men blir sedan allvarlig igen.
"Nej, men jag saknar att använda bara byxor och skjorta, något att vira om brösten med." sa hon förklarande, de här klänningarna höll på att ta kol på henne särskilt då hon lånat av Selina då hon inte hade egna.

"Är allt bra?" frågar han ömt och kysser hennes hjässa samtidigt som han drar in henne i sin famn.

Stefan skrattade han med och log lite. "Jag förstår...". Han blev lite mer allvarlig han med och var tyst och fundersam ett tag. "Du kan väl ha klänningar när det kommer besök? Och på tillställningar? Annars får du bestämma själv".

Selina nickade och njöt lite av hans kroppsvärme och värmen från vattnet. "Allt är bara bra" log hon och såg upp på honom innan hon kysste honom mjukt.

Ina log, "Gärna, om det är okej för dig. Dig och alla seder och vad det nu är." svarar Ina nu mycket gladare till sinnes. Hon älskade när hon fick röra sig fritt och göra vad hon ville.

"Bra." log Ian och kysste henne, men inget mer. Inte förrän deras bröllopsnatt, Selina skulle vara en ärbar brud något han visste att hans syster absolut inte var.

Stefan log stort. "Allt är okej för mig, du behöver inte fråga om något ens". Han kände ringarna i sin ficka och kände plötsligt att det var en bra stund, de båda var glada och han ville inte vänta längre. Så han skyfflade försiktigt bort henne från sig och satte sig upp. Han tog fram ringen ur sin ficka och såg leendes på hennes. "Ina, vill du bli min hustru? Binda dig vid mig?".

Selina var tyst en stund. Hon började slappna av mer i hans famn och slöt ögonen. "Jag älskar dig" mumlade hon.

Ina bara log, hon skulle inte be om allt än men hennes dröm var att lära sig svärdskonst.
Då han tog fram ringarna log hon än mer och kunde först inget annat än bara nicka.
"Gärna, så gärna Stefan." sa hon med värme i rösten.

"Och jag dig, alltid." sa Ian och slöt ögonen. Han lutade sig tillbaka och höll om henne. Att leva rikt var härligt det ändå.

Stefan log stort och lyckligt och trädde på en tunn och enkel guldring på hennes finger. "Så bra, för jag vill vara med dig för alltid" mumlade han innan han kysste henne. Han satte sig ner i gräset igen och drog ner henne i sitt knä. "Och imorgon kanske du kan ta hjälp av Selina och börja planera vad du vill ha? Så kan Ian hjälpa mig i mitt arbeta, det kommer han få lön för, jag vill inte att han håller min syster väntandes för länge".

Selina satt så med honom ett bra tag innan hon tillslut tog tag i en tvål och började tvätta sig själv ren.

Ina studerade ringen i solen, den glänste vackert. Hon satt i hans knä, "Ha av vad?" frågar hon oförstående, men nickade. Hennes bror ville ha lön, kunna betala för Selina och det var bra att Stefan förstod det.

Ian väntade och tvättade sig med innan han klev upp, virade en handduk om sig och höll upp en för Selina.

Stefan kysste hennes hjässa. "Hur du vill ha bröllopet såklart, litet, stort, mat, allt det du vill ha där" log han och la armarna om hennes midja. "Du får bestämma allt".

Selina klev upp hon med och tog emot handduken och virrade in sig i den och började torka. Det var skönt att vara ren igen. Hon gick in till rummet igen och satte sig på sängen.

Ina såg på honom, "Men jag kan inget sådant, vill inte du bestämma med? Din mor kanske? Fast Selina duger jättebra." log Ina och kysste honom.

Ian torkade sig med och drog på sig byxor och skjorta innan han kramade om henne.
"Vet du hur vacker du är?" log han ömt mot henne.

Stefan skakade på huvudet. "Nej bestäm du, och du får ta alla du vill till hjälp, men jag tror Selina skulle vara väldigt glad över att hjälpa till". Han besvarade ömt kyssen.

Selina drog bara på sig sin vanliga klänning nu. Utan korsetten och underkjolen syntes hennes kroppskonturer mer. "Nej, vet du hur underbar du är?".