When the sun rise [Sv]

YES!!!!

Ja, vi vill ha med!

JA ! ! ! !

Kapitel 9 –
Fred Weasley

Jag satt uppe i det förövrigt tomma sällskapsrummet och försökte bli klar med min uppsatts.
Plötsligt gled porträttet upp och in kom Rose.
"Vad gör du uppe så här sent?", frågade hon förvånat.
"Jag tänkte fråga dig samma sak.", svarade jag. Hon log vagt och såg ner i marken.
"Jag var i biblioteket.", sa hon svävande, medan hon satte sig ner i fåtöljen bredvid mig.
Men jag såg hur hon blundade när hon slog sig ned. Ett litet stönande kom från henne.
"Mår du bra, Rose?" Min röst lät helt normal. Trots att jag var orolig.
"Va? Jaja, jag mår bra.", svarade hon tyst.
Jag betraktade henne tvivlande. För varje liten rörelse hon tog så såg hon ut att kvida.
Men jag sade inget mer om detta. Så vi satt tysta. Men det var ingen jobbig tystnad. Det var en riktigt behaglig tystnad.
Utanför fönstret lyste fullmånen som en stor, skinande kristallkula i den becksvarta natten.
"Jag går och lägger mig.", sa min kusin efter ett tag, och ställde sig upp med möda.
Jag uppmärksammade det. Men låtsades inte om att jag sett det, utan nickade bara.
"God natt!"

Nästa morgon vid frukosten satt Hanna återigen med Roxanne. Plötsligt tittade hon bort mot mig. Våra blickar möttes för en sekund. De blåa ögonen etsade sig fast i mina...
Sen började hon återigen prata med sina vänner.
Jag bankade huvudet lätt i bordet när Nicklas och Edward inte såg mig. Det här fick bara inte hända. Det kunde inte vara sant! Jag var förälskad i min lillasysters bästa vän!
Jag svor tyst för mig själv. Hur kunde jag ha blivit så hopplöst kär? Och varför just i Roxannes kompis? Typiskt...

Mer!

OMD! Du skriver så himla bra! ♥

Så himla bra...
Jag hoppas inte att mina misstankar om vad som hänt Rose är sanna!
Usch, det skulle vara så hemskt :'(

^Åh, berätta för mig i PM