De utvalda

"Det ser ut som en solnedgång..." sa Ethan drömskt. Han smekte henne lätt över huvudet innan han log. "Tack, men jag funderar på att klippa det...det hamnar mest i vägen" sa han sedan fundersamt. Han gav henne en lätt kram och plockade sedan upp resterna utav maten.

Eletha log men skakade på huvudet, "Gör det om du vill men inte nu, "Hår och skägg värmer i dessa trakter se på de övriga männen, allt är för att klara sig bättre mot kylan." sa hon lätt och såg på disken, "Ska vi gå ner med den i köket?" sa hon då.

Ethan drog sig över hakan med handen. Han hade inget skägg direkt, men under dessa veckor så fanns det lite fjun som var stickiga. Annars var han som en pojke i ansiktet.
Han nickade sedan och gick till dörren. "Tänkte det":

Eletha nickade och öppnade dörren till dem båda. Hon väntade på att Ethan skulle ta brickan så de kunde gå ner, hon ville se hur stället var då hon knappt lagt märke till det dagen innan.

Ethan log lite mot henne snabbt och gick nerför trappan. I salen var det fullt med frusna människor som tinade upp sig då stormen rasade på för fullt där ute. Det såg i stort sett ut som vilken annan pub som helst.
Han ställde ner allt på disken och ställde sig och såg ut genom ett fönster där bara snön syntes.

Eletha log och la armarna om honom, "Vi borde se om vi är de ända särlingarna här, troligen inte." sa hon lågt till honom och såg sig om. Hon var dock den enda kvinnliga varelsen här om man inte räknade med värdshusets fru och pigorna.

"Jag tror de vill hålla sig på sin kant i alla fall...vi har nog inte särskilt bra rykte". Han kramade snabbt tillbaka henne och struntade i blickarna från en del människor de fick. Hatfulla blickar, en del nyfikna. Och en del blickar som han ville få att försvinna. Perversa blickar på Eletha.
"Kom, vi kollar snabbt, jag tycker inte om en del här" sa han dämpat men hade en ilsken blick.

Eletha märkte blickarna, hon gillade dem inte, men hon var för van för att bry sig var det bara blickar var det inte värre än när blickar blev till handling. "Låter bra." sa hon och tog hans hand som för att visa att de hörde ihop för alla andra.

På ett sätt var Ethan glad att han inte var kvinna, han var inte en lika stor måltavla för blickar. Men hans far hade berättat om en del kvinnor som åtrådde män bara för sakens skull, som om de spelade ett spel. Ethan hoppades slippa sådana kvinnor, även om han aldrig skulle överge Eletha.
Han kramade om hennes hand och började gå runt och studerade folk, den enda ovanliga han noterade var en ensam man i ett hörn som hade en luva över huvudet.

Eletha lät blickarna vandra och även hon lät se denna man, hon nickade med en gest åt Ethan, "Ska vi?" frågade hon i om de skulle göra mannen sällskap, hon var inte särskilt rädd för en ensam man.