(PM)Albus Potter

ten minutes have passed!

Oj sorry!! Och TACK nu kommer det iaf XD

13 - Läxor att göra
En vecka gick, och förstaårseleverna hade mer läxor än någonsin. Ellie och Albus tränade dessutom quidditch tre gånger i veckan, och det gjorde det inte direkt lättare för dem att hinna med läxorna. De hade inte ens hunnit hälsa på Sco på flera dagar, och de visste inte alls hur han mådde.
En eftermiddag satt Albus och Ellie i uppehållsrummet och försökte beta av några uppgifter framför brasan. Hela bordet var fyllt av böcker, fjäderpennor, bläck och pergament.
”Det här är ju omöjligt!” suckade Ellie då hon försökte skriva en komplicerad uppsats som de hade fått av professor Roper.
”Jag håller med”, mumlade Albus som bara hade lyckats skriva en halv mening.
Tiden gick. Det närmade sig middag då de hörde hu någon kom in genom porträtthålet, men Albus orkade inte bry sig. Personen som kom in satte sig i fåtöljen där Sco alltid brukade sitta, men ingen tittade upp för att se efter vem det var. Efter ett litet tag lyfte Albus huvudet från boken för att sträcka sig efter bläckflaskan som stod på bordet och han blev helt utom sig av förvåning när han såg vem som satt i fåtöljen mittemot dem.
”Sco!” ropade han. Ellie hade också fått syn på Sco och båda rusade fram och slängde sig runt halsen på honom.
”Ta det lugnt”, sa Sco som hade blivit grön ansiktet.
”Oj, förlåt”, sa Albus och drog sig tillbaka.
”Är du ute nu?” frågade Ellie upphetsat.
”Nej… Jag kom hit för att hämta mina böcker så jag kan komma ikapp lite. Men se! Jag står upp i alla fall.. Madam Pomfrey säger att det inte är allt för långt kvar tills jag får komma tillbaka”, sa Sco med ett leende.
Efter att ha pratat en liten stund om allt mellan himmel och jord återvände Sco till sjukhusflygeln och Ellie och Albus återgick till arbetandet. De satt uppe ända till midnatt. Tillslut gick de i alla fall och la sig, med rödsprängda ögon och kramp i fingrarna. Albus längtade mer än någonsin efter jullovet, då de skulle få slippa alla läxor, fast det var ju några månader kvar.
Dagarna gick, och Sco var tillbaka. Alla tre hade helt och hållet slutat tänka på Lypusen och allt som kretsade runt den. Läxor, lektioner, kompisar och umgänge hade fått dem att glömma bort allt mystiskt. Sco fick sitta och plugga på varje rast och det skulle ta ett tag för honom att komma ikapp allt han hade missat. Ellie och Albus tränade nu quidditch fyra gånger i veckan. Fred hade ökat träningspassen eftersom deras första match i quidditchturneringen äntligen närmade sig. De skulle möta Ravenclaw, som hade mycket bra spelare enligt Fred, och det fick Albus att känna sig riktigt nervös. Ellie och Albus fick hoppa över kvasflygningslektionerna, eftersom de ändå tränade så mycket på kvällarna. Den lediga tiden de fick ägnade de åt läxor och varandra.
En kväll gick Ellie och Albus genom slottet efter ett mycket hårt träningspass. När de kom upp till uppehållsrummet satte de sig i soffan framför brasan. Sco satt i sin vanliga fåtölj och kämpade med att jobba ikapp. I fåtöljen mittemot satt Elliot som också gjorde sina läxor.
”Ni stinker”, sa Sco med ett flin när Albus och Ellie klättrade in i uppehållsrummet.
”Hej på dig med, Sco”, sa Ellie ironiskt.
”Hur var det på träningen?” frågade Sco medan han fortfarande flinade.
”Jobbigt”, sa Ellie och Albus i kör.
Efter ett tag plockade även Ellie och Albus fram sina läxor. De satt ovanligt länge den här gången, och Albus fick väldigt mycket gjort.
”Vet du vilket årtal det var som den här snubben hittade besoaren? Jag hittar det inte någonstans!” sa Ellie irriterat när det hade varit knäpptyst rätt länge..
”Det var 1791”, sa Albus.
”Tack.”

De satt många timmar och jobbade. Av någon anledning hade de riktigt kul tills det blev sent. Sco såg ut som om han skulle somna med näsan i boken vilken sekund som helst, och Ellie verkade tänka på något helt annat än det som stod i boken hon läste. Klockan närmade sig sent på kvällen, och Albus hade precis tänkt slå igen sin bok och gå upp och lägga sig när Ellie plötsligt flämtade till högt.
”Vad är det?” frågade Albus och Sco i mun på varandra.
”Senare”, viskade Ellie och nickade mot Elliot, som fortfarande satt kvar och pluggade. De satt och väntade på att Elliot skulle gå och lägga sig så att de kunde prata ostört, och efter mindre än fem minuter lämnade han uppehållsrummet och gick upp till sovsalen.
”Vad var det du skulle säga?”, frågade Albus.
”Jag tror jag nyss upptäckte en sak, men jag vet inte om det kan stämma”, flämtade Ellie. ” Jag hoppas verkligen inte det.”

vad bra! nu ska man vänta på nya kapitel

Vad bra!

jaa men vad heter det du precis skrev?

Jag kom inte på något passande namn XD Ge gärna förlag om ni kommer på något

det beror ju på vad kapitlet handlar om. du kan ju lägga ut det utan namn så kan vi säga vad vi tycker

ja, säg vad ni tycker!

om du lägger ut kapitlet

Jag har gjort det xD eller alltså, på det jag skrev senast hade jag inget namn, det hette bara 13