Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

Yey!!!!!!!!!!!!!!! Nu fattar hon att hon SKA gilla Sirius så e det bara!!

men det blev ju bra ändå!

åhhh vad bra!!! Nu måste hon förstå att Sirius IS THE MAN FOR HER!! :'D Du skriver (som jag sagt förut) så EXTREMT bra och jag dör då jag läser dina kapitel! :'

Alltså, marremusik jag känner EXAKT likadant! Det är ett sätt man inte kan förklara på

Håller med er båda. Sååå bra!
Os.
Läs gärna min FF James potters första å på hogwarts!http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=5833#forum.php?topic=5833

bra!

MER!Du är awesome på att skriva!

JapP

Mer! Det är superspännande

Tack för alla SUPERFINA kommentarer ♥

Kapitel 14


- Du var ju helt grym! sa Lily efter lektionens slut.
- Ja, eller hur, du var den ända som kunde hålla fram din Patronus så länge! Och så var den väldigt tydlig, sa Mathilda.
- Nej, James hade en kronhjort, det såg jag, och jag slår vad om att Zendayas var en uggla. Och din Lily var väll en hind, eller? sa jag för jag ville inte vara den enda bara för att jag hade tänkt på Sirius.
- Jag vet inte riktigt, jag såg bara lite av min, sa Lily.
Vi var på väg till trolldryckskonsten.
Där kunde jag inte konsentrera mig efter vad som hände på lektionen i Försvar mot svartkonster.
Min dryck blev möggelgrön men den skulle vara ljusblå.
- Om du lägger i lite fjäll från den kinesiska eldbollen, så kan det hända att den blir blå eller..., sa Lily men jag la direkt i fjället innan jag lyssnade klart på henne men precis när jag hade lagt i den kom massa rök ur kitteln så att man inte såg någonting, och när röken var borta var mitt hår så rufsigt som det aldrig hade varit i hela mitt liv.
- ... så kan det hända en liten olycka, avslutade Lily och tittade på mitt hår med en beklagande min.
Jag stirrade på henne lite argt, men ändå blev det en liten komiskt situation.

När lektionen tillslut var slut kom Sirius, James,Remus och Peter till oss när vi stod i korridoren.
- Men vad har hänt med dig då, sa Sirius flinade mot mig.
Jag tittade på honom med en ondskefull min.
- Äsch,var inte så sur, sa Sirius och drog fram sin trollstav, riktade den mot mitt hår och svängde sedan med den lätt.
Jag tog händerna till mitt hår. Det var alldeles lent.
Jag tittade häpet på honom.
- Tack,tror jag.
Sedan smalnade mina ögon.
- Men det är väll inte grönt va?, sa jag misstänkt.
- Nejdå, sa Sirius.
- Mathilda? Lily? Är det grönt eller in någon annan konstig färg, frågade jag Lily och Mathilda.
Sirius suckade.
- Nej det är inte grönt eller i någon annan konstig färg, sa Lily.
- Jahapp, okej bra, då går vi till lunchen då.
- Denice, innan vi går in får du inte glömma uttagningen imorgon, sa James till mig.
- Va? Åhh, jaha,ja jusste det ska jag inte göra, sa jag och sedan gick vi alla in och började lunchen.


När dagen var slut gick vi till uppehållsrummet och Sirius, James , Remus och Peter var bakom oss.
- Ska du inte vara med Lauren i dag? hörde jag Peter fråga Remus.
Jag såg att Mathildas händer blev till knytnävar och det såg ut som om hon ville slå någon.
- Nej, jag sa att jag behövde vara lite med er också och då blev hon ganska ledsen och sprang iväg, sa Remus och Sirius och James skrattade.
När vi kom fram sa Lily lösenordet till porträttet ( Godric Gryffindor ) och vi klev in.
Vi hade forfarande tusentals läxor att göra och vi han inte med så mycket annat.
Jag kunde inte ett dugg konsentrera mig efter som Patronusen fortfarande låg i mina tankar.
- Nämen Denice,kom igen nu, det där är ju inte rätt...vänta nu, allt är ju fel, sa Lily förfärat när hon kollade på min läxa.
Sedan tittade hon på mig.
- Vill du att jag ska hjälpa dig? frågade hon.
Jag nickade.
- Ok, du har ju gjort det en gång för mig förut så nu hjälper jag dig, sa Lily och tog mina papper och skrev om dem.
Igentligen skulle jag ha något emot att Lily gjorde hela min läxa men nu brydde jag mig inte.

När allt tillslut var klart gick alla upp och la sig förutom:
- Sirius, kom igen, sa Remus.
- Ehhm,jag kommer sen, jag ska bara vara...vara här ett litet tag, sa han och stirrade in i brasan.
Alla andra gick upp.
Jag tog på mig min pyjamas ( ett pyjamas linne och pyjamas byxor ) och la mig i sängen.
Lily och Mathilda somnade nästan direkt medan jag log vaken och tänkte.
Varför hade patronusen funkat när jag hade tänkt på Sirius?
Den frågan låg jag vaken på och tänkte i några timmar men jag kunde inte sova.
Jag steg då upp och gick ner till uppehållsrummet.
Jag kunde definitivt inte tänka eller sova där så det var bättre att gå ner till uppehållsrummet.
När jag hade kommit ner satte jag mig i en soffa.
- Hej!
Jag blev så rädd att jag åtminståne hoppade upp en halv meter upp i luften där jag satt.
Jag tittade mig omkring och där satt Sirius i samma soffa som mig. Det var konstigt att jag inte hade märkt honom.
- Vad gör du här, sa jag och mitt hjärta bankade fortfarande av överraskning.
- Tänker, du då? sa han.
- Tänker, sa jag.
Det blev tyst en liten stund och jag kände mig obekväm i att bara sitta i en pyjamas här.
- Förlåt om jag skrämde dig, sa Sirius sedan.
- Alltså Sirius, du skrämmer ärligt talat livet ur mig.Först var det ett " Tack " sedan ett " Lycka till " och nu ett " Förlåt " , sa jag och stirrade på Sirius.
Han ryckte på axlarna.
- Ena stunden är jag arg på dig och andra kan jag sitta och prata med dig så här, sa jag.
Han tittade på mig.
- Du ... du gör mig så himla förvirrad, sa jag och tog händerna till håret och började rufsa och dra i det.
Sedan utan att jag märkte det tog han sina händer och tog tag i mina. Han drog ner mina händer i knät så att han hade ena armen runt mig och den andra i mitt knä.
Han flyttade sig närmare mig.
En del av mig ville hoppa upp och skrika åt honom medan en annan ville ha kvar armen där den låg och sitta där med Sirius.
Jag svalde djupt.
När som helst skulle han välll försöka sig på en kyss...men det gjorde han aldrig. Vi bara satt där ...länge och stirrade in i brasan.
Tills lut när det var bara ett par få timmar till morgonen gick vi upp utan ett ord till varandra till varsina sovsalar.
När jag hade lagt mig i min säng tänkte jag ännu mer än vad jag hade gjort förut.
Varför hade jag låtit honom sitta så där för?
Jag hade bara förvärrat situationen. Nu skulle jag aldrig få en blund igen.

----------------------------------------------------------


Mer