När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai hörde dem långt bort innan drömmarna tog över och han satt i källaren igen, platsens om han hatade mer än någon annan plats på hela jorden. Draco stod över honom och slog honom, innan Fai lyckades döda honom och han andades ut innan hans mor kom in och skrek på honom och undrade vad han gjort. hon älskade alltid Draco i drömmarna men inte honom. hans mor gick mot honom med dragen stav och kastade den dödliga förbannelsen mot honom och han skrek till och öppade ögonen

Fai skrek till och de andra drog sig undan. "Mardröm?" sa Xenia och strök honom över håret.
"Det var bara en dröm, jag finns här." sa hon lugnande.

Fai mindes vart han var och skämdes han undvek de andras blickar och såg på Xenia och nickade. han klarade inte av att säga något, han var för skärrad för det.
"Vad drömde du?" frågade Anna försiktigt men Fai bara skakade på huvudet

Xenia skakade på huvudet åt dem och precis i rättan tid ringde klockan och kakan var klar. De andra gick dit och Xenia kramade om Fai. "Hur är det?" sa hon lågt.

Fai såg på Xenie och visste inte vad han skulle svara
"Jag är rädd" sa han tillslut, det var ingen mening att ljuga "jag dödar honom varje natt och hon dödar mig" var allt han sa

"Hon, Cara?" sa Xenia undrande och kramade tröstande om honom.
"Men Fai, det var bara en dröm, eller drömmar. Det kommer inte att hända, hon älskar dig." sa hon och log lite.

Fai nickade förskräckt
"Hur vet du det? jag dödar Draco vilket är vad jag vill, tänk om hon faktiskt dödar mig för det, tänk om det är en varning?" sa han förskräckt

"Jag vet det bara, hon skulle aldrig döda dig" sa hon tröstande.
"Dina drömmar spelar dig ett spratt helt enkelt."

Fai såg på henne och hoppades att hon hade rätt, han ville tro det men han var inte säker, han visste att drömmar kunde vara sanna.
"Är du säker?" frågade han hoppfullt

"Klart jag är säker, skulle inte ljuga om nått sådant." sa hon och log lätt.