(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Alice var väldigt glad över att Adam var där, det var skönt att få tröst av honom.
Läkaren, som hette Sam, flinade elakt. "Vilken fin samling ungdomar man har här då" flinade han.

" Låt dom vara sa Arvid läkaren såg på sin son
" Försöker du slingra dig ur sa läkaren ilsket
Adam såg på Alice och höll om henne

Läkaren stoppade ner handen och förväntade sig finna en till spruta, men han hade använt sin sista nyss...."Fan också!" svor han. Sedan mörknade hans ansikte. "Då får jag väl ta hand om er här och nu då själv". Han drog fram skalpellen som var nedfläckad med Alices blod.
Alice kramade hårt Adam tillbaka och blundade. Hon ville inte se eländet.

Arvid kämpade för att komma loss från repen för att skydda vilka de nu var.
" Låt dom vara sa Arvid och slet sig loss han hoppade på läkaren

Läkaren gick mot Alice och Adam och höjde skalpellen då Arvid hoppade på honom. Han tappade sitt vapen och föll omkull. "Snorunge!" väste han.
Alice blundade hårdare då läkaren kom fram till de, men hon kunde inte göra något. Men då kom Arvid.

" låt dom vara sa Arvid och såg på läkaren han visste inte vilka de var men han ville inte att de skulle skadas hans pappa skulle bli arg
" Kom nu sa Adam och lyfte upp Alice. Alva tog upp julian och de började springa därifrån

Alice gömde ansiktet mot Adams axel och la armarna om hans hals för att hålla sig kvar bättre.
Sam morrade. "Du är lika jobbig som din mor". Hannahs röst hördes igen, väldigt road. "Och du Arvid är som din jobbiga far".

" Jag hatar er båda sa Arvid han visste att han inte borde ha sagt det där. hans pappa bar honom tillbaka till sjukhuset
Adam höll i Alice ordentligt

Hannah morrade nu istället i hans tankar. "Passa dig!". Sam bar Arvid över axel som om han inte vägde mer än en liten docka.
Efter en stund tittade tillslut Alice upp. "Tack" mumlade hon återigen till Adam. Hon log lite svagt mot honom.

Arvid hade slutat försökt kämpa båda var arga på honom båda skulle tortera honom
Adam log mot Alice
" Här kanske vi kan stanna hoppas jag sa Adam