A dark Secret [SV]

haha xD Tack alla! Nästa kap e lite kort men det gör väl inget? (a)

-------------------------------------------------------

Kapitel 22
Huvudsaken du är min!
1978-04-12

I och med aprils början försvann mer och mer snö. I samma takt minskades Clarissas mardrömmar. Det märktes på de minskade skriken och på henne. Hon var allmänt piggar och gladare nu…

”Hur är det?” undrade Remus då de satt ensamma i biblioteket innan lektionerna skulle börja den onsdagsmorgonen.
”Bra tror jag…”
”Är det vårt… problem… eller FUTT?”
”FUTT…” suckade Clarissa.
”Oroa dig inte om dem!” sa Remus och log lätt. ”Du är duktig!” Clarissa log ansträngt.
”Du, Sirius, James, Lily och Elle är mycket bättre än jag…”
”Så länge du har det lättare än Peter tycker jag inte att du behöver oroa dig!”

Lektionerna blev allt tråkigare, i takt med att de blev allt mer viktiga. Det märktes, speciellt på James!
”Jag ORKAR verkligen inte mer! Så mycket som ska in och det måste verkligen vara SÅÅÅ tråkigt!”
”Det är lektioner James, vad förväntar du dig?” undrade Sirius med ett flin.
”Ja, det vet jag väl! Men de brukar åtminstone vara LITE kul!” Alla skrattade åt hans utbrott, även om de kände likadant…

”Tänker du mindre på din pappa Clare?” undrade Elle då de satt vid lunchbordet.
”Nej, men det är inte lika jobbigt ju längre ifrån mars vi kommer…” sa Clarissa undvikande. Hon hade inte berättat för Elle och Lily om… ja allt, bara sagt att det var för hennes pappas död…

På resterande del av rasten hade Sirius lite diskret tagit henne till fjärdevåningen.
”Jag vill prata med dig Clare, går det bra?” frågade han och öppnade en dörr.
”Okej…” sa hon tveksamt och följde honom in i rummet. De satte sig i en soffa och det blev farligt tyst.
”Clare… jag känner fortfarande samma för dig…”
”Va?” Clarissa vände sig förvånat mot honom. De hade inte prata om det på ÖVER tre veckor.
”Jag gillar dig fortfarande, mer än någon av alla tjejer jag någonsin dejtat…!”
”Vi… dejtar inte Sirius…!”
”Nej, men det spelar ingen roll!” Clarissa bet sig i läppen och såg tveksamt på honom innan hon sa:
”Jag kommer inte kunna…”
”Jag begär inget du inte klarar av Clare, det får ta år om det vill! Jag ÄLSKAR dig!” Clarissa såg på honom chockat och storögt.
”Älskar… mig?” Sirius log mjukt och satte sig närmare henne.
”Ja, jag tror det!” Clarissa kände hur lyckan bubblade inom henne tillsammans med skräcken.
”Du… kan inte! Alla som någonsin älskat mig har…”
”Dött, jag vet! Men jag klarar av dig, även som varulv… jag är mer rädd för dug då du är arg på mig…!” Clarissa skrattade till och såg länge på honom innan hon osäkert och nervöst svarade;
”Okej då men… INGEN utom kompisarna får veta… inte än!”
”Allt har sin tid, vi kan vänta med James och de också… huvudsaken du är min!” Samtidigt som det skrämde henne, så var det de hon alltid hoppats på. Sen hon blev kär i honom…
”Okej…” sa hon och log osäkert.
”Okej! Steg ett för oss får bli att få dig att slappna av i min famn!” skrattade Sirius nöjt och satte henne i sitt knä.

Trots att de fick springa till lektionen, hann de i tid. Lily och Elle såg frågande på Clarissa som såg oförstående tillbaka. Så började lektionen…'

”Vart ska du?” undrade Peters pipiga röst då Clarissa gick genom sällskapsrummet.
”Ta en promenad…” sa hon ursäktade och gick ut genom porträtthålet och snart även slottet.

Det var mörkt ute, snön lyste inte upp lika mycket nu när stora partier smällt bort. Trots att det var vår, var det väldigt kallt så här på kvällskvisten. Clarissa gick till sin favoritplats vid strandkanten och satte sig ned.
”Remus sa att du var ute, vet du att du varit här ute i säkert två timmar nu?” Sirius mjuka röst hördes då han satte sig ned bredvid henne, framför det stora ekträet.
”Ja…” sa hon lågt utan att se på honom. Han lade en arm om hennes midja och lutade henne mot sin axel. Han kände hur hon spände sig och log för sig själv.
”Oroa dig inte, ingen ser mig för trädet!” sa han och gav hennes en puss på kinden.

nawwwwi, jag bara älskar clarissa och sirius (a) ♥

aaw, jag med

Samma här! ♥

Kan Sirius vara så söt? Verkligen?

hihi i min värld (a) I love him ♥ (a)

Kapitel 23/25... alltså 2 kap + epilog efter denna!!! Njut

----------------------------------------------------------

Kapitel 23
Steg 4-5
1978-04-30

”Sirius?” viskade Clarissa då hon satt i hans knä. Det var mitt i natten mellan lördagen och söndagen och de var i ett rum Sirius kallade ”vid – behov - rummet”.
”Ja?” svarade han lågt vid hennes öra.
”Tror du de märker att vi inte sover i sovsalen?” Sirius log och kramade om henne.
”Ja, det gör de nog, men det gör väl inget? Vi skulle väl berätta för dem i alla fall?”
”Jo… i och för sig…”

Då de suttit tyst ett tag sa Sirius mjukt:
”Har du ångrat dig?” Clarissa skakade på huvudet.
”Nej…” sa hon lågt. Hon kände hur hans haka, som legat och vilat på hennes axel, lyftes upp. Hans händer tog ett tag om hennes midja och lyfte upp henne lagomt högt för att vrida henne i luften. Hon satt fortfarande i hans knä, men vänd emot honom.
”Är du säker gumman? För jag kan sakta ned stegen om du vill…” De hade redan klarat av tre steg. Steg ett var att slappna av i hans famn. Steg två att lita på honom och steg tre att pussas. Steg fyra och fem var båda planerad för denna dag. En riktig kyss och berätta för gänget.
”Gör inte det… inte än i alla fall!” sa Clarissa allvarligt och lät handen smeka över hans lätt stubbiga kind. Ett leende växte fram på hans läppar.
”Om min kära säger det så!” Clarissa log tillbaka och drog sig närmare.
”Jag älskar dig…” viskade Sirius lågt och såg kärleksfullt in i hennes ögon.
”Jag älskar dig också…” Hans läppar kom närmare och snart mötte de hennes…

”Clare, gullfia!” sa Sirius mjukt och strök henne över håret. Långsamt öppnade hon ögonen. Hon låg ovanpå Sirius i soffan… Paniken växte, OVANPÅ?!
”Ta det lugnt gumman, det fanns bara en soffa och du har kläderna på!” skrattade Sirius ömt då han läste paniken i hennes ansikte.
”Åh…” Clarissa rodnade djupt och såg på honom.
”Frukosten stänger snart och Elle kommer döda oss om vi är sen till FUTT – plugget!” Clarissa skrattade och log.
”Låt hon bli sur då…” viskade hon mjukt. ”För jag är ganska kär i det vi gjorde igår…!” Sirius log stort och kysste henne djupt.

”Där är nu ju! Vart har ni varit?!” Elle lät hysterisk och såg nästan galen ut då de kom in genom porträtthålet. ”Vi måste plugga!”
”Vi ska Elle!” skrattade Clarissa och log innan hon skyndade sig till sovsalen för att hämta sina skolböcker.

De satt nästan hela dagen i killarnas sovsal med huvudet i böckerna. Så fort de försökte göra annat fick de Elles mördarblick på sig, så det var bara att jobba! Inte förrän till middagstid kände Elle sig nöjd och lät dem lägga ifrån sig böckerna.

”Vart var ni igår?” undrade James då de återigen var i killarnas sovsal efter att ha ätit av middagen.
”På fjärdevåningen.” sa Sirius lätt.
”Jasså?”
”Mm…”
”Vad gjorde du där?”
”Inget speciellt!” James gillade inte hur detaljsnål information han fick så han vände sig emot Clarissa istället.
”Vart var du?”
”På… samma ställe…” Alla, utom hon och Sirius såklart, såg förvånad men gillade ut.
”Är ni typ…”
”Ihop?” Hjälpte Lily James med ett leende.
”Typ…” sa Clarissa och rodnade.
”Det var på tiden!” hördes Remus röst. ”Sirius började bli lika jobbig som James var innan han fick Lily!”
”Men… ingen får veta okej?” sa Clarissa nervöst.
”Okej?”

Ingen förstod varför men de gjorde som hon bad. De lovade att inte berätta för en enda själ.
”Vet ni förresten?” sa Elle glatt.
”Nej?”
”Jag träffade en kille i Frankrike i sommar då vi åkte dit på semester i somras och… VI ÄR TILLSAMMANS NU!” skrek Elle glatt och viftade med ett bred hon tydligen tagit med sig. Lily studsade glatt och Clarissa log stort.
”Grattis till drömprinsen Elle, men kom ihåg oss londonbor då du lever ett liv i lyx, i Paris!” Sa Clarissa retsamt.
”Klart att jag kommer ihåg er!”

När mörkret lade sig över skolan den söndagskvällen gick Clarissa och Sirius ut och gick.
”Jag… vad ska du göra efter skolan?” frågade Clarissa lågt.
”Vet inte, hitta en lägenhet, skaffa jobb?” Sirius såg frågande på henne. ”Du då?”
”Jag vet inte… Dumbledore skulle säga om han visste något jobb som en som jag kan…” Sirius hörde oron i hennes röst och sa:
”Clare, världen är som snön. Ibland kväver den en och allt är hemskt. Men likt snön som tinar, så löser sig problemen. Om du inte får jobb, kan vi alltid skaffa familj, jag jobbar. Jag lär dessutom ärva pengar av mamma och pappa… men de lär aldrig dö! Vilket som… vill du ha jobb, skaffa ett men du SKA bo med mig!” sa han och kysste henne.

naaaw Älskar Sirius efter din fanfic!

I Love Sirius ♥

Aw, Sirius är så otroligt gullig! ♥

jättebra!